Marathon

Idag är det Stockholm marathon. I denna värme ska ca 18000 förväntansfulla (?) löpare ta sig fram 42,2km på stockholms gator och torg. Var och kikade på spektaklet vid Östermalms IP igår där det är nummerlappsutdelning och löparmässa. Där träffade jag några av alla härliga IF Linnéare, i full gång med uppladdningen för dagens lopp. Då kände jag den härliga stämningen och blev själv sugen på att springa! Sicken tur att jag har Berlinmaran att se fram emot.
Hm, är man normalt funtad när man känner såhär? Ser fram emot att springa ett marathonlopp?! Vet inte, men härligt är det!!

Idag ska jag stå lite vid sidan av, känna in atmosfären och heja som en galning, iklädd en av de snyggaste klubbtröjor jag sett-IF Linnéas! HEJAHEJAHEJA!!!!! Men först, ett eget långpass innan värsta värmen, häpp!

Något långpass blev det inte, kände mig hängig och har ont i ena benhinnan. Bara vila alltså:(

Men att stå och heja på sina klubbkompisar när de kom susande över västerbron var en härlig känsla! och alla var sååå snygga i sina Linnéatröjor. Tyvärr missade jag några men turligt nog kunde jag gratulera dem senare på kvällen när vi träffades på "eftermaranfest". De gjorde otroliga tider trots värmen och jag är superstolt över dem och djupt imponerad!!!!

Nu är jag taggad inför Berlin, gissa om jag ska träna hårt hela sommaren!

Från soffpotatis till hurtbulle

Det är väl den mest klockrena beskrivningen av mig själv de senaste åren. Har alltid varit matglad och förtjust i sötsaker och annat skräp. Gott med en pizza och läsk framför tv:n Därför visade det sig ganska snart (när jag var yngre) genom en snabb viktuppgång på ca 10kg. Sen tillkom 5kg till av bara farten. Med 15kgs övervikt släpade jag runt i 10 års tid innan självförtroendet nådde botten. Jag fick nog och tog tag i mig själv. 6 månader senare nådde jag min målvikt, med ett bmi på 23, precis som det ska vara för hälsan. Den svårare delen av viktnedgången var att sedan bibehålla samma vikt (det tror jag alla som jojobantat vet) Hade turen att stanna kvar i ett jämviktsprogram och nu, snart 9 år och två graviditeter senare bibehåller jag samma vikt som jag kom ned till. Mitt mål då var att trivas med mig själv och få in sunda kostvanor och mer vardagsmotion i mitt liv. Målet uppnått, idag äter jag det jag tycker om och vill ha, rör på mig så mycket jag kan och har helt ändrat mitt tankesätt vad gäller kosten. Att äta så fel som jag gjorde och röra så lite på mig tror jag bidrog till mitt sätt att tänka-jag fick "dimhjärna", tog felaktiga beslut framför allt gällande mina levnadsvanor. Sjönk hellre ned i soffan med nåt gott än gick ut och rörde på mig, till exempel.

Min pappa påpekade för mig att jag aldrig gillat att röra på mig av den enkla anledningen att jag inte tyckte om att bli trött. Och vad rätt han har! Och ändå fel! Idag älskar jag att bli trött. Har aldrig tyckt så mycket om nån motionsform så mycket som löpningen. Jag försöker hela tiden tänka positivt och höja ribban. Mitt tankesätt har ändrats, jag känner mig piggare och tänker efter mer i alla situationer idag än förr då jag alltjämt hände i soffan.

I söndags var jag ute på mitt första långpass (helt enligt Szalkais marathonprogram för 4timmarsgruppen). Nästan 18km blev det och jag hade spring kvar i benen efteråt! För ett halvår sedan minns jag att jag sa till en kompis "jag kommer aldrig att springa ett marathonlopp, hua för alla skador man kan få" typ...Nu sitter jag här med en träningsmängd som jag aldrig haft förut och inser så sakta att 42km är en sträcka som jag nog faktiskt skulle kunna jogga! Så ni ser, höja ribban, lite i taget och tänka positivt "jag klarar detta, bara ta det lugnt, i prat-takt så du kan jogga hela sträckan" funkar!!!! Första steget var att klara en mil, avklarat i januari. Nu känns milen mer som en uppvärmning...Och fast jag inte skulle det från början så har jag börjat jaga mina egna tider...Jag håller på att förvandlas... från soffpotatis till hurtbulle!

Slukar marathonträningen med hull och hår och kör hela sommaren och fram till det är dags, 28sept, för 42km-Berlinmarathon.

MarathonMia sa en klok sak inför stockholm marathon; Man får dela upp loppet såhär-första milen, då är uppvärmningen avklarad, sedan är det en halvmara kvar och sista milen blir nedjogg! Så perfekt tänkt! Snacka om mental träning! Det känns som att sträckorna blir lättare att klara av och att takten blir jämn! Ska bli så spännande på lördag att få se sina klubbkompisar komma ångande på stockholms gator och vad jag ska heja! Till alla dem skickar jag positiva pepptankar klockan 14, när starten går, sedan kommer jag förmodligen att skrika mig hes av hejaklacksramsor vid västerbron när jag ser alla IF Linneare komma springande. Till deras ära tänker jag springa ett långpass på förmiddagen för att senare på kvällen ta del av allehanda löparsnack, öl, badtunna och annat gött som "eftermaranfesten" erbjuder. Nu ska jag ladda för kvällens träningspass och önskar därför en trevlig dag! Kom ihåg; man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre!!!

Så gick ännu en helg, en helt underbar sådan med lagom mycket träning och mysigt umgänge ute på landet. Insåg hur härligt det är att springa på grusvägar, med bara kohagar och vinden i träden att se och lyssna på. Är ju annars van att springa 100% på asfalt i stan...Omväxling förnöjer...

Nu har jag börjat följa Anders Szalkais träningsprogram inför Berlin marathon. www.marathon.se
( Fast hans är ju inför sthlms maran) Ska bli så spännande att se hur träningen ger resultat i sommar, ja jag har ju hela sommaren på mig att "toppa formen":-D Har bestämt mig för att köra efter 4timmars gruppens träning även om jag själv satsar på att ta mig runt, utan tidsmål...

Jag är så glad och lycklig, passet igår bestod av långdistans och långdistans blev det! Nästan 18km och jag hade spring kvar i benen efteråt;-D Kan ju bara bli bra! Och många bra bloggar att hämta inspiration ifrån. Antar att jag själv blir enormt fokuserad ju närmare berlinmaran jag kommer, jag har förstått att det blir så om man får tro Karins och MarathonMias bloggar...Nu är det jobbdax, återkommer framåt kvällen.

Träningslös-tröstlös...

Snart är det en hel vecka sedan jag tränade sist...känns så tröstlöst när förkylningen jag åkte på aldrig ger sig! Imorgon ska jag springa mitt andra millopp (milspåret på djurgården) någonsin och hoppas ju därför på personbästa på milen. Missar således en tisdagsträning med IFlinneagänget. Kommer att kännas...konstigt! Vill vara så pigg som jag känner mig på bilden! NU!!Därför fokuserar jag på att bli så bra som möjligt till imorgon så jag kan ta mig till start.

Märkligt nog har jag fått tid över till annat den här veckan när det inte blivit någon träning. Har styrt om lite hemma, tvättat, städat diskat (jo jag gör sånt annars med men kanske inte lika mycket som nu;-)) Så har jag verifierat en teori som jag haft under många år...nämligen att strumpor som alltid har en tendens att försvinna i nåt sorts svart hål i tvättstugan dyker upp nån annanstans. Mycket riktigt, igår dök det upp en udda strumpa I VÅR tvättmaskin, som jag aldrig sett förr i hela mitt liv! Jodå där var den och hur den hamnat där kan nog bara förklaras av det där svarta "strumphålet" i gemensamma tvättstugan. Hmm....

I helgen var jag ute och tränade löpning med min 5,5åring. Vi ska springa ett knattelopp (eller vad det kan kallas) i början av augusti så det gäller att börja i tid. Han tycker att det är jättekul att springa med mig och det är så underbart att få ha den tiden tillsammans med honom. Lagom till loppet ska han klara att springa 1,2km och jag både hoppas och tror att han grejar det. Kul har vi i alla fall och det är ju det som är huvudsaken!
Har också så smått börjat snegla på träningsprogram inför marathon. Med 20 veckor kvar till Berlinmaran så behöver jag lägga upp min träning på ett vettigt sätt för att orka hela loppet. Frågan är bara, vilken grupp ska jag satsa på; "femtimmarsgruppen" eller "att ta sig runtgruppen"? Hörni Linnéaner, vad har ni lurat med mig på egentligen;-D

Ny i bloggvärlden

Så hamnade man här till sist i alla fall...en tvåbarnsmor med nyvunnet intresse för långdistanslöpning. Tankarna far hit och dit under rundorna och nånstans måste man ju göra av dem, så varför inte här?

Har läst så många bra träningsbloggar och blivit inspirerad "so here it goes"!

Vem är då jag? En 36årig söderbrutta med siktet inställt på Berlin Marathon! Japp, mitt första marathonlopp någonsin som mina kära klubbkamrater från IF Linnéa lurat med mig på.

Började med löpning för fem år sedan. Tränade sporadiskt ett par gånger i veckan för att få upp kondition och bibehålla min vikt. Så för snart två år sedan kom andra barnet, då hade jag inte sprungit nånting under hela graviditeten, men gav mig f-n på att det skulle bli ändring på det. Sagt och gjort, sex veckor efter förlossningen gav jag mig ut på min första runda, ca fem km. Glad, stolt, nöjd och svettig kom jag hem efter en runda helt utan stopp! Jag sprang heeela vägen runt! (ok, lätt förlossning men tuuung graviditet) Fortsatte i den stilen med ett par rundor i veckan till oktober 2007 när jag fick kontakt med en gammal god vän som driver en kanonbra site; jogg.se

Han tipsade mig om att jag kunde lägga in mina löparrundor där och få avstånd utmätt på karta. En löpardagbok helt enkelt. En helt ny värld öppnade sig för mig och jag började lägga in mina rundor, där även snittiden per km visades om man var duktig nog att ta tid på sin runda;-) Vid nyår hade jag bestämt mig, en mil (10km) skulle jag bara orka. Jag hade ju redan kommit upp i 8km och kände att flåset var bra. Sagt och gjort, jag tänkte mig en runda, sprang iväg, kom hem ca en timme senare och la in den på jogg. 12km!!! Jag hade klarat milen och hade krafter kvar! Vilken känsla!

På samma site efterlyste någon i diskussionsforumet en löparklubb i stockholm. Allan, som är coach för IF Linnéa/löpning svarade att han och några till var på gång att starta upp en sådan med början i januari 2008. Jag var inte sen att haka på så sedan dess har jag varje tisdag hängt med denna klubb och fått lära mig allt om backintervaller, korta intervaller, koordinationslopp och annan löpskolning!

Här sitter jag nu, fem månader senare med MYCKET bättre kondition än jag någonsin haft, glad för att ha tränat så mycket. Så löptränar jag även på egen hand för att öka distanserna. Mitt första millopp jag sprang var premiärmilen 30 mars i år. Då sprang jag milen på 1tim, 8sek. Nesligt att inte komma under timmen, men stolt som en tupp ändå för jag hade räknat med 1,10.

Hur som helst, glad är jag för att ha hittat jogg.se (tack Nisse för peppning, tips och råd och snygg joggjacka!) och tack till alla härliga vänner på IF Linnéa för stöd, uppmuntran och trevligt umgänge! Framförallt, tack till min lilla familj som står ut med mitt löparsnack, få sovmorgnar och pysslar om mig samt till äldste sonen som följer med ibland på en kort runda. Jag har nog världens bästa familj!!!

Den här bloggen kommer alltså att handla mest om löpning, min träning fram till Berlinmaran den 28sept, och förstås alla möjliga tankar och äventyr i mitt liv på vägen dit. Mycket nöje! Helena