Alla behöver en kram ibland...

Som vanligt när jag sitter här och ska skriva så är det helt tomt i huvudet! Tidigare på dagen har jag alltid tusen bra idéer som virvlar runt i huvudet och som jag tänker att "DET ska jag blogga om ikväll"...Har liksom inte fått in rutinen att skriva ned dem nånstans eller på annat sätt komma ihåg dem...

Men på väg hem från jobbet idag ringde en vän och berättade att en nära anhörig gått bort på morgonen. Så oerhört sorgligt! Det fick mig att börja tänka på alla runt omkring mig och hur tacksam jag är att jag har dem. Tänker mycket på min familj, särskilt när mina barn inte mår bra. Nu är båda sjuka med ihållande feber och förkylningar. Penicillinet hjälper inte och sånt här får mig att tappa fokus på träningen. Mina barn kommer alltid först! När de mår dåligt, mår jag dåligt. Jag hade ett riktigt segt backpass med Linneagänget igår, det var halt, det regnade och mina tankar var kvar hemma hos familjen. "Visst", tänker ni, "det hör ju till att oroa sig för sina barn" och " äh, alla är ju sjuka nu".

Nog är det väl så, men det finns en annan anledning till varför jag oroar mig så mycket- jag blev själv jättesjuk när jag var ca 1,5år. Drabbades av en bakteriell hjärnhinneinflammation efter en halsfluss. Jag var så sjuk att jag var medvetslös av feber när mina föräldrar åkte in med mig. Jag var illa däran men efter tre veckors sjukhusvistelse hade jag äntligen blivit frisk, men ändå märkt för livet. Förmågan att kunna gå hade försvunnit, det fick jag lära om och min hörsel blev för alltid skadad. Balansen är det lite si och så med, särskilt i mörker, men den lär jag mig så sakteliga att få ordning på. Så för mig är det inte givet att ge sig in i sociala sammanhang med mycket sorl och ljud runtomkring. Det gör det omöjligt för mig att höra vad människor säger, även de som står närmast och pratar. Men jag är ändå så glad och tacksam för att jag klarade mig så pass bra! Genom åren har jag mött människor som på olika sätt inte klarat sig alls lika bra och det värsta är nog när någon i ens närhet dör.

Så, vad vill jag egentligen säga med det här? Tja jag vet inte, men jag fick ett sms i morse av härliga Karin där det stod ung. såhär; Hörde på radion att det var kramens dag idag, så här får du en av mig! Sånt värmer och får mig att tänka på alla nära och kära runtomkring mig som får mig att må så bra, familjen, löparvänner och andra vänner, bloggare och andra :) och tycker att visst borde man väl ge varann en kram lite oftare?? Man vet aldrig när livet tar en annorlunda vändning!


Så till alla er som följer/ läser min blogg; STOR KRAM till var och en av er out there, where ever you are!