Årets första pass, en klar och kall vinterdag i stockholm. Tänkt runda; hemifrån, runt Riddarfjärden och sedan tillbaka hem. Detta skulle ge ca 15km att föra in i löpardagboken men, efter halva rundan tyckte jag att mitt (löpar)knä gav sig till känna så jag tvärstannade! Lämpligt nog precis utanför T-banan i Gamla stan. Tog det säkra före det osäkra och åkte hem, men väl hemma var jag bara tvungen att jogga de ca 5oo metrarna hem. Ta mig tusan, då kändes det ingenting i knät!
Min lärdom av detta får bli; skynda långsamt, stretcha väl och rehabträna (lugna, korta joggpass) några veckor till. Jag är nöjd ändå, för ett år sedan var milen en omöjlig gräns att nå, nu bara längtar jag till starten i Sthlm marathon :) Jag måste vara galen :D
Trevlig kväll på er!
Dags att väcka bloggen igen!
5 veckor sedan
5 kommentarer:
Du är klok du! Som tar det varligt med knät, det är ju gott om tid till maran. Gott om tid för både de snabba och de riktigt långa passen. Och ibland är det så skönt att bara tassa omkring i lugnan ro och bara njuta av att man kan springa!
Galen? Inte då! Du har bara blivit löparfrälst :-)
Klokt av dig att lyssna på kroppen, bättre att vara lite extra försiktig än att vara dumdristig. Hoppas dock på att du snart är helt back-on-the-running-track. Kram!
Bureborn; håller med och ler-det där att tassa omkring och bara njuta är precis det jag är ute efter just nu :)
Karin; Löparfrälst och meddragen i tävlingsnervositeten. Hm, det är inte MITT fel att jag drömmer konstiga drömmar om sthlm marathon ;) Kram!!
Du är galen. Fast det syns liksom inte. :)
joho du är galen, men på ett bra sätt :)
skönt att knäet verkar sköta sig, du gör rätt i att ta det varligt såhär i komigångfas. Du har gott om tid till maran!
Skicka en kommentar