Ny vecka med nya utmaningar...men, varför känns det så tungt? Alla pass jag körde förra veckan kändes bara sega liksom. Kroppen vaknade inte riktigt och den sköna känslan som brukar infinna sig när jag väl gnisslat igång, infann sig aldrig. Visst jag körde två kortare pass à 7km med efterföljande styrka el löpskolning, ett stegintervallspass och det var kallt som 17. Kanske det var kylan? Uppladdningen var det inget fel på, äter och dricker ordentligt och lagom lång tid innan träning så vad är haken? Jag får verkligen peppa mig själv för att motivera min träning. Glädjen är som bortblåst :(
Försöker tänka tillbaka på alla roliga träningstillfällen jag haft, alla härliga lopp jag deltagit i och försöker visualisera min målgång i sthlm marathon nu i vår och då blir jag på lite bättre humör, börjar längta efter nästa träningspass och så....samma känsla igen! I och för sig så var söndagens långpass med TSM inte att leka med, snö och modd, ett steg fram, två steg bak och säkert ett par, tre åt sidorna;) Varenda liten backe (det var faktiskt inte många på vår runda) kändes, de sög musten ur mig, men jag lyckades hålla mig i mitten av klungan hela tiden. Efteråt fick jag höra att det inte bara var jag som tyckte det kändes slitigt och underlaget var såklart boven i dramat.
Men vet ni,nu är jag orolig! Ska verkligen varje träningspass kännas så här jobbigt?? Visst, det är klart att träning ska vara jobbigt, men det ska ju kännas kul också! Jag ser ingen utveckling just nu i min träning, kan det vara så att jag bara har en svacka? Hur kommer jag ur den? Och kommer jag ur den? Eller har jag helt enkelt tröttnat på löpning??? Hjälp mig ur detta, för sluta springa vill jag ju inte ;)
Promenadvecka
3 månader sedan