Idag var det ett tappert gäng söderhjältar som samlats för kvällens Linnéaträning. Varken Nisse eller Allan kunde coacha oss så
Karin tog kommandot och styrde oss mot Västerbron. Väl där mötte vi världens bästa
Mia. Efter en stunds löpskolning påbörjade vi första varvet (av 4) på bron. Urstarka Staffan, som kör
NMT( bläddra till mitten ung.) tre ggr i veckan (!) flög förbi mig på andra intervallen och frågade hur jag mådde...Pust, flämt, flås...jobbigt! lyckades jag få fram innan han försvann i fjärran. Och då var vi bara på första varvet! Hur ska detta bli, tänkte jag , men bet ihop och fortsatte. Sist, som vanligt, men nog flåsade jag Mia och Tone i nacken hela tiden! Ha;) Så fortsatte det, varv efter varv, och när vi var på sista kände jag mig förvånansvärt pigg. Ja faktiskt piggare än första, jag hade väl fått upp ångan. Vädret gjorde nog sitt till, förra tisdagen körde vi samma pass, fast i piskande regn och motvind från södersidan :(
Efter att ha klarat alla 4 varv i jämn fart (hurra, tyvärr lyckades jag inte klocka) joggade vi ned tillbaka till Zinken och då kände jag mig hur skön som helst i kroppen. Det här passet blev verkligen som balsam för både kropp och själ! Som Mia sa, "det är ren terapi" ;) att komma till Linnéaträningarna, man blir så glad. Hon har hur rätt som helst:D Tack allihop för ikväll, som vanligt mycket trevligt och bra pass!
I vår ska jag och Mia bli bäst på Västerbrointervaller, det har vi tummat på! Är ni med?