Tog en kort kvällsrunda efter att ha mjukat upp ryggen ordentligt och VILKEN SKILLNAD!!!! Tänk vad mycket ryggen kan göra för löpningen om den är ok! Som min naprapat sa, kroppen fungerar som ett gummiband om man inte belastar fel el är stel nånstans. Det i sin tur genererar mindre belastning på muskler och mer energispar, man rullar helt enkelt på gummibandseffekten! Allt det här blir ju så självklart när man funderar lite närmare på det.
Till exempel när man övar pose, titta på vadmuskeln- om man lyckas hålla den kadens (180bpm) som är energisnål och landar på foten så jobbar inte vadmuskeln särskilt mycket. Då blir det alltså inte speciellt jobbigt när man väl fått in tekniken. Fascinerande och så enkelt! Varför lyckas de flesta lära om till "fel" löpteknik när de blir vuxna?
Har för övrigt haft en helt ok träningsvecka då jag bla. hunnit med långa intervaller med det härliga Linnéagänget. Tänk er en regnig, blåsig och mörk höstkväll i november. Då vill man ju helst bara krypa ned under täcket, tända lite ljus och bara mysa hemma. Just den här regniga tisdagkvällen hade jag redan ställt in mig på träning oavsett väder. Och så blev det. Vid zinken möttes jag av ett stort gäng gamla och nya Linnéaiter som gjorde sig redo för 5x1700m intervaller vid den lilla sjön Trekanten bakom Liljeholmen. Någon räknade hur många vi var och fick det till hela 61st!!
Efter uppvärmning och löpskolning var det så dags att börja kuta. Vi delades snabbt upp i olika fartgrupper och jag kan bara säga- vilket perfekt upplägg! Bara att haka på någons rygg och sedan hjälpas åt att dra varann runt. På femte och sista intervallen fick jag krampkänning i båda fötterna, tårna liksom krullade ihop sig under mig så farten blev inte den önskade, men vad gör det! Med lite mer kontinuerlig träning blir jag av med den ;)
Det var en magisk kväll och jag är så nöjd att äntligen vara på banan igen! Kärlek!!! <3
Foto; lånat från webben-Trekanten, Liljeholmen, 1700m runt, trapporna efter halva varvet är... ehrm, bra träning! ;)
5 kommentarer:
Åh det låter så KUL att träna ihop sådär =). Är säker på att man får/ger mkt energi o kan köra lite tuffare i sällskap. Själv kör jag nästan alltid ensam, iaf på intervaller. Men så är det ju att bo i en småstad... //Kram
Jag håller med dig, kvällen var magisk. Att springa med nästan 60 vänner i ösregn, det ger verkligen en känsla av gemenskap. Det var härligt!!! Någon gång kanske jag orkar hänga med er snabbfotingar :)
Edit!! Glömde ju. Vad skönt att du är tillbaka föresten!! Hoppas verkligen att du får vara hel nu!
Sirpa: ja det är härligt med sällskap, men ibland är det skönt att köra själv. Förresten tycker jag det är starkt gjort att köra intervaller ensam, jag har svårt att göra det! ;)
Carina: gemenskapen i Linnéa är svår att hitta nån annanstans! Jag tror absolut att du hänger med "snabbfotingarna" i den farten vi höll. Jag är inte tillräckligt tränad än så jag fick kramp på sista intervallen=gångfart ;) Härligt att vara tillbaka, jag skyndar långsamt för en skadefri säsong. Vi ses snart igen!
åh vad härligt att höra Helena!
Hoppas vi kan ses och springa ihop snart.
Skicka en kommentar