K869, startgrupp E

Nu är det mindre än 6 timmar till start, nr K869 är klar för start, svartklädd med IF Linnéas klubbfärger tänker jag nöta 42195 meter asfalt i det vackra Stockholm. Jag tänker kämpa, svettas, glädjas och ta hjälp av publik och alla som jag vet supportar mig men framförallt tänker jag klunga ihop mig med några ultradrottningar från klubben ;) Det här blir en bra dag!!! Lycka till alla därute, where ever you are!

4 dagar kvar...

Helt plötsligt är det bara 4 dagar kvar! Ynka 4 dagar, vad hände liksom?? ;)

Jag har nu införskaffat sportdryck, mat och kollat kläderna inför dessa sista dagar men inte är jag mindre nervös för det! Nähä då, nu talas det om att IF Linnéa ska ha egen vätskestation. Några ursnälla klubbkamrater har erbjudit sig att se till att dela ut div. vätska och proviant när vi passerar. Bland annat är det många som lämnar en gel. Nu fick jag ytterligare nåt att tänka på, gelen har jag ju inte hunnit prova men den verkar vara ett säkert kort när tröttheten sätter in...Risken är väl att magen säger ifrån om man inte är van...nåja det får bli till nästa mara, i Berlin :)

Idag har jag börjat kolhydratdränera och proteinladda. Från imorgon kolhydratladdar jag med couscous, pasta och andra läckerheter. På det lite vitargo, sportdryck alla tre dagar innan loppet, den kommer även att göra mig sällskap i vätskebältet. Kanske räcker det att dricka den i två dagar innan...Mitt i allt har alla runtom mig åkt på brakförkylningar med feber, rethosta och ont i öronen, både på jobbet och hemma så jag kommer inte undan! Därför kör jag alla tänkbara huskurer för att inte åka på nåt själv, för tillfället gurglar jag mig med nån mystisk vätska på jobbet och dricker te med färsk ingefära när jag är hemma. En och annan sked honung slinker också ned och än så länge känner jag bara av en liten smula i halsen. Bort bort!!! ;D....jag kanske ska ta Karins erbjudande och flytta till henne den här veckan, hon har ju en gästsäng ;)

Mycket att tänka på den här veckan och jag märker att jag har svårt att fokusera, framförallt på jobbet, men jag försöker för det är intensiva dagar där nu med mycket som ska avslutas och planeras. Känns ganska skönt att få springa vårruset i glada vänners lag imorgon kväll och avsluta med en picknick i gröngräset. Där kan jag hålla mig undan från div. baciller....Sen, gott folk, är det bara tre dagar kvar...stay tuned!!!

6dagar kvar...

Så var det dags igen, inatt. Då drömde jag ännu en mar(a)dröm om hur jag hade börjat springa och plötsligt insett att jag inte hade laddat med sportdryck. Minns att jag stressad tänkte "undrar hur mycket tid jag förlorar om jag springer till Runners Store och skaffar lite och sen hittar nån som kan blanda till det åt mig". Mitt under pågående lopp!! Jag bara skulle ha den där drycken. Puh! Imorgon är det jag som beger mig till stan på riktigt och inhandlar den där sportdrycken så jag får den saken ur världen! Jösses...

I vaket tillstånd fungerar jag för tillfället bättre. Dagens och säsongens sista TSMpass innebar uppjogg, koordinationslopp och sedan 6km tempolöpning, plus nedjogg. Jag måste säga att det kändes riktigt bra, inte alls så jobbigt som jag trott. Nu har jag massor av spring i benen och kan knappt vänta tills starten går på lördag;) Verkar som om mitt lågpulsande har gett resultat!
Stay tuned! 6 dagar kvar...

Sju dagar kvar...

Vart tog tiden vägen egentligen?

Som vanligt numera har bloggen fått lämna plats för mitt liv som kom emellan ;) Fokus har förstås hela tiden legat på träning, mest hur jag ska få in alla pass mellan lämningar och hämtningar av barn, jobb, makens och barnens aktiviteter...Inser att löpningen fått en stor plats i min vardag och jag är enormt tacksam mot min man som släpper iväg mig i tid och otid, kärlek:D

Med sju dagar kvar till Stockholm Marathon är mitt känslotillstånd allt annat än normalt. Det säger väl en del om vilken löparnörd jag blivit;) Ju närmare loppet jag kommer desto mer tunnelseende får jag. Har svårt att fokusera på jobb, familj och annat i vardagen och kan inte minnas när jag senast var så här nervös, eller kallas det laddad? Jag är ömsom nervös, ömsom upprymd inför vad som komma skall. Under alla långpass under våren har tankarna vandrat kring hur jag ska lägga upp loppet, men framförallt när svackorna kommit har jag en målbild av mig själv när jag passerar sista mattan efter 42195 meters springande.

Allt runtomkring:

Sen i november har jag tränat inför maran, med ett mindre uppehåll för löparknät som jag fick ordning på vid årsskiftet. Inte undra på att man är nervös. Såhär känns det väl för de flesta som planerat och fokuserat på någonting under så lång tid och så när det äntligen närmar sig så trillar poletten ned liksom...Jag har haft vansinnigt roligt, jobbigt, motigt och härligt på träningarna. Team Stockholm Marathon är anledningen till att jag kommit upp på söndagarna, anledningen till att lördagarna inneburit tidig läggning och noll festande (ok det blir inte mycket sånt med två barn). Långpassen har trappats upp stegvis och årets hittills längsta landade på 30km. Ungefär hälften har jag fått köra själv pga div. familjeaktiviteter och resor. Det är ju inte bara jag som har träning på söndagar. (Sonens judoträning får allt gå före tex en TSMföreläsning) Kvalitetspassen har jag svårt att få till själv, därför tar jag mig gärna iväg på Linnéaträningarna så ofta jag kan. Förutom bra träning så är det helt underbara människor, en del av dem har blivit mina vänner för livet.

Genom alla träningar så pågår diskussionerna livligt om huruvida man ska klara loppet på en önskad tid. En del sätter målet högt, andra väljer att gå lite försiktigare fram. Jag har nu kommit fram till att jag är en av de försiktigare typerna. Blir stressad av alla vadslagningar och allsköns krämpor som kan uppstå på vägen. Blir än mer stressad av allt runtomkring som ska fixas och trixas med. Har du laddat rätt? Har du tillräckligt många långpass i benen? Och hur har det gått med kvalitetsträningen? Nyckelpasset för tiden innan maran är långpasset, lägg fokus på det och välj hellre bort ett kvalitetspass! PUH! Jag som knappt vet hur jag ska hinna med allt får bara hoppas att min träning räcker för en tid kring den jag fick i Berlin i höstas. Samtidigt som jag stressas av allt detta så kan jag inte låta bli att ryckas med :) För att få ordning på min egen träning och tempo så gick jag raka vägen till SSC för tester och träningsprogram. Med två tester och fyra veckors träning kan jag bara säga att resultatet blev strålande. Kanske är det Christers positiva tidsmål för mig på maran som gjort mig än mer nervös men samtidigt förväntansfull...Det hänger ju på så mycket hur loppet kommer att gå. Dagsform, väder, publik...värmen är nog det som skrämmer mig mest, jag gillar inte när det blir för varmt. Blir det så tänker jag försöka hålla huvudet kallt genom att skölja över med svampen hela tiden. Nog om detta, ni lär märka hur det går.

Det som varit allra jobbigast under den här träningsperioden är att motivera och förklara för kompisar och andra som inte springer, varför jag fokuserar så mycket på det här och varför man öht springer maran (el ultra för den delen vilket folk ifrågasatt när jag glad i hågen följt ultravännernas framgångar) Oftast möts jag av misstro och kommentarer som "jag har en kompis som springer lopp och sånt men han försakar minsann inte en ölkväll el en fest för att han ska springa" . Nähä tänker jag, så jag försakar alltså nåt då? Om jag väljer bort en kväll med vin för att jag ska springa dagen efter så måste det ju få vara så utan att folk ska tycka och tänka så mycket?? Sånt här suger energi ur mig, jag får dåligt samvete för att jag är en tråkig person, jag menar, jag är ju med men jag dricker inte= tråkig? Suck, samvetet mot kompisarna, familjen och vad folk ska tycka gnager i sådana situationer men har jag nu bestämt mig för att springa långlopp så måste ju träningen också bli ordentlig. Det här är min "hobby", allt vad det innebär med löpsteg, olika pass, skor, kläder och gemenskapen i det har fått mig att vilja utvecklas i det. Jag läser olika träningsbloggar och hänger på löparsajter för att regga min träning så det är klart att man blir glad åt folks framgångar! Samtidigt måste man ju inte hålla på och gissa sin tid, det kan ju få vem som helst att tappa motivationen! Jag har ingen aning om vad jag kan prestera. Folk tror att det kommer att gå såååå bra, men jag känner själv att jag inte kan lita på min mentalitet. Visst, fysiskt kan jag klara mycket men den mentala biten litar jag inte på :/ Har dessutom fått lite prestationsångest av att veta att det är en hel del kompisar och familj som kommer att stå längs banan och heja :-O! (var står ni så jag kan gömma mig ;) )

Nåväl, sju dagar kvar och jag har äntligen fått ned en del av mina tankar den senaste tiden...Ska försöka göra ett inlägg varje dag fram till loppet för att rensa lite i mitt stackars förvirrade huvud så stay tuned folks! :D

Långpass och lågpulsande

Sådärja helt plötsligt passerade en månad utan att jag hunnit hänga med i bloggvärlden. Som alltid bjuder april och maj på sjukt många olika saker att ta itu med, därför har bloggen hamnat långt ned på priolistan...Men nu är det dags att ta nya tag och berätta lite om vad jag pysslat med den senaste tiden. Jag har inväntat ett något försenat träningsschema inför sthlm och berlin marathon. När jag äntligen fick det var det ca 4 veckor kvar till sthlmmaran... Detta kommer jag att få kompensation för och det är tur det, annars hade de fått med en riktigt ilsken Helena att göra!! Tränat har jag iof gjort och det har flutit på riktigt bra men kvalitetspassen har blivit få till förmån för lågpulsträning som jag blev rekommenderad av SSC (vilka utformade mitt schema). Har inte heller deltagit särskilt ofta på TSMträningarna till förmån för garderobsrivning, judoträning och andra familjeaktiviteter men långpass har jag ändå hunnit med på egen hand.

Nu är det på dagen tre veckor kvar till stockholm marathon och det går nästan inte en minut utan att jag tänker på loppet. Var ute på ett riktigt långt pass idag, 30km, och passade på att dricka sportdryck, vatten och äta under tiden. Det gör jag iof alltid på långpass, men då brukar jag gå, idag sprang jag i princip hela tiden och det funkade precis lika bra. Men det jag undrar över är, hur sjutton ska jag lyckas klå min tid från Berlinmaran?? Det går ju så låååångsamt på långpassen! Nästa måndag är det dags för nästa laktattest, ska bli spännande att se om jag förbättrat mig något sen sist (förra testet gjordes 2 april) Har jag det så är det verkligen en mening med att ränna runt och lågpulsa så mycket som jag gjort nu ;) och då kanske, kanske jag kan förbättra marathontiden...Men hörrni, är det verkligen meningen att man ska gå runt och vara nervös inför ett lopp tre veckor innan??

Nu till en helt annan sak; Lidingö Ultra och Kungsholmen runt! Missade båda loppen och efterföljande picknick i Rålis, men jag har sett att det gick riktigt bra för alla mina kära Linnéavänner! Stort GRATTIS till er alla, ingen nämnd ingen glömd! Hoppas ni hade en härlig kväll!! Stay tuned folks, c u soon!