söndag 21 februari 2010

I am no friend of mine!

Folk springer av olika anledningar, men det som många verkar ha gemensamt är kärleken till löpning. Jag tycker att det är helt otroligt härligt när det dyker upp mängder av löparnördar från när och fjärran, som förra lördagen, när Mia mfl. intog Kungsholmens gator.Tänk vad många roliga människor man träffar och knyter kontakter med. Löpning när den är som bäst skulle jag vilja säga. Man kan göra som den här tjejen, Paula. Jag hade förmånen att träffa henne då, förra lördagen, det var hennes man som tog den härliga bilden på hela gänget i snömodden där på Fridhemsplan. Jag tycker det är en helt underbar idé! När man ändå springer kan man ju göra nånting för en bättre värld, eller hur?? Nu drar jag ut på ett frostnupet långpass, för den härliga värld vi ändå lever, visst det är kallt som f-n, men jag har mina två ben och behöver inte vara rädd för att trampa på en mina i alla fall! Var rädda om er i kylan! Helena

TE_paula-mina__S8W5564_E.jpg

Paula

2 kommentarer:

Sofie RW sa...

Det är ganska otroligt faktiskt att man kan få en sådan emotionell känsla för löpningen, och man är inte ensam om att känna så :)

Hoppas du får ett bra pass!

Helena sa...

Hej Sofie!! Ja visst är det härligt. Sitter just nu med ett leende på läpparna efter 24km runt stockholms vatten. Jag hade ett härligt pass rakt igenom ;D