Det är lika jobbigt för alla!

Körde träningspass med Team Stockholm halv Marathon. Tempo stod påtisdagens schema, vilket för oss i tvåtimmarsgruppen innebar ett tempo på ca 5.20min/km i 5km. Stekande sol och tidig sommarkväll hjälpte inte till direkt men kämpade gjorde vi!!!! Nånstans vid 2 km (ledaren var bra och hojtade till lite då och då) kände jag att "nu, nu börjar jag bli trött, de negativa tankarna tar över och jag vill bara stanna!"Men det går ju inte, jag låg ju i den snabbare klungan längst fram och hade gett mig den på att ligga kvar där alla fem kilometrarna runt. Vi körde en del av premiärmilenbanan, vilken för mig börjar kännas väl bekant nu;) eftersom jag sprang den i vårvintras...mitt första millopp någonsin.

Gaaaah, vad trött jag var efter backen som kom vid ca 4km, tappade lite på första klungan och körde helt själv mellan första och andra klungan ända till "mål". I mål kom jag, på nätta 5,20 tempo på totalt 5, 7 km. Ledarna lurade oss till att springa 700meter extra utan att vi märkte det:D Stolt, nöjd och glad konstaterade jag att jag orkat, i denna värme, i ett tempo som är gränsfall för mig... Ni andra må tycka det är långsamt (måste sluta jämföra mig med andra) men för mig är det ett tecken på att jag blivit snabbare än för ett halvår sen, och att, som min kära Linneakompis Rebecca sa; det är likadant för alla löpare, oavsett om du är elit eller vanlig motionär, det är lika jobbigt när du tar i och ska springa snabbare än vad du är van vid. Det ser så lätt ut när du är elitlöpare, men exakt samma känsla infinner sig för dem- det gör ont, det är tufft och jobbigt men FAAN vad stolt jag är efteråt:-D

Det jag måste jobba med nu är att komma över känslan av att ge upp, stanna, gå när det känns jobbigt. Jag gör det när jag springer själv, men helst aldrig när jag springer med andra. Hur ska jag få bort den här känslan? När ska jag våga bli trött och ta konsekvenserna av det? Ger jag upp för lätt?

Backintervaller med Linnéanerna

Äntligen, äntligen kunde jag vara med på ett pass med IF Linnéa! Backintervaller stod på schemat och coach Allan skulle piska oss idag. På zinken mötte jag Patrick och snart droppade bröderna coach dvs Nisse och Allan, in tätt följda av Linn, Rebecca, straxt därefter kom Fredrika och hennes Gunnar och så Erik. Ett nytt ansikte dök också upp, Fredrik, kul.

Så begav vi oss iväg på vår vanliga uppvärmningsrunda bort till backen i tantoområdet. Efter lite löpskolning (som verkligen kändes i benen och Allan njöt i fulla drag av att se våra plågade miner!) så var det dags för intervallerna; 8-10st. Eftersom jag inte haft tid att sätta mig in i min garminklocka så mixtrade jag rätt mycket med den efter varje intervall. Fattade först på slutet att den lever sitt eget liv dvs. markerar själv samma sträcka varv efter varv utan att jag behöver göra nåt. Gaaaah, vilken idiot jag är;)

Såhär i efterhand kan man tro, om man tittar på historiken i min garmin, att jag sprang 30 intervaller!!!:-D Ha, jag sprang nio och de ser ut som följer;

Sträcka	Distans	Tid	Snitttid
Uppjogg	3,24 km	19:42	6,05 min/km
Repetition 1	133 m	00:54	6,46 min/km
Repetition 2	135 m	00:48	5,56 min/km
Repetition 3	135 m	00:48	5,56 min/km
Repetition 4	125 m	00:44	5,52 min/km
Repetition 5	125 m	00:45	6,00 min/km
Repetition 6	114 m	00:42	6,08 min/km
Repetition 7	110 m	00:40	6,04 min/km
Repetition 8	120 m	00:44	6,07 min/km
Repetition 9	108 m	00:34	5,15 min/km
Nerjogg	1,54 km	10:10	6,36 min/km

Som ni ser så blev distanserna på dem lite olika pga allt mitt mixtrande. En lärdom att ta med sig till nästa gång. Efteråt började jag tänka tillbaka på träningarna vi körde där i backen i februari/mars. Då orkade jag ung 6 intervaller, idag orkade jag 9 och är inte helt slut. Därför kan jag konstatera att jag har förbättrat mig rent konditionsmässigt och styrkemässigt, men har ännu mer att ge. Det blir hårdare tag nästa gång, banne mig!!!

Alla kämpade på otroligt bra (som vanligt) i värmen och på väg tillbaka fick vi välja korta rundan "hem" eller den längre förbi munchenbryggeriet. Eftersom jag inte är någon vän av värme så valde jag såklart den kortare och hann med en ordentlig stretch innan de andra var på plats igen.
Vi träffade ytterligare ett nytt ansikte som Linn hade raggat upp på runners store häromdagen. Kul att han (Daniel tror jag det var) hittade oss även om det var efter passet.

Nu när båda våra coacher behagar gå på semester får vi sköta träningen själva, dvs, Allan lägger ut på facebook, vad vi ska göra varje gång framöver, eftersom ingen hade lust att anmäla sig frivilligt till att hålla i träningarna. " Men då får ni lova att inte fuska!" förmanade han. Hä inte fuskar vi!? Man vet aldrig vilka spioner han skickar på oss;-D

LITE UR SPÅR- men i de bästa av två världar

Så kan jag väl lugnt sammanfatta träningen i semestertider. Har njutit lantluft i storslagen, sörmländsk natur. När man sitter där på altanen, blickar ut över kohagen och sjön alldeles nedanför en och bara lyssnar till naturen, då är det svårt att ge sig ut på ett pass.

I torsdags missade jag IF Linnéa träningen- de körde stege med start på tusen meter! Det hade ju varit bra att vara med på så jag tänkte köra liknande på nån åker nånstans. Jo tjena! Altanen och ett glas vin lockade mer...,Jaja, jag springer imorgon istället, tänkte jag, Tror ni jag kom iväg? Nähädå! På fredagen blev vi sittande hos ett par grannar över en flaska vin, fortfarande njutandes den storslagna naturen och gott sällskap!

Så...lördag då? Yes, äntligen ett pass på kvällskvisten efter att ha avnjutit en heldag på sagostigen med barnen (kan verkligen rekommendera den för er som har barn eller har barnasinnet kvar). Ett pass där jag tänkte kompensera för "stegen" jag missade i torsdags. Nån åker hittade jag inte att springa på, så det blev ett halvhjärtat försök till fartlek på backiga lands-och grusvägar. Resultatet blev 9km där första hälften var fartlek och andra hälften vanlig jogg. Det var segt som sjutton- både fysiskt och psykiskt. Undrar om det kändes så bara för att jag har semester?





På söndagen stod långpass på schemat ( enl Szalkai) 22km. Hm, kände mig inte lockad av att springa på landsväg men efter en biltur med familjen för att reka vägen hade jag bestämt mig; 22km med det bästa av två världar; sörmländsk natur och "some good music" i öronen. Jag var redo, jag var laddad, jag gav mig iväg...


Backe upp och backe ned första milen; framme vid kammarstenen
ett jättestort flyttblock från istiden...och jag följde sörmlandsleden en bit...

...efter ytterligare några kilometer passerade jag en otroligt vacker lindallé och rundade sjön Dunkern- en 24m djup sjö där det ska finnas pungräkor- en kvarleva från istiden. Undrar hur de ser ut!;-D




Äntligen hemma vid stugan möttes jag av detta härliga supporterlag!







Glad, nöjd och trött efter dagens långpass somnade jag gott med ett leende på läpparna!

VILKEN DAG!!!!

Vilken dag, vilket lopp, vilken stämning!!! IF Linnéa på äventyr ute på Muskö. Oj, oj, oj vet inte riktigt var jag ska börja;-D

Färden dit
I alla fall så mötte jag upp pigga Rebecca vid Runners store. Som vanligt var hon superpigg och laddad för dagens lopp. Efter en rask promenad mötte vi upp Mia, Karin, Nisse, Ann-Sofie och Johan (en blivande Linnéan månne?) vid stadshuset och färden mot Muskö kunde börja. Här hade vi också äran att träffa Nisses mormor(- en mycket trevlig och söt liten dam som kom att ha en viktig del i dagens äventyr, mer om det senare)

Efter ca en timmes bilfärd och lite taktiksnack och annat nervöst pladder var vi framme vid Ludvigsbergs herrgård där Musköloppet skulle gå av stapeln. Vi kunde snabbt konstatera att det kommer att bli en het dag!!!

Loppet
Efter en snabb reträtt till närmsta buske (jag laddade kanske lite för mycket vätska på morgonen) drog vi oss upp till startområdet där vi också fick äran att träffa Nisses mamma(, ännu en trevlig dam som kom att ha en viktig del i dagens äventyr) Erik och Britta fann vi också i vimlet och helt plötsligt kändes det som om det vimlade av Linnéaner;-D

I kön till toaletten fick jag klart för mig att Anna Rahm skulle delta, hon stod också där och sneglade. Och hon sneglade på OSS, jag antar att det var våra snygga klubbtröjor hon spanade in! Det här blir ett spännande lopp, tänkte jag!

Så, efter en stunds uppjogg och stretchning med Rebecca i spetsen var det dags för start. Efter speakerns "klara, färdiga, gå" satte vi av i en rasande fart. Första delen var en lång nerförsbacke på asfalt. Sedan följde ett riktigt tufft lopp med varierande underlag- allt från asfalt till grusvägar , skogsstigar, över ängar (där underlaget riktigt sög musten ur benmusklerna!) följt av en slinga i skogen som jag sent ska glömma. Här hade vi nått ca 6km och det började bli rejält backigt. Upp och ned hela tiden, långa backar och korta, men värst var skogsslingan. Plötsligt var den bara där, backen som i det närmaste var en VÄGG! Det bara gick inte att springa upp, jag var tvungen att gå (vilket nederlag jag som aldrig stannar och går på ett lopp!!!) Efteråt kom fler backar men så äntligen kom 9km skylten och jag kämpade på. Sista backen upp till mål var en lååååång asfalterad rackare (den hade vi spanat in före start, psykologiskt bra för min del) och i början av den stod TSMCatti med sällskap och hejade. Kändes oerhört bra att ha support för att orka sista biten fram till mål-TACK!!!

Ändå sög den backen sista energin ur mig och nästan uppe fick jag gå igen (Grrrr, IGEN) I mål kom jag, på tiden 1.01.27 och kunde konstatera efter glada tillrop från mina klubbkompisar att jag faktiskt nästan slagit PERSONBÄSTA på milen (sorry trodde att jag slagit det men jämförde med fel lopp)!!! Det visade sig att banan var 10.3km (enl Garmin) så mitt snitt tempo var 6.00/km. Och det i total hetta, i terrängspår!!! Jag är såååå nöjd trots min tionde plats av elva:-D

Men mest stolt är jag över Linnéanerna som allihop knep strålande platser. Vem som vann? Anna Rahm såklart, men Rebecca, Ann-Sofie och Karin var henne hack i häl (nästan i alla fall;)) Hon kom fram och gratulerade och undrade vilka vi var!!! En mycket trevlig människa som trots tidigare skada knep första platsen med en strålande tid på ca 37min! Jättekul att hon kom fram och snackade lite, nu känner man sig stolt som en tupp att tillhöra en så eminent klubb som IF Linnéa!!

Så var det dags för stafett (en tusing)och Nisse, Erik och Johan, Rebecca, Ann-Sofie och Karin ställde upp som de två startande lagen från IF Linnéa. Tyvärr vann tre pojkspolingar från ön, men nästa år då ni;-D Det var i alla fall en fröjd att se alla forsa fram på pigga ben trots milloppet straxt innan.

En mycket trevlig tävlingsdag var till ända och lilla mormor hade vaktat alla våra saker hela tiden, så himla bra, stort TACK!!!

Mat, bad och härligt umgänge
Efter kort bilresa var vi framme vid Nisses familjs sommarstuga. En helt underbar liten stuga precis vid vattnet!!! Nisses mamma med sambo hade fixat med mat och bakat och välkomnade oss med lite vätskepåfyllning.

Plums i böljan blå, sååå underbart i 19gradigt vatten och sedan upp för att sätta sig vid dukat bord!! Där satt vi hela eftermiddagen i strålande solsken, med vidunderlig utsikt över fjärden och bara njöt! Njöt av dagens prestation, av god mat och av mycket trevligt sällskap. Vilken dag, vilket härligt initiativ och vilken gästfrihet av Nisses familj!!!STOOOORT TACK!!! Vilken underbar avslutning på en helt perfekt dag! Kan det bli bättre?!

Batteriladdning

Ombyte förnöjer! Semestern rullar på och det är alltid kul med miljöbyte. Befinner mig just nu på västkusten, med salta havsstänk, sol och bad, ljumma vindar, en och annan åskskur och så lite träning förstås;-D Jag menar, Berlinmaran närmar sig ju så man får inte ligga på latsidan bara för att man har semester!! Tog en kort joggingtur följt av styrketräning och kände mig...urstark! Bortblåst var hopplösheten från västerbropasset då jag var tömd på energi.

Miljöombytet har alltså gjort mig gott. Har tillbringat mina somrar härnere och som alltid när man drar in doften av hav, salt och tång, väller barndomsminnena över mig och gör mig glad och lycklig. (Men ok, tång luktar bajs, att jag tycker det luktar gott har enbart med roliga barndomsminnen att göra;-))

En av fördelarna med löpning tycker jag, när tankarna svävar fritt. Och det roliga är att sonen som varit ensam här med mormor en hel vecka gör precis samma grejer som jag själv gjorde-långa bad, krabbfiske, spana på fåglar, cykla och gå på upptäcktsfärd (runt den lilla ön där vi befinner oss) och bara njuta av ett långt härligt sommarlov. Han hittade till och med magneter när vi badade sist;-D

Uppdateringen här kommer att bli lite lidande då vi är på resande fot, men jag hoppas ni alla har en riktigt underbar sommar med träning och annat sköj. Så fort vi är hemma igen kommer uppdateringar i både bilder och ord så stay tuned!!

Energisugare

Så var det dags för den efterlängtade träningen med IF Linnéa igen. Lång backe stod på schemat. Vid zinken möttes nyckelansvarige Mia, Karin, Annika och efter en stund kom även Ann-Sofie, Britta, Johannes och coach Allan. Efter en stunds dividerande om vilken backe vi skulle utmana bestämde vi oss för Västerbron-en riktig energisugare!

Huuu, ont i benet efter naprapatens knådande påbörjade vi uppjoggen dit i 6.00tempo, jag och Annika på sina ömma benhinnor, straxt bakom resten av gänget. Väl framme kände jag direkt "det här kommer att göra ont" Bra inställning va? Annika susade vidare hemåt igen för att rehaba sina ben (kul att du dök upp en stund!)

Coach Allan gav instruktioner: FEM varv idag! GAAAAH, tänkte jag, och så satte alla iväg!!! Fullt av folk längs hela bron så det blev en hel del omspringande och fartökande för att inte bli påkörd av cyklisterna (TRÅNGT!) På tillbakavägen stod Allan som en hägring mitt på bron och hade han inte gjort det så hade jag gett upp för länge sen! Kände mig helt tömd på energi (skyll mig själv pucko som ätit för lite hela dan) så andra varvet stannade jag och drack vatten, snackade lite med Allan om min trötthet, onda vad och för-nackdelar med skoinlägg. Det gav mig lite energi till att orka genomföra hela varvet. Med coachens godkännande kúnde jag bryta och lommade slokörad ned till början av bron där jag styrketränade hela kroppen i väntan på alla duktiga söderhjältar.

När jag stod där och tittade på mina kompisar så såg de så pigga ut, det såg så lätt ut att bara varva och springa på. Inspirerande och kul att se. Mia påstod att hon hade stumma ben, av det märktes ingenting, Karin kom ångande med ett åskmoln över huvudet för att hon tappat fart, tog tag i ett träd i varvningen och satte iväg igen på pigga ben (som en duracellkanin;)). Ann-Sofie likaså, bara sprang och sprang för att inte tala om Johannes som fullkomligt forsade fram med långa kliv över bron. Britta agerade hare åt Mia som påstod att hon ville fuska sista backen " inte då, sa Britta, ska vi göra det så ska vi göra det ordentligt!"

Vilken laganda! Vilken härlig kväll! Jag är djupt imponerad över alla duktiga linnéaner! BRA JOBBAT!

Och jag bröt efter mindre en hälften:( BLÄÄÄÄÄ! Besviken och arg på mig själv!!
Nästa gång, då j---lar ska jag vara ordentligt laddad, då ska inget stoppa mig, Västerbron here I come!!!!

Att väcka fotmusklerna:-D

En knådad, öm muskel, en nästan tom fotbollsplan, varm sommarkväll, min garmin, barfota, vet inte riktigt vad jag ska tycka, men...jag tror jag gillar det;-D

Har du lätt för att få blåmärken?

...frågade min naprapat mig idag. Ja det har jag sa jag sammanbitet medans han tryckte och knådade min stackars ömmande vadmuskel. En och annan knuta hittade han som smärtade ända in i märgen på mig. Jag tänkte på Karin som måste ha varit i samma situation några dagar tidigare, med tanke på hennes hårt åtgångna vad. "Ja jag kommer inte att vara snäll nu" fortsatte naprapaten samtidigt som jag försökte hålla koll på min tvååring som gick i närkamp med en pilatesboll och ett skelett:-D

Efter en halvtimmes tryckande, knådande och knäckande av höfter ansåg han sig klar och jag linkade därifrån med ett antal övningar för att komma tillrätta med min onda vad.

Först och främst måste jag formgjuta en sula så mina stackars muskler slipper slitas och kompensera för mitt "felkliv" hela tiden. Sedan måste jag knåda och trycka själv också för att få igång cirkulationen innan jag beger mig iväg på ett pass. Håll tummarna för att detta räcker (såklart ingår ordentlig stretch i detta)!

Så Mia;-D min onsdag började ganska smärtsamt, för att sedan fortsätta att "smärta" min ekonomi med byte av slitna sommardäck. Nästan 5 papp fattigare...och semestern har bara börjat!!

Barfotalöpning

Vad kan vara bättre att testa mitt i sommaren än barfotalöpning?!
Har sneglat på en artikel om barfotalöpning en längre tid nu....Känns som att detta kan vara min grej; marathon.se

Jag har insett att mina vrister är rätt svaga och behöver sin egen träning....

Frågan är bara; var hittar jag en bra fotbollsplan som inte är upptagen?! Tänkte använda onsdagens träning till detta, ju fler desto roligare! Någon som är på?;-D