Söderbruttan

Det är mysigt med traditioner!

2011-06-21T21:24:00.004+02:00

Idag hade jag tänkt delta i sommarnattslångpass, ett pass som gick av stapeln kl 20.30 från Årstabergs station och söderut. Ett rent socialt löppass där man kan vara med så långt man vill i den ljusa sommarnatten. Visst låter det härligt? Tänkt att ge sig ut och springa under årets längsta dag, när natten aldrig blir riktigt mörk... Men under eftermiddagen har jag insett att jag är lite väl förkyld för att kunna träna. Kände av mina bihålor igår, förmodligen ett resultat av att jag började med träning igen lite för tidigt efter förkylningen. Nu har den hållt i sig i två veckor men vet ni vad? Jag är inte ett dugg ledsen för det! Jag inser vikten av att vara rädd om sig, kunna vara pigg och vaken på jobbet och framförallt, kunna vara med min familj!!

Idag har solen lyst mellan åsk och regnskurarna, regnbågen har visat sig över Stockholm. För några har dagen varit härlig och underbar, för andra har den inneburit sorg. Jag blir alltid lite vemodig när det närmar sig midsommar.

Har alltid firat födelsedag runt denna helg och nu mer än någonsin saknar jag de mina som inte finns i livet längre. Men det ska ju vara kul att fylla år! Och att vända allt det sorgliga till något positivt gagnar ju inte bara mig utan de runtomkring mig!!! Så jag väljer att vara glad, fira både min födelsedag och midsommar och ha så roligt jag bara kan! Jag har så många superfina minnen med mig som bara ploppar upp när den här tiden närmar sig och då blir jag glad i hjärtat. Det här vill jag förmedla till mina barn! Jag är en traditionsbunden människa men inte främmande för att krydda tillvaron med lite nytt och annorlunda.

Midsommar tänker jag dels fira på mitt jobb där det sker magiska saker lite nu och då, som tex att det växer upp sockerdricka i ett ihåligt träd lagom till vår midsommarlunch!

Foto; lånat från webben men det är ju snarlikt vårt sockerdricksträd, minus skylten ;)

Sedan kommer jag att fira på bondvischan i glada släktningars lag med god mat, åka släpkärra på grusvägar med busiga barn, klä och dansa kring midsommarstång och ordna med tipspromenad och skattjakt för alla som vill. Hinner jag så tänker jag även rå om mig själv en liten stund genom att ta en kort barfotarunda på midsommaraftons morgon. DET mina vänner, tänker jag göra till en tradition! Glad midsommar på er alla!!

Barfotapromenad

2011-06-13T20:41:00.006+02:00

Har ägnat kvällen åt en kortare barfotapromenad. Är fortfarande inte i form för att springa....Några dagar till så tror jag att jag kan vara på banan igen :) Mysig kvällspromenad med ungarna som slutade med att jag fick bära E, min yngsta, som också fått för sig att gå på barfotapromenad :D Go fotmusklerna!!!

E går i mammas fotspår, G valde foppatofflor att sprätta runt i ;)

Planer

2011-06-12T20:27:00.002+02:00

Eftersom jag fortfarande är förkyld och inte i form för att springa fick det bli en promenad idag. Skulle tippa på fem km i maklig takt, i gott sällskap av Ingrid varav en tredjedel var barfotagång. Känner att fotmusklerna inte är vana vid detta så sommaren kommer att ägnas åt MYCKET barfotagång/löpning! Tänk att jag var inne på det här redan för 3 år sen, då jag var ny i löparvärlden, nu tänker jag ta det några löparsteg längre! Stay tuned ;)

Long time....

2011-06-11T22:09:00.002+02:00

Yepp nu är jag tebaks i bloggvärlden igen, funderar mycket över sommarens löpträning och kommit fram till att det blir mycket barfotalöpning. Måste träna upp mina fotmuskler helt enkelt... Enda loppet jag hittills i år har sprungit är Sthlm marathon vilket gick riktigt bra fram till halvmaran, sen kom krampen med jämna mellanrum resten av loppet.

Eftersom jag fick kramp förra året också hade jag varit jättenoga med kosten hela våren och dagarna innan loppet för att få i mig ordentligt med salter och mineraler och annat nyttigt. Tror därför inte att det berodde på det utan snarare att jag inte var tränad för att hålla 5.30tempo genom hela loppet som jag tänkt från början. Kände mig pigg både mentalt och fysiskt så jag blev riktigt irriterad när krampen kom. Skam den som ger sig, anmälde mig till nästa års lopp några dagar senare och nu sitter jag här och funderar hur jag ska undvika kramp. Tror jag vet svaret...barfotalöpning, plocka bort några kilon och styrketräning blandat med minst två kvalitetspass och ett långpass i veckan, med början NU! Så, med bloggen som jag nu tänker uppdatera oftare finns det ingen återvändo, nu kör vi!!!

PS. Väldans roligt tycker jag är att min make äntligen fått upp intresset för löpning, han är inne på att ev springa maran nästa år! Häpp!!!! DS.

Färre skador med rätt teknik, låter bilden tala för sig själv...

Foto: lånat från webben

Äntligen på banan igen!

2010-12-29T18:56:00.005+01:00

Äntligen kan jag börja träna igen! Avslutade min 10dgrs penicillinkur dagen innan julafton vilket gjorde att jag kunde vara med på det här dagen till ära! Eftersom jag inte kunde vara med på hela rundan bestämde jag mig för att springa hemifrån för att få ihop lite extra km, totalt sprang jag ihop straxt över 11km, sweet!!

Dagen efter befann jag mig på annan ort och tog en kort återhämtningsrunda på ca 4,5km sedan firade jag jul med allt vad det innebar. Hoppas ni också hade en underbar julhelg.

Taggad till tusen och jullov som hela familjen har, bestämde jag mig för att påbörja min styrketräning på allvar efter julhelgen. Sagt och gjort, i måndags stolpade jag iväg till "mitt" gym där jag numer har kort och deltog i ett sk bodypump pass. Sååå otränad i musklerna men ack så bra genomkörare för hela kroppen. Det här var precis vad jag behövde för uppbyggnaden till att bli en bättre löpare.

Dagen efter (tisdag) gjorde träningsvärken sig rejält påmind men "no pain no gain" tänkte jag och drog iväg på ett Linnéapass. Denna härliga vinterkväll stod långa intervaller på schemat. Lika bra att rivstarta träningen tänkte jag och slog följe med härliga Ingrid in till zinken. Där mötte vi upp ca 20 löpsugna linnéaiter som straxt drog iväg mot årstabron för minst 6x1000m efter lite löpskolning. Kände redan under uppvärmningen hur benen betedde sig som stockar men det är bara att bita ihop, ta det lugnt och tänka på bra löpsteg.... Drog iväg i 5.10tempo på de två första tusingarna, sen kroknade jag och drog resten i 5.30-6min tempo, på fjärde var jag heeelt slut och tänkte ge upp, då peppade Ingrid mig till att genomföra de två sista och tack vare henne (och Britta) lyckades jag med dem!!! Det gick inte fort men de visste var de tog, de tusingarna!! ;) Så himla värdefullt det är att ha löparkompisar/ tränare som peppar och drar så man ändå genomför sitt pass fast man är på väg att ge upp. Det är ju då utvecklingen sker!! Tack snälla Ingrid, Britta och alla andra för draghjälp och pepp!! Och nu har jag dessutom hittat de löparskor jag skulle vilja bo i i vinter; ett par ceriserosa icebugs för endast 1700 pix. Som hittat, eller hur?? ;) (Såg dem på Mias fötter på gårdagens linnéapass, VILL HA!!!)

Just nu tar jag det lugnt och vilar kroppen, har grym träningsvärk efter två dagars hård träning. Väntar i skrivande stund på att min nykokade pepparkakskola ska svalna och tar en sväng till ica för att inhandla förnödenheter inför nyår. Det nya året firar vi hemma med nära vänner men innan dess tänkte jag ta mig ut till Vallentuna och heja fram div. Linnéaiter på nyårsloppet och kanske hinna med en runda själv. Åtminstone ska jag ställa klockan och hinna med en kort runda imorgon bitti innan jag och maken dumpar barnen hos mormor och drar på lunch och bio. Hur firar ni nyår??

På återseende!!!

5 minuter i rampljuset...

2010-12-21T18:20:00.003+01:00

Så hamnade man i rampljuset lite grann ;) Funrun (den härliga människan ;)) gjorde en intervju med mig för ett tag sedan som nu har hamnat på jogg.se s förnyade site. Lite ironiskt att läsa nu, att jag håller bacillerna på avstånd genom min träning när jag nyss haft halsfluss! ;) Nåja det är smällar man får tag och nu kommer jag igen på fredag då penicillinkuren är avklarad och tomtejoggen med IF Linnéa står på schemat. Häpp på er!

PS Fotot i artikeln är taget innan starten på Berlin marathon, snacka om fokuserad! :D DS.

Tomtetomte!

2010-12-17T11:03:00.003+01:00

Så gick veckorna och såklart åkte jag på halsfluss! Hade lagom kommit igång med långpass och kvalitetspassen, tom köpt träningskort på ett närbeläget gym och gjort upp värsta planerna för att även få in styrka som komplement till löpningen. Nu sitter jag här och har varit sjukskriven i snart två veckor. Äter penicillin i 10dgr och har träningsförbud under den tiden. Så gissa vad jag ser fram emot nu? En av årets mysigaste löparrundor-tomtejoggen med IF Linnéa på julafton, precis den dagen jag får börja springa igen! Vi startar kl 10.00 från zinken och håller på en timme med att sprida julstämning på söders gator och torg. Tomteluva på!!!

Foto: privat, från förra årets tomtejogg :)

P.S Ni har väl sett att jogg har uppdaterat siten, riktigt snyggt och nytänkande!! D.S

GLAD!!!

2010-12-03T17:11:00.003+01:00

Hihiiiii! Jag är så glad! Glad för snön, glad för att det snart är jul, glad för...ja för det mesta just nu! Kan bero på att jag äntligen äntligen har kommit igång med min vanliga träning. Jag menar, träning med IF Linnéa och långpass på söndagar. Sååå nöjd!! Så har jag även testat ett bodypump pass med en kompis som är instruktör och det var precis vad min kropp behövde! Här ska byggas uthålliga muskler inför maran och det med start på måndag då jag köper gymkort! Sådärja, äntligen igång, ska bara mota bort förkylningen som gör sig påmind i min hals just idag. På söndag är det långpass med härliga Pernilla i hennes hemtrakter kring Hökarängen så jag måste få bort det halsonda tills dess. Nu är det middagsdags för gnälliga ungar, (mao hinner inte skriva mer nu) sen 40årspartaj hos ännu en superfin vän, så TREVLIG HELG på er alla!!! Stay tuned! ;)

Traditioner

2010-11-21T11:07:00.008+01:00

Så kom denna helg, den näst sista i november då jag, maken och barnen packar ihop oss och åker till svärföräldrarna i Flen för att umgås, stöpa ljus och gå på julmarknad. I år är det 7 gången sedan barnen kom, som vi gör detta tillsammans och totalt sedan maken och jag träffades är det 14:e gången! Snacka om tradition! (Yes vi för statistik på detta, nördiga som vi är ;) )

Att det alltid blir denna helg beror på att hembygdsföreningen har sin årliga (och enda) julmarknad just helgen före första advent. Vad har nu det här med löpning att göra undrar ni? Jo just det faktum att denna helg med allt vad det innebär har blivit tradition för oss gör det ännu viktigare att hålla på den. Sedan jag började löpträna och nörda mig försöker jag få in även löpningen i mina traditioner. Alltså är löpning givet för mig denna helg, lika givet som att fira andra traditioner. Ok, löpning är väl mer rutin nu men tro mig, jag har mina svackor! Då känns löpning som ett sätt att fira något, mycket roligare och en god hjälp att ta sig ur sina svackor.

Den här helgen firar jag att julen är på gång, att vi träffar familj och vänner och myser, för traditioner vidare till nästa generation och att vi tänker lite extra på de som inte längre finns bland oss. Bara genom att ge sig ut på en löparrunda i Flen får mig att kastas tillbaka i tiden, till när jag själv var liten och tankarna kretsar kring hur julfirande och allt pyssel runtomkring tedde sig då.

Idag sprang jag ett varv i makens gamla hemkvarter, beskådade badplatsen han gick till ibland som liten och som våra barn numera går till med farmor och farfar om somrarna, jag sprang förbi makens gamla barndomshem där vi firat många jular tillsammans och där hans egensnickrade postlåda fortfarande finns kvar. I kurvan utanför kvarteret tyckte jag mig skymta två röda luvor bakom en stor sten- såsom svärfar alltid sa sig ha gjort vid den här tiden när maken var liten och så som vi säger till våra barn nuförtiden. " Vet ni, jag såg tomtarna i kurvan!" är ett uttryck som får en varm om hjärtat! Jag såg hur ögonen började lysa på mina barn och hur de nästan tyckte sig se luvorna där bakom stenen de också ;)

Foto; Anders Öhrling, Tomtejogg på Södermalm, julafton 2009 med glada Linnéaiter!

Foto; Marathonmia, coach Nisse blir årets stjärngosse på IF Linnéas luciafest, 2008

Nu är det inte långt kvar till jul, till galna luciaupptåg med Linnéafolket, till den årliga tomtejoggen med desamma, till Nyårsloppet i Vallentuna och till " Årets sista långpass" som den här gången blir "Årets första långpass". Det här är fina händelser som har kommit att bli traditioner för mig i löparsammanhang oavsett om jag deltar IRL eller inte och de är superbra motivationshöjare till vinterträning! För hur det än är, det är nu jag lägger grunden till om kommande löparsäsong ska bli bra eller inte! Med siktet inställt på Stockholm marathon i maj vet jag nästan inget bättre sätt än att starta träningen inför den med dessa härliga traditioner! Häpp på er! :D

Tomtar på loftet???

Foto: Lånat från webben, loftboden i Thuleparken, Flen, där den årliga julmarknaden hålls

Skadefri!

2010-11-06T13:31:00.004+01:00

Nu äntligen börjar jag komma tillrätta med min benhinna och den onda foten (lite överbelastning på den bara). Har ju som ni kanske läst, varit hos naprapat några gånger för akupunktur och laserbehandling och även knackat loss ett gäng låsningar i ryggen.

Tog en kort kvällsrunda efter att ha mjukat upp ryggen ordentligt och VILKEN SKILLNAD!!!! Tänk vad mycket ryggen kan göra för löpningen om den är ok! Som min naprapat sa, kroppen fungerar som ett gummiband om man inte belastar fel el är stel nånstans. Det i sin tur genererar mindre belastning på muskler och mer energispar, man rullar helt enkelt på gummibandseffekten! Allt det här blir ju så självklart när man funderar lite närmare på det.

Till exempel när man övar pose, titta på vadmuskeln- om man lyckas hålla den kadens (180bpm) som är energisnål och landar på foten så jobbar inte vadmuskeln särskilt mycket. Då blir det alltså inte speciellt jobbigt när man väl fått in tekniken. Fascinerande och så enkelt! Varför lyckas de flesta lära om till "fel" löpteknik när de blir vuxna?

Har för övrigt haft en helt ok träningsvecka då jag bla. hunnit med långa intervaller med det härliga Linnéagänget. Tänk er en regnig, blåsig och mörk höstkväll i november. Då vill man ju helst bara krypa ned under täcket, tända lite ljus och bara mysa hemma. Just den här regniga tisdagkvällen hade jag redan ställt in mig på träning oavsett väder. Och så blev det. Vid zinken möttes jag av ett stort gäng gamla och nya Linnéaiter som gjorde sig redo för 5x1700m intervaller vid den lilla sjön Trekanten bakom Liljeholmen. Någon räknade hur många vi var och fick det till hela 61st!!

Efter uppvärmning och löpskolning var det så dags att börja kuta. Vi delades snabbt upp i olika fartgrupper och jag kan bara säga- vilket perfekt upplägg! Bara att haka på någons rygg och sedan hjälpas åt att dra varann runt. På femte och sista intervallen fick jag krampkänning i båda fötterna, tårna liksom krullade ihop sig under mig så farten blev inte den önskade, men vad gör det! Med lite mer kontinuerlig träning blir jag av med den ;)
Det var en magisk kväll och jag är så nöjd att äntligen vara på banan igen! Kärlek!!! <3

Foto; lånat från webben-Trekanten, Liljeholmen, 1700m runt, trapporna efter halva varvet är... ehrm, bra träning! ;)

Bland akupunkturnålar och jongleringsbollar...

2010-11-01T19:54:00.005+01:00

Foto: privat, naprapat Jörund in action

Idag var jag hos "min" naprapat. Det började bra med akupunktur och laserbehandling av överansträngd led och benhinna och diverse knäckande av stela ryggkotor. Det slutade ännu bättre med en hel del partytrick med mobiltelefon och kortlek. Några riktigt bra tips för bättre balans med jongleringsbollar fick vi också, som synes ovan...

Foto: privat, Så kan det gå när man har sonen med sig till naprapaten;)

Men det bästa med den här måndagkvällen var ändå den korta löparrundan jag hann med innan middagen- dryga 5km i 5:34 fart. Det är snabbt för mig, kanske berodde det på bättre löpsteg efter att ha mjukat upp ryggen hos naprapaten eller också hade jag bara en ovanligt bra runda.
Vilken härlig måndagkväll!!!

Fullspäckad vecka!

2010-10-30T09:49:00.002+02:00

Efter en intensiv vecka både på jobbet och hemma är det ÄNTLIGEN helg! Puh om dygnet hade fler timmar!!! Har inte hunnit träna nånting den här veckan mer än några snabba rusher på min (i träningssammanhang) rätt usla 5växlade cykel som på endast en fungerande växel, tar mig fram och tillbaka från jobbet. Har i alla fall lyckats; hälsa på hemma hos fina Rebecca och gosa med hunden Modesty innan den såldes :( , vara med sonen på soppkväll på skolan och på så sätt bidragit till Haiti, handlat, bakat och pysslat inför sonens Halloweenklassfest och även arrangerat inför den.
Nu stundar snart en kort löparrunda följt av rockfest & 80talsnostalgi i den lilla staden jag kommer ifrån. Imorgon är det dags för 7årskalas hos barnens kusin så kanske framåt kvällen hinner jag med nästa runda. För att inte känna mig helt träningslös brukar jag se till att göra tå- och armhävningar lite nu och då. Alltid nåt! Trevlig halloweenhelg på er!!!

Foto; lånat från webben

Gissa platserna!!!

2010-10-24T22:49:00.012+02:00

En liten frågesport a'la Söderbruttan! Gissa var nånstans följande bilder har tagits! Länkar eller ledtrådar till svaren finns men tjuvkika inte!! Hur många klarar du? ;) (Alla foton privata)
1 2 3

1) Gammal spårväg 2) Gammal krog/nu 3) Nånstans vid Sveriges tredje största sjö
konferens, camping & bad

(4 5)
4)Här siktades en snok för några somrar sen 5) Vad är detta???

(6 7)
6)De två tornen i bakgrunden kanske avslöjar var detta är... 7)Det här är bra backträning, använd alla fyra när du ska uppför, säger min
säger min naprapat!

(8
8)2km loppis har ägt rum här

En helt perfekt lördag

2010-10-24T09:23:00.011+02:00

Foto: privat, mina hemtrakter en gråmulen lördageftermiddag. Perfekt löparväder!

Så nöjd med gårdagen! Slog två flugor i en smäll och fick in både mys och träning med båda mina barn. Började med min yngsta, Emy 4, och tog oss iväg på simlekis följt av fikamys på ett litet kafé i Älvsjö.

Foto: privat, här var vi på simlekis Foto: privat, hit gick för en god fika!

ftersom det var en halvtimme kvar tills nästa buss skulle komma bestämde vi oss för att gå till fiket. Imponerad över hur långt en 4åring faktiskt kan gå! Skulle tippa på att det är nånstans mellan 1-1,5km mellan simhallen och fiket! Lägg därtill en intensiv halvtimmes simskola straxt innan. Men med lite energipåfyllning (smörgås, vatten och chokladbar) och ett lockande mål så gick promenaden som en dans ;) När vi sedan väntade på bussen hem hade vi springtävling (för hon var "trött å gå" som hon säger). Tänk om man själv hade all den energin!

Väl hemma igen svidade jag om till löparoutfiten, drog iväg på en runda innan det var dags att hämta min äldsta, Gustaf 8, hos en kompis.
Hann springa ca 7,5km innan jag hämtade honom och avslutade sista 1,5km med att jaga en cyklandes Gustaf ända hem.

Foton: privata, hämtning av snabb son hos kompis i Midsommarkransen, jag försöker hålla tungan rätt i mun och öva på POSEstegen även här!

Lite styrketräning tillsammans med honom fick avsluta träningspasset och nöjda och glada traskade vi våra 3trappor upp, stretchade, duschade och bytte om. Medans käre maken fixade hemgjord pizza med underbart god tomatsås, tonfisk och oliver, hann jag iväg en sväng till affären för att handla lite extragrejer.

Foton: privata, Gustaf är nöjd med cykelturen och försöker sig på lite styrketräning ;) Finaste "finhjärta" Gustaf!

En god middag tillsammans med hela familjen framför TV:n, sen fick vi spontanbesök av en klasskompis till Gustaf, med mamma, lillasyster plus kompis. Behöver jag säga att det blev en helt perfekt lördag? ;)

Längtan

2010-10-23T08:44:00.005+02:00

Tänk att man kan längta så mycket till någonting! Skulle ha tränat med härliga IF Linnéa i tisdags men efter naprapatbesöket samma dag kände jag mig rätt mör i benet. Bestämde mig därför för att ställa in eftersom det var rekommendationen jag fått om jag skulle känna av nåt. Typiskt! Tänkte att jag hade en ny chans på torsdag eftersom det är linnéaträning då också, men icke, har vaknat med halsont några mornar så det var bara att lägga ned den träningen också :( Men jag ska inte klaga, jag får ju vara hemma och mysa med världens bästa familj istället :) Min andra "familj"- Linnéa får vänta en vecka el två till, de finns ju kvar!

Nu är det lördagmorgon, här uppe på Hägersten Hill skiner solen och temperaturen visar plus 2. Och kan ni gissa vad jag längtar efter? En runda på folktomma gator, kanske en tur bortåt Älvsjö och kika på alla fina hus och trädgårdar...Ska snöra på mig löpardojjorna nån gång idag, men först lite familjepyssel som simlekis och sånt.

För övrigt imponeras jag stort av härliga Maria som kör 5km löpning varje dag i 43 dagar, som en utmaning till en kompis som lovat vara sockerfri lika länge. Kul grej och jättebra inspiration till en soffpotatis som jag! Snacka om motivationshöjare! :D Trevlig lördag på er!

Comeback....

2010-10-19T08:33:00.009+02:00

Alltså, det här med att komma tillbaka efter en skada, utan att börja träna för hårt är baske mig inte lätt! Men den här gången har jag varit noggrann, så jag ökar på nån km på varje träningspass och kan nu springa runt 10km. För er som inte vet så återhämtar jag mig från benhinneinflammation som jag dragits med sen augusti, men nu känns det som om den är borta! Hurra!!! Jag har hittat en riktigt bra naprapat som är löpare själv bla. och duktig på det här med POSE. Han har kört laser på mitt ben i kombination med akupunktur och massage och knäckt loss min stela rygg. För övrigt en kul kille som ni kan läsa mer om här.

Men för att återgå till vad jag vill säga, det är inte lätt! I söndags tog jag mig in till zinken för att möta upp några härliga Linnéaiter. De skulle ge sig ut på långpass och rundan de valt passerade mina hemtrakter så jag tänkte att jag kunde haka på en bit och sedan hoppa av när vi närmade oss "hemma". Sju km tyckte jag var lagom efter att långsamt jobbat mig upp till 5km rundor de senaste veckorna utan känningar i benet.

I strålande solsken och krispig höstluft gav sig ca 9pers iväg mot Vinterviken för ett långpass på ca 20km. Sprang där i behagligt tempo (ok killarna som sprang före såg vi knappt röken av då de bestämt sig för 4.30tempo :P) men vi var 5 st som sprang och pladdrade på om lopp, träning och annat kul när jag insåg att jag nog borde vända hemåt snart. Hoppsan då, klev av lite försent och kom upp i 10km innan jag var hemma. Blev lite nervös över att få ont i benet igen, men idag, två dagar senare, känner jag fortfarande ingenting. Nu är jag bara så lycklig över att kunna springa utan smärta och att kunna öka distanserna lite mer. Jag längtar efter långpass och Linnéaträningarna, men får hålla mig några veckor till innan jag börjar träna hårdare. Softjogg är det som fortfarande gäller. Så ikväll när Linnéagänget kör tusingar på Årstabron passar jag på att softjogga med Jossan och heja på gänget. Vad gör ni en höstruskig tisdagkväll??

Foto: privat, här får jag akupunktur i tårna

Foto: privat, några snabba linnéaiter redo för långpass

Foto: privat, Per, en snabb linnéait ;)

På´t igen

2010-10-16T21:36:00.003+02:00

Vill bara meddela att söderbruttan is back!! Tog ett uppehåll helt enkelt med bloggvärlden för att hänga helt och hållet i den riktiga världen. Har tränat ruskigt lite efter sthlm marathon och inte kommit igen riktigt förrän nu. Går för tillfället på laser/akupunktur hos naprapat för att bli av med benhinneinflammation och det verkar ha lyckats! Håll tummarna, ska tillbaka på tisdag för tredje gången.

För övrigt kan jag meddela att även om jag hållit mig borta från bloggvärlden, löprelaterade sidor och bästa Linnéaträningarna så håller jag koll lite på avstånd. Gläds åt alla framgångar och pb:n som verkar stå som spön i backen just nu. För att ha en morot med min träning så tog jag mig i kragen och anmälde mig till Sthlm marathon nästa år, men några andra lopp ska jag nog få till innan dess. Ligger lite lågt fortfarande eftersom naprapaten säger max 5km och öka sedan m 1-2km per pass om benet känns bra. Känner mig helt ok efter några veckors kortrundor så imorgon tänker jag öka till 8-10km tillsammans med några härliga Linnéaiter som ger sig ut kl 10 varje söndag under hösten, på långpass. Just imorgon passerar de mina hemtrakter så det passar perfekt. Att de avslutar passet med sedvanlig fika känns gött, ska försöka hinna med det också. För övrigt funderar jag på pose, kompressionstights och långpass. Vad funderar du på och vad gör du en helt vanlig söndag i oktober?

Foto; Katrin Andreasson, innan starten sthlm marathon-10 42195 meter löparglädje ;)

Men herregu!!!

2010-05-29T23:29:00.003+02:00

att det ska vara så svårt att uppdatera här! Snacka om tidsbrist!! Jag är väl inte den första att önska att dygnet har fler timmar!? Sitter och softar i en fåtölj efter att ha sprungit häcken av mig tillsammans med hästarna ute på Solvalla. Japp, ni läste rätt, där har jag spenderat hela lördagen med att fylla på mat och kränga alkohol till törstiga kunder, jobbar under pågående elitlopp med ca 25000 besökare per dag. Kommer att göra likadant imorrn och funderar just på om det verkligen är rätt uppladdning för maran nästa lördag...hmmm... Nåja, jag är glad att åter vara på benen efter några långdragna förkylningar i kombination med köksrenovering, vilka har gjort det i princip omöjligt att få till all den träning jag hade tänkt för formtoppen :( Nu kan jag inte göra mer så jag går in för att ha ett kul lopp och komma in under fem timmar, så otränad känner jag mig. Blir inga personbästan på maran detta år, men måååååånga Linnéaiter som ska springa och de är verkligen i toppform, många av dem, så det ska bli kul att följa. Skönt också att ha en egen Linnéastation med energipåfyllnad vid S.Mälarstrand och div. kompisar som står och hejar el springer. Lördag blir en kul dag! Vi ses väl där????

Hornstull -Sollentuna

2010-03-20T07:19:00.004+01:00

Med risk för att härmas men det är värt att nämnas igen; IDAG GÅR SVERIGESTAFETTEN VIDARE GENOM STOCKHOLM! Nu befinner den sig vid Hornstull och det är dags att ta den vidare till Sollentuna. Häng på du med !

Det blir inte alltid som man tänkt sig....

2010-03-04T20:33:00.002+01:00

Så kan man väl sammanfatta den här veckan, ur träningssynpunkt menar jag då. Efter att helt oväntat drabbats av en lättare förkylning tog jag det lugnt för att känna efter om kroppen hämtat sig. Kände av den lite på söndagens långpass så tyvärr blev det ett avbrutet sådant. Tisdagsträningen med Linnéa blev aldrig av, tog ett lugnt pass ett par varv runt Riddarfjärden och fick sällskap av min syster som satte sitt distansrekord, starkt jobbat! Hon är inte van att springa ute i snömodd så jag blev verkligen imponerad av henne när hon på andra varvet hakade på min tempoökning upp på västerbron. Snyggt!

Idag hade jag siktet inställt på att delta i Linneaträning igen, 15 min uppjogg, 15 ickeprattempo plus 15 min riktigt hårt tempo följt av 15 min nedjogg stod på schemat. Dessvärre kom jag aldrig iväg eftersom jag fastnade helt i Flen ;) Skjutsade dit mina barn igår på sportlov hos farföräldrarna, men sonen blev dålig så vi fick uppsöka vårdcentral idag, i Flen. Ännu en vabdag för mig alltså, men när allt konstaterats vara bra med honom så lämnade jag dem och styrde mot stockholm igen. Och nu sitter jag här och inser att vi faktiskt har barnfritt hemma, något som inte hände igår, så nu gäller det att passa på att göra sådant som man inte hinner när barnen är här. Därför kastade jag om mina planer lite, stack ut på ett ensampass och lyckades rätt bra med att genomföra samma pass som mina kära klubbkompisar kört ikväll. Det blev med andra ord inte riktigt som jag tänkt mig träningsmässigt men är ändå nöjd med den träning jag fått till. Nu blir det köksplanering för hela slanten, snart ska en vägg rivas och nytt kök in så håll i hatten!!

Förresten, ni missar väl inte att Sverigestafetten på jogg.se nu närmar sig Stockholm??? Den östra leden befinner sig i Södertälje och där tänkte jag och några Linnéaiter ta vid och föra den vidare mot stockholm. På lördag kl. 10 ca, el strax innan kanske, springer vi Södertälje- Hornstull, välkomna ni som kan!! Mer info hittar ni på jogg.se!

Hurra!!!!

2010-02-27T10:15:00.002+01:00

Det börjar bli barmark ute, min förkylning är på väg bort och det börjar bli vår!!!! Hurra!!!
Ut och spring med er!!!!

PROSIT!!!

2010-02-25T13:42:00.002+01:00

När träningen går som bäst så händer det....ATTJO!!!!! Helt utan förvarning dök den in i min näsa och täppte igen, en riktig bondförkylning. Tyyypiskt när det gick så bra på träningen kvällen innan, jag hade flyt i tempot, bra flås och allt kändes helt perfekt. Pulsen var låg, inte speciellt mycket högre på tempohöjningen (hm jag får nog öka farten ännu mer nästa gång) så där märktes inget. Den rackarns förkylning låg och lurpassade på mig dan efter, bestämde sig för att göra sig känd lagom till lunchen för att sen blomma ut till kvällen.

Dag två blommar den fortfarande, jag nyser och nyser, är täppt men inget mer. Tur att jag fortfarande känner mig pigg. Eftersom träning inte är att tänka på i det här tillståndet surar jag lite, men petar ändå in 100-200 tåhävningar per dag och uppåt 60 armhävningar. Försöker ändå tänka positivt, jag menar, det finns ju de som har det tusen ggr värre ;)

Hoppas kunna springa/ insanityträna till helgen igen, nu ska jag kurera mig som 17. Har ni några bra huskurstips för att mota bort förkylningen?

Lååånga intervaller och reggade rundor! :D

2010-02-23T23:07:00.003+01:00

Jahapp så har man varit ute i kylan igen och tränat. Ikväll körde vi långa intervaller runt Trekanten, ni vet den lilla sjön bakom Liljeholmen.
En liten tapper skara från IFLinnéa med Andreas och Ken i spetsen dök upp strax före sju. Jag passade på att värma upp hemifrån och mötte därför upp dem vid sjön. Fick till ett bra pass idag, började med löpskolning; höga knän, benböj och 4st 50meters ruscher för att höja pulsen. Sedan var det bara att sätta igång med intervallerna. Det stod 1x1700m, 1x3400m och 1x1700m igen. Jag poseade på och för att inte hamna så långt efter alla snabbfotingar så valde jag att köra tre 1700m intervaller istället. Posen börjar sitta nu, farten börjar komma tillbaka. Andreas instruerade oss att hålla tänkt tävlingsfart på milen, vilket i mitt fall innebär ca 5,20tempo. Och vet ni, jag lyckades hålla 5,30tempo MED POSE!! Yippi, gissa om jag är nöjd! Btw så kan ni se mina reggade rundor här till höger på sidan. Kommer automatiskt in när jag reggar dem på jogg.se För övrigt pågår det en tävling där för er som tappat motivationen lite, surfa in och kika!! Häpp på er! ;)

I am no friend of mine!

2010-02-21T08:47:00.005+01:00

Folk springer av olika anledningar, men det som många verkar ha gemensamt är kärleken till löpning. Jag tycker att det är helt otroligt härligt när det dyker upp mängder av löparnördar från när och fjärran, som förra lördagen, när Mia mfl. intog Kungsholmens gator.Tänk vad många roliga människor man träffar och knyter kontakter med. Löpning när den är som bäst skulle jag vilja säga. Man kan göra som den här tjejen, Paula. Jag hade förmånen att träffa henne då, förra lördagen, det var hennes man som tog den härliga bilden på hela gänget i snömodden där på Fridhemsplan. Jag tycker det är en helt underbar idé! När man ändå springer kan man ju göra nånting för en bättre värld, eller hur?? Nu drar jag ut på ett frostnupet långpass, för den härliga värld vi ändå lever, visst det är kallt som f-n, men jag har mina två ben och behöver inte vara rädd för att trampa på en mina i alla fall! Var rädda om er i kylan! Helena

Paula

Erövra Kungsholmen

2010-02-14T09:32:00.003+01:00

Foto från Paula

Halv nio stod ca 30 härliga löpare från när och fjärran redo vid Fridhemsplan att inta Kungsholmens alla gator. Härliga marathonMia hade fått för sig att bli drottning av Kungsholmen, tillsammans med alla som hade lust att haka på. Jag hakade, i 21km, sen fick det räcka. Eftersom jag posear och inte är fullärd på det än så hade jag redan innan bestämt mig för att vika av hemåt efter ca 20km. Vilket härligt gäng! Jag är inte den som pratar jättemycket, men gillar att lyssna på andra och suga åt mig av gemeskapen. Vid dagens slut hade många sprungit med en bit, sedan droppat av och några nya dykt upp. Efter dryga 71km hade Kungsholmen fått sina drottningar och en kung! Stort GRATTIS till er, bra kämpat i snömodden och snålblåsten! TACK alla för en härlig dag, ni är underbara och TACK MIA för att du drar ihop oss till såna här roliga äventyr!
3 drottningar och en kung! Bernt, Miranda, Tene & Mia
GRATTIS!!!!!!!!!!!!

POSE is da shit!!!!

2010-02-12T23:22:00.002+01:00

(Jag skulle visst återkomma inom kort med en rapport om pose, eh hm, nåja bättre sent än aldrig, sorry ;))
men, POSE is da shit!! Jag tjatar nog sönder alla löpare jag känner snart om det här. Efter en mycket lyckad och intressant miniclinic hos POSEförespråkaren Markus Stålbom för en månad sen har jag tränat, visat och drömt POSE. Mina ben vill inget annat och mitt gamla löpsteg fullkomligt vägrar jag att ta tillbaka igen. Nu har jag poseat på alla löppass efter clinicen och känner att det börjar sitta bättre och bättre. Även om farten inte riktigt är vad jag vill än så är jag på god väg. Jag landar på fram/mittfoten, tänker liten box och försöker skjuta fram höfterna för att hela tiden flytta tyngdpunkten framåt. 180 i kadens har jag inte än, men ska träna stenhårt på detta nu.
Idag körde jag för första gången ett kvalitetspass i min ensamhet när jag ändå skulle hem från jobbet. 4x3 minuters intervaller stod på schemat (ett marathonschema jag följer, personligt utformat från Ssc). Körde 10 min uppvärmning och drog sedan igång intervallerna. Tittade inte alls på farten utan bara att jag höll mig runt 3 min varje gång. Första kändes seg och vinglig, som den brukar när jag kör ensam. Andra kändes lite bättre men jag fegade lite och saktade in lite när jag flåsade som värst. Tredje tänkte jag att den här blir ingen bra tid och likaså på fjärde. Efter kort nedjogg tog jag mig hem och reggade mina tider. Döm om min förvåning när jag såg att snittiderna på första och tredje låg under 5min tempo! Supernöjd och strålande glad blev jag eftersom jag poseade hela tiden! Jag som trodde att de låg runt 6min eftersom jag segat runt på mina vanliga långrundor i 7min tempo. Mitt mål med den här tekniken är att bli en snabbare löpare men framförallt att hålla mig skadefri. Enligt Markus så är det fördelen med den här typen av löpning, du slipper knäproblem och andra löprelaterade skador. Om du vill veta mer om tekniken läs här.

Ja just det, harjag nämnt att jag kör Insanityträning så det dundrar i golvet här hemma, tredje veckan nu och jag börjar upptäcka muskler jag inte trodde jag hade. Allt för att bygga styrka i bål och ben inför kommande Stockholm marathon ;) , mer om det i ett annat inlägg, kan bara säga att det är sjuuuuukt bra träning så; stay tuned and pose on!!!

Pose?

2010-01-16T09:37:00.002+01:00

Kan det vara nåt för mig det? Ja, jag tror det. Ska straxt ut till Bosön med några härliga människor från IF Linnéa för att delta i en miniclinic hos Markus Stålbom. Vi ska under tre timmar springa på löpband, bli filmade och ändra löpsteget till att POSEa, dvs springa mer på framfoten. Vad jag förstår blir man en bättre/snabbare löpare och minskar risken för skador i vader och knän bla. Jag har nosat på den här tekniken lite grann och enligt Markus så ska man springa som ett barn gör, dvs inte ens tänka på hur man springer, bara falla framåt och låta fötterna nudda marken så kort tid som möjligt. PUH! Det här ska bli MYCKET spännande, jag återkommer med rapport inom kort! Så länge får ni ha en riktigt trevlig lördag!!

10 saker om mig

2010-01-07T20:37:00.004+01:00

Ok, jag fick en award av både Carina och Bureborn -"I think you're an awesome girl"!Tack tjejer, jag suger åt mig och känner mig hedrad. Den innebär att jag dessutom skall skriva ned 10 saker om mig själv och sedan ge denna utmaning/pris vidare till tre av mina härliga tjejbloggarkompisar. Återkommer till vilka de blir :) men först;

10 saker om mig:

1. Född rödhårig och med kort stubin (har blivit bättre med åren ;) )

2. Har en hörselskada på vänster öra som gör det lite knepigt för mig i folktäta situationer

3. Hade smeknamnet "Mollan" när jag var liten för min farbror tyckte jag var liten som en molekyl

4.Har tränat och tävlat i tennis från 4 års ålder till 14 då jag la av helt, kan sakna spelandet ibland, men löpningen får högre prioritet ;)

5. Andra sporter jag pysslat med är aerobics i perioder och golf, har ett hcp på 33 men har inte spelat sedan kidsen kom för sju åtta år sen ;)

6. Ingen annan sport har fångat mig så totalt som löpning, började träna på egen hand efter första barnet och mer seriöst efter barn nr 2. Det hände sig i januari 2008 att jag "joinade" det första träningspasset med IF Linnéa och är sedan dess hopplöst fast ;)

7.Löpning fascinerar mig eftersom man utvecklas så snabbt, jag har gått från att springa runt 7-8km som mest per pass till att avverka 3 marathonlopp, allt detta på ett och ett halvt år. Står snart inför mitt fjärde (stockholmmaran) och avslutade 2009 med att prova på ett ultrapass på ca 61km.

8.Uppvuxen i en liten sörmländsk stad och kom efter några svängar i vården till insikt om att det skulle vara bra mycket roligare att jobba med friska människor. Sagt och gjort, 3 år senare tog jag min högskoleexamen vid Linköpings universitet och drog till Stockholm där jag fick mitt första förskollärarjobb. Detta var snart 14 år sedan och jag blev kvar...;)

9.Matglad som jag är gick jag under en period upp väldigt mycket i vikt, släpade sedan på den övervikten i ca 10 år innan jag gjorde nånting åt det. Ändrade matvanor och tankesätt kring mitt ätande och gick på så sätt ned 15kg på ett halvår. Lärde mig efter det att hålla vikten och har hållt den sedan dess, trots två graviditeter. Det här var 10 år sen och en vändpunkt i mitt liv. Har bilden av en rätt mullig Helena hängandes på kylskåpet bara för att påminna mig om att jag INTE vill se ut så igen.

10.Älskar att pyssla hemma och möblerar om säkert 1 gång i månaden. Är en slarver och har alldeles för lite tid för att verkligen få ordning på smågrejer, papper odyl, ändå har jag tusen ommöbleringsprojekt på gång hela tiden :)

Ja det var lite om mig, inga direkta nyheter kanske men sån är jag :D Nu vill jag ge denna "award" och utmaning vidare till tre helt underbara tjejer som fascinerar mig på olika sätt: Jossan, Catti och Funrun för att ni helt enkelt är awesome!! :D

GOTT NYTT ÅR!!!!!

2009-12-31T20:52:00.002+01:00

Ok vääääldigt dåligt uppdaterad blogg, förlåt!!!!!!!!!!!!! jag kommer att bättra mig på det nya året även om det inte är ett löfte (gillar inte såna). Lovar ändå att avslöja 10 saker om mig som ni förmodligen inte vet och uppdatera främst träningsrelaterade saker här mer frekvent än tidigare :) så far so good ;) nyhet såhär långt är i alla fall att jag provat på ett ultrapass och tagit mig hela vägen på årets sista långpass, ett synnerligen välarrangerat sådant som jag tackar djupt för! jag hade kul hela vägen och de fyra km efter 50km passeringen som jag hade grymt ont på avhjälpte Peter Lembke gnm att prata om livet i allmänhet. Det gjorde att jag tappade fokus på smärtan och den bara försvann!! Det häftigaste i löparsammanhang jag varit med om hittills, TACK Peter! Vill ni se mer från passet går ni in här, ljuvliga berättelser och bilder. Stort tack till alla inblandade! You rock! Och Carina B: You´re awesome!!!! ;)

Stor kram till er alla out there och GOTT NYTT ÅR where ever you are!!!! <3 <3 <3 stay tuned folks!!!!

Trevlig helg!!!! :D

2009-11-20T17:09:00.003+01:00

I väntan på att mannen ska packa klart passar jag på att svänga in här ;) Det är dags att återigen tillbringa en helg i Flen för vår årliga ljusstöpning och julmarknadsbesök med svärföräldarna. Vill minnas att jag bloggade om detta förra året och nu har det helt plötsligt gått ett år...ett HELT ÅR!??? Vad hände liksom??? Vad tiden går fort! När vi ändå byter miljö passar jag såklart på att springa lite där också. Har inte sprungit på över en vecka så nu är springsuget enormt!! Håll tummarna för att foten håller den här gången, så den inte bråkar med mig igen...Ska försöka köra två kortare terrängpass och undvika asfalt nu när man har chansen. Jag menar, ska man befinna sig helt i Flen hela helgen så får man utnyttja det faktum att det finns bra grusvägar! Häpp på er och trevlig helg!!
PS. Förra året var det snö i Flen den här helgen, nu lyser den med sin frånvaro, hoppas på lite sol till helgen i alla fall! DS

BTW så har det dykt upp lite fler bilder från Stockholm marathon 2009, jag börjar genast längta till loppet 2010, ni är väl anmälda???

Novemberdimma...

2009-11-16T21:25:00.002+01:00

Hej hopp!

Jag har inte försvunnit i nån novemberdimma även om man skulle kunna tro det :) VAR ÄR SOLEN??? Hehe, nåja inget att hänga läpp över, den kommer...

Trots det tråkiga vädret har träningen flutit på rätt bra, har varit ute på några långpass och även kört kvalitetspass med Linnéaiterna ända tills för nån vecka sedan när jag klev lite snett med min vänsterfot. (Japp, precis den som jag stukat ett par gånger i somras).

Tyckte inte att det kändes så mycket men avbröt ett härligt intervallpass i tanto för säkerhets skull. Vilade sedan helt några dagar men fick känningar i sidan av foten och fick bryta ännu ett pass, ett långpass. Surt! Vilade ytterligare några dagar och sprang ett lugnt pass, lyckades springa hela 5km innan smärtan kom och fick då stanna och gå. Nu har jag nog lokaliserat problemet till mina skor som glappar i hälkappan hur jag än knyter (och jag är noga med att inte knyta för hårt) så det blir till att byta:) Nog om detta, kul har jag ändå haft, foten blir säkert snart bra, jag balanstränar på bräda, kör styrketräning på gymmet (tråkigt men behövligt) och simmar. Ska försöka mig på ett Linnéapass snart för att känna vad foten klarar av. Kan väl kalla detta för rehabträning el kanske rentav prohab eftersom jag inte tror det är nån direkt skada jag har, bara lite överansträngd fotmuskel?

Hur har ni andra det i mörkret? Vad har ni för planer med er träning framöver? Själv sneglar jag mot ett ultralopp i vår, Skövde 6timmars som jag tror är ett bra ultralopp att börja med. Har hört att det ska vara mycket publik och så ska en del härliga Linnéaiter dit :) Det som skrämmer mig är att det är en rundbana på 800m. Hur förbereder man sig mentalt för det? Tips emottages tacksamt! Nu ska jag köra lite balansövningar för mina vingliga fötter innan det är dags att börja mentalträna inför morgondagens långintervaller på Årstabron. DEN bron, mina vänner, är verkligen LÅNG!!

Spring snyggt och glöm inte pannlampan
för så här ljust lär det inte vara imorgon!!

Härlig träningsvecka!!!

2009-10-28T21:04:00.005+01:00

Ok upp ur höstsvackan och på med leendet! Igår var en riktigt bra dag med grymt tuff träning i tantolunden tillsammans med härliga gamla och nya Linnéaner. Med inspiration av härliga Mia (som smittar av sin positiva energi på många av oss- TACK Barbie ;)) så bestämde jag mig för att möta alla med ett leende den här dan. Det funkade så himla bra så jag var på kanonhumör när jag kom till träningen. Delade ut spontankramar till höger och vänster, blev extra glad av att se Catti på benen igen och var sen så mysigt nöjd över att ha hunnit in till träningen. Vi delade upp oss i två grupper, en för de som ville köra stegintervaller och en som ville köra uthållighetsträning för ultradistanser= långbacke á 450 m x 6-8st. Jag gillar verkligen backar men är inte särskilt bra kompis med plana intervaller så därför bestämde jag mig för att köra just dem. Backar kör jag så mycket ändå.

Så gav vi oss iväg i två olika uppvärmningsgrupper, stannade en stund för löpskolning och körde sen igång. jag höll koll på klockan och tog rygg på Tone-grym på farthållning och bra fart hade hon. Vi höll till på en kuperad 800 metersbana och körde 4min-30sek vila, 3min-30sek vila, 2min-30svila, 1min-30sekvila, 1min-30sek vila och sen upp igen på 2, 3 och slutligen 4min med 30 sek vila mellan varje. Puh! Det ska vara jävligt jobbigt sa coach Allan innan vi började och det var det!

Tre dagar senare kan jag säga att det där passet var tufft! Har träningsvärk precis överallt i benen . Bra antar jag. Fortsatte sedan onsdagkvällen med ett styrkepass på gymmet för att sedan på torsdagen (hör och häpna, vi fixade barnvakt!!!!) delta i D:s jäääättelånga löpstyrkepass. Riktigt bra och tufft för hela kroppen. Ner i leran och kräla bara! ;) Kan konstatera att träningsvärken är kvar men nu på ännu fler ställen!!! Spännande med muskler som man inte trodde fanns! ;)

Avslutade torsdagkvällen med ett möte i klubben där vi spånar kring lopparrangemang. Riktigt spännande men vill inte säga för mycket om detta ännu. Dock får ni gärna tipsa om sponsorer! Spännande att möta Cecilia som är ultraproffs, hon hade mycket tips att ge oss.

Sammantaget kan jag bara säga att jag är på gång igen och mår som bäst då jag både hinner med familjen och hinner träna. Just nu känns livet bara härligt och på söndag är det dags för långpass med härliga Linnéavänner. Men först lite firande av kollega som fyllt jämt, ska gå och se Cats på Cirkus imorgon. Oj vad jag ska njuta! Trevlig halloweenhelg!!!

Skaffa dig en hobby!

2009-10-23T12:13:00.006+02:00

Så sa min käre make till mig en gång för många år sen när jag ville hitta på nåt. Han sa det i all välmening, tro inget annat, men till saken hör att jag är av den mer rastlösa naturen, gillar att ha folk omkring mig och när det händer saker.

Det kan vara allt från att träffas för en fika till att gå på ett aerobicspass el ta en promenad med en kompis. Jag har alltid pysslat med någon form av träning, tennis i unga år och sedan mest gym och olika former av gympapass medan maken är helt tvärtom, gillar att gå hemma och fnula, vara ensam och pyssla med sitt.
Han tyckte väl att det blev lite jobbigt att jag bara gick hemma och trampade så han fick mig att vakna till med det där hobbysnacket ;) Det här var innan vi fick barn...
Jag var hemma ca 1,5 år med varje barn och tyckte det var jättemysigt. Började så smått med löpningen efter första barnet för att öht hitta tid att komma iväg och träna på utan att det skulle ta för mycket av familjens tid. Insåg efter andra barnet att löpningen blev någonting mer än att bara hålla sig i form. Det blev en hobby... Jag har provat på många olika sporter i mitt liv, men ingen som betytt så mycket för mig som löpning gjort och gör. Nu inser jag att den hobbyn mer och mer har övergått till att bli en livsstil. I och med löpningen sätter jag hela tiden upp mål som jag såklart vill nå och för att nå dessa krävs en hel del träning. Det är där hobbydelen kommer in, själva vägen till målet. Det är ju den som är vansinnigt rolig och något jag egentligen inte vill vara utan. Men som jag tror, i de flestas fall, kommer ens egna barn alltid före. Oftare och oftare har det blivit trixigt att hitta träningstiden. Ännu värre har det blivit nu när övriga familjemedlemmar har hittat intresse i olika aktiviteter. Då måste ju även dessa få utrymme i vardagen. Här krymper min träningstid ännu mer. Den enda kvällen jag kan träna med klubben (och den är guld värd, tro mig!) ligger i riskzonen. Utan den känns vägen till målet oerhört trist. Det som också krånglar till det är att jag inte kan få till någon träning under dagtid med det yrket jag har så det får bli tidiga morgnar- gå upp halv fem för ett kvalitetspass eller sticka iväg när hushållet är avklarat och barnen lagda= kl nio. Sen finns ju alltid helgerna och då har jag försökt klämma in ett långpass så att köra kvalitetspass tätt inpå det är inte ultimat med tanke på återhämtningen. Funderar återigen på att lägga ned löpningen, responsen från familjen är ganska sval, det dåliga samvetet gnager och jag undrar fortfarande; hur 17 gör andra familjer för att få ihop tillvaron???

Kommer jag någonsin att nå mitt mål igen???

Om hur ett par strumpor ledde till ett PB

2009-10-12T19:45:00.004+02:00

Häpp nu är jag här igen!! :D Long time, no see, som man säger i de tuffare kvarteren eller nåt sånt ;)

Årets resa till Berlin var hur kul som helst som alltid när man åker med klubben. Att vi blev inackorderade på ett juste hostel centralt i stan gjorde verkligen inte saken sämre. Att de sedan inte hade en aning om att det skulle gå ett marathon av stapeln samma helg förvånade men de hade den goda smaken att sätta upp en lapp på hissdörrarna och be allt partyfolk att vara lite tysta natten till loppet pga löpare på hostlet. DET kallar jag service! Att vi sedan bad kocken komma upp på takterassen och hjälpa oss med grillparty för ca 35 pers efter loppet och personalen sätter upp ytterligare en lapp där de välkomnar ALLA löpare på hostlet gjorde det hela ännu trevligare! Snacka om serviceminded. Berättar inte så mycket mer om själva resan nu, det kanske kommer senare.

Jag har avverkat mitt tredje marathonlopp i livet och det inom loppet av ett år! Klart man är nöjd! Men och det finns alltid ett men! det kunde ha gått ännu bättre om det inte var så f--rbenat varmt... IGEN! Och så hade jag ju följt "Skogens" utarbetade träningsschema halva sommaren och det stora målet var ju Berlin. Alltså skulle träningen pågå fram till september men som sagt, skadorna kom mitt i sommaren. Så nesligt att dra på sig stukad fot och löparknä när jag egentligen skulle behövt träna som mest. Där gick den formtoppningen åt "skogen" ;)

Ok, nu verkar det som om jag lyckas pricka de maror som håller rekordvärme och nånstans borde jag vant mig. Ja kanske lite, men jag har långt kvar i värmeträningen. Jag som helst undviker sol och värme när det är som värst! Insåg efter sthlmmaran i våras att det är bara att bita ihop och genomföra, det finns inga genvägar!

Det jag fokuserade på i Berlin var att springa "jämna femmor". Tänkte köra 5km under 30min varje gång och det lyckades jag med i början, men det var rejält trångt och små möjligheter att gasa på så jag tog det lugnt och fokuserade på att bibehålla den fart jag börjat i. Fyllde på med sportdryck (vitargo) och vatten ung var femte km. Trots detta fick jag min första riktiga svacka redan vid 15km. Överraskad och rätt sur konstaterade jag fakta, detta hade jag inte räknat med! Trodde den skulle komma vid 25...Nåja, tog mig snabbt ur den, tryckte i mig en gel (fyfan vad äcklig men ack så välbehövlig ;) ursäkta språket!) och lyckades hålla mig på banan fram till 25 där jag kände att nästa svacka satte in på allvar. Dock dröjde det nog till 28-29 innan jag tog nästa gel (my mistake) försent, skulle ha behövt den innan 25 gissar jag! Gick nu vid varje vätskekontroll (som så här långt in i loppet kom ung var 3km fast det hade inte jag fattat, trodde det fortf. var var 4:e!). När jag till slut passerade 35 började jag springa hela tiden igen och när 40mattan var ett minne blott ökade jag, riktade blicken mot målet och bara log, hela vägen in i mål...

Jag sände en tacksam tanke till alla de som stod längs banan och hejade, till Evelina, Kattis och Patrick som stod med IF Linnéa flaggan så man omöjligt kunde missa dem, till Ingrids ena dotter som sträckte fram en välbehövligt svamp till mig redan vid 8km och till alla andra som på ett eller annat sätt hejat på oss i värmen den dagen och till mina strumpor som höll tröttheten från vaderna.

Men vänta nu, vad har ett par strumpor med detta att göra? Jo det var ju så att dagen innan, på mässan blev jag (lättövertalad som jag är) påprackad ett par kompressionsstrumpor som skulle göra hela 10 min förbättring på min maratid. Nu var det ju inte därför jag köpte dem, jag hade länge gått och funderat på ett par, så nu tänkte jag att det var rätt tillfälle att slå till! Vem kan säga nej till ett par cerisa CEPstrumpor?? Och vet ni vad? Jag förbättrade mitt PB med nästan prick 10 min! Om det var strumpornas förtjänst?? Tja döm själva men sköna är de!

Att springa eller inte....

2009-09-09T22:27:00.003+02:00

Har funderat hit och dit på det här med löpning. Det är verkligen jättekul att satsa på att förbättra sig genom olika träningsupplägg, lägga upp en plan och sätta upp delmål och mål. Det stora målet för mig det här året har varit sthlm marathon och Berlin marathon som närmar sig med stormsteg. Köpte in mig på ett riktigt bra men tufft träningsprogram hos Ssc. Så efter maran kom sommaren, semester och då skulle det tränas som aldrig förr, jag var ju ledig och hade träningsprogrammet att följa! Men vad händer första veckan?! Jo jag går och får tillbaka löparknät och stukar foten. Lyckades få igång löpningen efter ett par veckor igen men kände inte samma glädje i den nu som innan. Tänkte mer och mer på varför och på ett tröskelpass runt söder härom veckan slog det mig- hur kan jag vara långsammare på samma runda nu än för ett halvår sen? Plockade upp en klubbkompis halvvägs som också tappat gnistan och tillsammans kom vi fram till att vi kanske tänker/tränar för mycket på just löpningen? Kanske det krävs mer mental träning el helt enkelt strunta i alla tider och lopp ett tag och bara springa för att det är kul?

Så har jag gjort ett tag nu och jag tror jag hittat anledningen till att jag tappat sugen lite. Just ikväll har jag funderat allvarligt på att lägga av med löpningen helt.
Jag älskar verkligen att springa men har svårt att få till alla de pass som schemat kräver. Kan jag inte träna ordentligt så kan det lika gärna vara, fast i nästa sekund vet jag att jag inte skulle må så bra utan träningen....Fredrikas blogginlägg i all ära men faktiskt så tänker jag "rör inte mina barn!" De behöver mig, det är en kort tid som de är små och just nu är det rätt tufft för alla i familjen. De har långa dagar på förskola resp skola och den enda tid jag har med dem är en timme på morgonen när de är jättetrötta och arga/ledsna över att behöva gå iväg och sen ett par tre timmar på eftermiddagen när jag hämtar dem och konflikterna och bråken avlöser varandra pga trötthet och hunger.
Själva slocknar vi i samband med barnens läggningar vid 8 och linkar upp igen vid halv tio bara för att inse hur trötta vi är. På nätterna ropar nån av dem, är det inte växtvärk (en timmes masserande av ben) så är det mardrömmar. Nåja, sömnbrist har väl alla småbarnsföräldrar;)

Ibland biter jag ihop och tar sena kvällsrundor för att öht komma iväg. Så har jag gjort ikväll, har precis kommit hem efter en 11km runda i "becksvartet". Och det är så det måste bli i fortsättningen. Jag vill vara en del av mina barns vardag, hinna med att lyssna till hur de haft det under dagen, stötta och hjälpa när de är arga och trötta eller funderar över livet. Framför allt vill jag ha den där mysstunden på kvällen när vi bäddar ned oss och ligger nära, känna den där lilla handen över min kind och en liten röst som säger " mamma jag tycker om dig, imorgon får du lägga mig"....
Just nu tror jag att jag inte har tränat tillräckligt, berlin marathon är mindre än två veckor bort och jag har lagt mycket tid på min familj de senaste två veckorna. Alltså har jag mindre än två veckor att träna på, hur ska jag hinna??? Vad är viktigast och varför kan jag inte få livet att gå ihop?? Hur 17 gör alla andra med små barn? Tycker att alla runtom mig lyckas hinna med både morgon och kvällsträning i olika former men hur???
Nä nu går jag in i den där marathonbubblan som uppstod för nån vecka sen, hoppas jag kommer ut ur den med löparglädjen i behåll!

Smultronställen

2009-06-26T08:58:00.003+02:00

Maran är förbi för denna gång och efter att ha ramlat ned i postmarasvacka och lyckats ta mig upp igen ser jag nu fram emot sommarens mängdträning. Följer "Skogens" träningsschema och försöker klura ut några nya rundor. Det är mycket nu, familjen går som vanligt först och just idag börjar min härliga semester. Juli månad kommer därför att bestå av mängdträning på lågpuls. Hur ska jag hinna, jag som knappt hinner in här och uppdatera? ;) Hur som helst, när jag nu ska springa så mycket behöver jag tips på löparrundor, gärna lite kuperad terräng. En asfaltsknarkare som jag måste ge benen lite utmaningar nu! Vad har ni för smultronställen när det gäller löpning?

Stockholm marathon 2009

2009-06-05T22:34:00.012+02:00

Så kan jag lägga mitt livs andra marathon till handlingarna och konstatera att...det var VARMT, för jävla hett rent utsagt! Det tog nog hela första milen innan kroppen hade vant sig. En mil som var enormt slitig, mycket beroende på att jag teamade ihop mig med några tjejer från IF Linnéa. Vi som startade i samma grupp (E)hade bestämt oss för att hålla ett visst tempo och skulle försöka dra varann genom hela loppet. Nånstans på högra sidan av Valhallavägen (ljuv skugga) skulle vi plocka upp Fredrika, tyvärr hittade vi henne aldrig. Senare visade det sig att hon hade pannben nog att hålla utlovat tempo ;)
Väl ute på Djurgården började vi sicksacka för att leta skugga, en av tjejerna fick syn på nån hon kände längre fram och började dra på och då insåg jag att om vi skulle hålla på sådär så skulle jag krokna tidigt!

Försöker mig på IF Linnéas klubbsign, spegelvänt förstås ;)

Vid ca 8km tappade jag bägge tjejerna eftersom jag var tvungen att springa fram till vätskekontrollen (vilket de inte gjorde). Jag var bara tvungen att ösa vatten över huvudet och fortsatte sedan att göra det på varje vattenstation genom hela loppet. Det var helt underbart och gav ny kraft varje gång! Det gjorde inget att jag tappade bort dem, istället kändes det ganska skönt att kunna fokusera på sig själv, att hålla huvudet kallt och lyssna på kroppen. Vid slottet hade jag äntligen hittat rytmen och plötsligt hör jag någon hojta "Heja Helena!!!". Där stod mina gulliga svärföräldrar och vinkade för fullt. Jag vinkade glatt tillbaka och fortsatte mot södermälarstrand. Där såg jag IF Linnéas skylt men missade stationen. Tänkte inte så mycket på det utan fokuserade på att tänka positivt på nästa del i loppet. Snart kommer västerbron, då ska jag njuta! Väl framme vid början av bron fokuserade jag på löpsteget, sköt fram höften, kortade steget och sprang med rakt huvud upp på bron. Och nånstans där, när hela Stockholm bredde ut sig under (bredvid) en, fick jag en runners high. Hela jag rös av välbehag över att faktiskt springa maran, njöt av att det fläktade så skönt däruppe, njöt av hela grejen med att springa och blev så glad och lugn av att tänka på alla träningspass jag spenderat på den bron och runtom att jag helt glömde bort att besväras av värmen ;) Rullade nerför bron i rask takt, kollade in publiken, svängde höger och började fokusera på nästa del av banan, Norrmälarstrand. "Duschade" vid varje vattenstation, fyllde kontinuerligt på med vatten och sportdryck och vips var jag framme vid stadshuset.

Nånstans därefter visste jag att Jossan skulle stå och mycket riktigt, där stod hon och hejade så glatt att det gav energi långt in i loppet. Väl här visste jag dessutom att det inte var långt kvar till St;Eriksplan där hela min familj plus några till skulle stå. Det gav lite extra energi när jag passerat centralen och värmen gjorde sig påmind igen. I vimlet fick jag syn på Linda som verkade helt oberörd, vi småpratade lite innan jag tappade henne och började leta efter familjen. Precis i svängen in på Odengatan stod de och hojtade. Hann slänga iväg några pussar till barnen som mest såg förvirrade ut innan jag rullade vidare mot halvmaramattan. Fick än en gång syn på svärföräldrarna som förflyttat sig till Odengatan för att heja, det värmde och svängde än hit än dit och var så inne på Karlavägen. Bortåt slutet av den, innan man svänger in på Sturegatan blev vi varvade av eliten. Helt sanslöst vilket tempo de håller!! Minns att jag tänkte det och tänkte vidare att jahapp själv har man bara ett varv kvar!

Så påbörjade jag andra varvet på Djurgården, en sträcka som alla pratar om, den sträckan som är mentalt jobbig pga att den är så lång och att det nästan inte är någon publik. Som tur är upplevde jag inte detta alls, däremot var den ganska jobbig fysiskt eftersom det gick upp och ned nu. "Böljande" som Szalkai beskriver sträckan och det stämmer verkligen. Urjobbigt men efter en stund fick jag syn på två killar från klubben som jag high fiveade med, sedan döck Manillaskolan upp och därefter började vi vända in mot stan igen. Det kändes underbart att kunna fokusera på nästa del av banan, Strandvägen. En liten svacka fick jag ungefär vid skansen, där stod luften stilla, ingen skugga gick att hitta och hettan var påtaglig men sedan släppte det på Strandvägen där jag svalkade mig vid vattenstationerna.

Sprang förbi Kungsträdgården och slottet, där luften fortfarande stod still, bet ihop och svängde ned mot Södermälarstrand. Gick vid varje vattenstation, vid en stod Ingrid och hejade för glatta livet mellan vattenserveringarna. Det lyfte en mycket trött Helena något. Drog i mig sportdryck och vatten, hällde massor över huvudet och satte fart mot västerbron. Gick den lilla knixen upp, sedan sprang jag. "Västerbron andra varvet" som så många pratar om, inget särskilt tänkte jag och sköt fram höfterna :) Vips var jag förbi och nere på Norr mälarstrand. Fokuserade på att ta mig fram till stadshuset. Där fick jag syn på Jossan som fortfarande stod kvar och supportade. Fick syn på Linda som tagit en paus, lite senare berättade hon att hon var jättepigg i benen men slut mentalt. Nu var det bara sista delen av banan kvar, inte mycket alls tänkte jag och när 5km återstod sprang jag hela vägen, struntade i vattenstationerna, nu skulle jag bara framåt och till slut såg jag stadion framför mig. Leende sprang jag in och svängde höger in på löparbanorna, precis då stod hela familjen på läktaren och skrek. Tröttheten jag kännt var som bortblåst och nu spurtade jag. På andra sidan, strax innan mål stod svärföräldrarna och hejade och 10 sek senare stampade jag foten i den sista mattan, lyfte armarna och skrek YES!!!! Mitt andra marathonlopp i livet var över! Stolt, glad, lycklig och trött fick jag min medalj och stapplade ut mot en skön kväll i festligheternas tecken :)

K869, startgrupp E

2009-05-30T08:06:00.002+02:00

Nu är det mindre än 6 timmar till start, nr K869 är klar för start, svartklädd med IF Linnéas klubbfärger tänker jag nöta 42195 meter asfalt i det vackra Stockholm. Jag tänker kämpa, svettas, glädjas och ta hjälp av publik och alla som jag vet supportar mig men framförallt tänker jag klunga ihop mig med några ultradrottningar från klubben ;) Det här blir en bra dag!!! Lycka till alla därute, where ever you are!

4 dagar kvar...

2009-05-26T16:03:00.003+02:00

Helt plötsligt är det bara 4 dagar kvar! Ynka 4 dagar, vad hände liksom?? ;)

Jag har nu införskaffat sportdryck, mat och kollat kläderna inför dessa sista dagar men inte är jag mindre nervös för det! Nähä då, nu talas det om att IF Linnéa ska ha egen vätskestation. Några ursnälla klubbkamrater har erbjudit sig att se till att dela ut div. vätska och proviant när vi passerar. Bland annat är det många som lämnar en gel. Nu fick jag ytterligare nåt att tänka på, gelen har jag ju inte hunnit prova men den verkar vara ett säkert kort när tröttheten sätter in...Risken är väl att magen säger ifrån om man inte är van...nåja det får bli till nästa mara, i Berlin :)

Idag har jag börjat kolhydratdränera och proteinladda. Från imorgon kolhydratladdar jag med couscous, pasta och andra läckerheter. På det lite vitargo, sportdryck alla tre dagar innan loppet, den kommer även att göra mig sällskap i vätskebältet. Kanske räcker det att dricka den i två dagar innan...Mitt i allt har alla runtom mig åkt på brakförkylningar med feber, rethosta och ont i öronen, både på jobbet och hemma så jag kommer inte undan! Därför kör jag alla tänkbara huskurer för att inte åka på nåt själv, för tillfället gurglar jag mig med nån mystisk vätska på jobbet och dricker te med färsk ingefära när jag är hemma. En och annan sked honung slinker också ned och än så länge känner jag bara av en liten smula i halsen. Bort bort!!! ;D....jag kanske ska ta Karins erbjudande och flytta till henne den här veckan, hon har ju en gästsäng ;)

Mycket att tänka på den här veckan och jag märker att jag har svårt att fokusera, framförallt på jobbet, men jag försöker för det är intensiva dagar där nu med mycket som ska avslutas och planeras. Känns ganska skönt att få springa vårruset i glada vänners lag imorgon kväll och avsluta med en picknick i gröngräset. Där kan jag hålla mig undan från div. baciller....Sen, gott folk, är det bara tre dagar kvar...stay tuned!!!

6dagar kvar...

2009-05-24T21:56:00.003+02:00

Så var det dags igen, inatt. Då drömde jag ännu en mar(a)dröm om hur jag hade börjat springa och plötsligt insett att jag inte hade laddat med sportdryck. Minns att jag stressad tänkte "undrar hur mycket tid jag förlorar om jag springer till Runners Store och skaffar lite och sen hittar nån som kan blanda till det åt mig". Mitt under pågående lopp!! Jag bara skulle ha den där drycken. Puh! Imorgon är det jag som beger mig till stan på riktigt och inhandlar den där sportdrycken så jag får den saken ur världen! Jösses...

I vaket tillstånd fungerar jag för tillfället bättre. Dagens och säsongens sista TSMpass innebar uppjogg, koordinationslopp och sedan 6km tempolöpning, plus nedjogg. Jag måste säga att det kändes riktigt bra, inte alls så jobbigt som jag trott. Nu har jag massor av spring i benen och kan knappt vänta tills starten går på lördag;) Verkar som om mitt lågpulsande har gett resultat!
Stay tuned! 6 dagar kvar...

Sju dagar kvar...

2009-05-23T07:36:00.005+02:00

Vart tog tiden vägen egentligen?

Som vanligt numera har bloggen fått lämna plats för mitt liv som kom emellan ;) Fokus har förstås hela tiden legat på träning, mest hur jag ska få in alla pass mellan lämningar och hämtningar av barn, jobb, makens och barnens aktiviteter...Inser att löpningen fått en stor plats i min vardag och jag är enormt tacksam mot min man som släpper iväg mig i tid och otid, kärlek:D

Med sju dagar kvar till Stockholm Marathon är mitt känslotillstånd allt annat än normalt. Det säger väl en del om vilken löparnörd jag blivit;) Ju närmare loppet jag kommer desto mer tunnelseende får jag. Har svårt att fokusera på jobb, familj och annat i vardagen och kan inte minnas när jag senast var så här nervös, eller kallas det laddad? Jag är ömsom nervös, ömsom upprymd inför vad som komma skall. Under alla långpass under våren har tankarna vandrat kring hur jag ska lägga upp loppet, men framförallt när svackorna kommit har jag en målbild av mig själv när jag passerar sista mattan efter 42195 meters springande.

Allt runtomkring:

Sen i november har jag tränat inför maran, med ett mindre uppehåll för löparknät som jag fick ordning på vid årsskiftet. Inte undra på att man är nervös. Såhär känns det väl för de flesta som planerat och fokuserat på någonting under så lång tid och så när det äntligen närmar sig så trillar poletten ned liksom...Jag har haft vansinnigt roligt, jobbigt, motigt och härligt på träningarna. Team Stockholm Marathon är anledningen till att jag kommit upp på söndagarna, anledningen till att lördagarna inneburit tidig läggning och noll festande (ok det blir inte mycket sånt med två barn). Långpassen har trappats upp stegvis och årets hittills längsta landade på 30km. Ungefär hälften har jag fått köra själv pga div. familjeaktiviteter och resor. Det är ju inte bara jag som har träning på söndagar. (Sonens judoträning får allt gå före tex en TSMföreläsning) Kvalitetspassen har jag svårt att få till själv, därför tar jag mig gärna iväg på Linnéaträningarna så ofta jag kan. Förutom bra träning så är det helt underbara människor, en del av dem har blivit mina vänner för livet.

Genom alla träningar så pågår diskussionerna livligt om huruvida man ska klara loppet på en önskad tid. En del sätter målet högt, andra väljer att gå lite försiktigare fram. Jag har nu kommit fram till att jag är en av de försiktigare typerna. Blir stressad av alla vadslagningar och allsköns krämpor som kan uppstå på vägen. Blir än mer stressad av allt runtomkring som ska fixas och trixas med. Har du laddat rätt? Har du tillräckligt många långpass i benen? Och hur har det gått med kvalitetsträningen? Nyckelpasset för tiden innan maran är långpasset, lägg fokus på det och välj hellre bort ett kvalitetspass! PUH! Jag som knappt vet hur jag ska hinna med allt får bara hoppas att min träning räcker för en tid kring den jag fick i Berlin i höstas. Samtidigt som jag stressas av allt detta så kan jag inte låta bli att ryckas med :) För att få ordning på min egen träning och tempo så gick jag raka vägen till SSC för tester och träningsprogram. Med två tester och fyra veckors träning kan jag bara säga att resultatet blev strålande. Kanske är det Christers positiva tidsmål för mig på maran som gjort mig än mer nervös men samtidigt förväntansfull...Det hänger ju på så mycket hur loppet kommer att gå. Dagsform, väder, publik...värmen är nog det som skrämmer mig mest, jag gillar inte när det blir för varmt. Blir det så tänker jag försöka hålla huvudet kallt genom att skölja över med svampen hela tiden. Nog om detta, ni lär märka hur det går.

Det som varit allra jobbigast under den här träningsperioden är att motivera och förklara för kompisar och andra som inte springer, varför jag fokuserar så mycket på det här och varför man öht springer maran (el ultra för den delen vilket folk ifrågasatt när jag glad i hågen följt ultravännernas framgångar) Oftast möts jag av misstro och kommentarer som "jag har en kompis som springer lopp och sånt men han försakar minsann inte en ölkväll el en fest för att han ska springa" . Nähä tänker jag, så jag försakar alltså nåt då? Om jag väljer bort en kväll med vin för att jag ska springa dagen efter så måste det ju få vara så utan att folk ska tycka och tänka så mycket?? Sånt här suger energi ur mig, jag får dåligt samvete för att jag är en tråkig person, jag menar, jag är ju med men jag dricker inte= tråkig? Suck, samvetet mot kompisarna, familjen och vad folk ska tycka gnager i sådana situationer men har jag nu bestämt mig för att springa långlopp så måste ju träningen också bli ordentlig. Det här är min "hobby", allt vad det innebär med löpsteg, olika pass, skor, kläder och gemenskapen i det har fått mig att vilja utvecklas i det. Jag läser olika träningsbloggar och hänger på löparsajter för att regga min träning så det är klart att man blir glad åt folks framgångar! Samtidigt måste man ju inte hålla på och gissa sin tid, det kan ju få vem som helst att tappa motivationen! Jag har ingen aning om vad jag kan prestera. Folk tror att det kommer att gå såååå bra, men jag känner själv att jag inte kan lita på min mentalitet. Visst, fysiskt kan jag klara mycket men den mentala biten litar jag inte på :/ Har dessutom fått lite prestationsångest av att veta att det är en hel del kompisar och familj som kommer att stå längs banan och heja :-O! (var står ni så jag kan gömma mig ;) )

Nåväl, sju dagar kvar och jag har äntligen fått ned en del av mina tankar den senaste tiden...Ska försöka göra ett inlägg varje dag fram till loppet för att rensa lite i mitt stackars förvirrade huvud så stay tuned folks! :D

Långpass och lågpulsande

2009-05-09T22:13:00.003+02:00

Sådärja helt plötsligt passerade en månad utan att jag hunnit hänga med i bloggvärlden. Som alltid bjuder april och maj på sjukt många olika saker att ta itu med, därför har bloggen hamnat långt ned på priolistan...Men nu är det dags att ta nya tag och berätta lite om vad jag pysslat med den senaste tiden. Jag har inväntat ett något försenat träningsschema inför sthlm och berlin marathon. När jag äntligen fick det var det ca 4 veckor kvar till sthlmmaran... Detta kommer jag att få kompensation för och det är tur det, annars hade de fått med en riktigt ilsken Helena att göra!! Tränat har jag iof gjort och det har flutit på riktigt bra men kvalitetspassen har blivit få till förmån för lågpulsträning som jag blev rekommenderad av SSC (vilka utformade mitt schema). Har inte heller deltagit särskilt ofta på TSMträningarna till förmån för garderobsrivning, judoträning och andra familjeaktiviteter men långpass har jag ändå hunnit med på egen hand.

Nu är det på dagen tre veckor kvar till stockholm marathon och det går nästan inte en minut utan att jag tänker på loppet. Var ute på ett riktigt långt pass idag, 30km, och passade på att dricka sportdryck, vatten och äta under tiden. Det gör jag iof alltid på långpass, men då brukar jag gå, idag sprang jag i princip hela tiden och det funkade precis lika bra. Men det jag undrar över är, hur sjutton ska jag lyckas klå min tid från Berlinmaran?? Det går ju så låååångsamt på långpassen! Nästa måndag är det dags för nästa laktattest, ska bli spännande att se om jag förbättrat mig något sen sist (förra testet gjordes 2 april) Har jag det så är det verkligen en mening med att ränna runt och lågpulsa så mycket som jag gjort nu ;) och då kanske, kanske jag kan förbättra marathontiden...Men hörrni, är det verkligen meningen att man ska gå runt och vara nervös inför ett lopp tre veckor innan??

Nu till en helt annan sak; Lidingö Ultra och Kungsholmen runt! Missade båda loppen och efterföljande picknick i Rålis, men jag har sett att det gick riktigt bra för alla mina kära Linnéavänner! Stort GRATTIS till er alla, ingen nämnd ingen glömd! Hoppas ni hade en härlig kväll!! Stay tuned folks, c u soon!

GLAD PÅSK!!!!!!

2009-04-11T10:23:00.004+02:00

Dags att uppdatera lite ;) Premiärmilen gick som den gick, jag startade i ett alldeles för högt tempo och tog slut efter ca 2km :/ Fick slita resten av loppet men sprang i mål på tiden 53.38. Nöjd ändå eftersom det är i trakten av mitt personbästa :)

Har hunnit träna en hel del sedan dess och även gjort ett laktattest hos SSC. Mer om det senare.

Nu befinner jag mig i Sälen och njuter av vackert vårväder, skidåkning på både längden och utför, skattjakt med barnen, påskäggsjakt, hundslädestur och mycket annat. Självklart står inte löparskorna orörda, totalt har jag skrapat ihop ca 20km( på de trånga fjällvägarna) som jag så småningom ska föra till statistiken på jogg. En riktigt glad och god påskpuss på er alla därute, where ever you are!!! ;)

Premiärmilen...i snömodd??

2009-03-28T08:14:00.004+01:00

Löparsäsongen är i full gång och jag konstaterar att jag fortfarande inte tränar tillräckligt! Måste få in styrketräningen mer regelbundet och enda sättet är nog att köpa gymkort. Det innebär ännu mer tid som tas från familjen men, vill jag förbättra mig så får jag försöka hitta den tiden...

I alla fall går träningen lite upp och ned men senaste kvalitetspasset var ett tröskelpass runt söder med Linnéagänget. Tillsammans med M drog jag iväg straxt bakom 5min/kmgänget. Bortåt slutet av Hammarby sjöstad var min draghjälp tyvärr tvungen att bryta så det blev ett ensamt pass resterande del av rundan. Kände att jag hade full kontroll över tempot och lyckades till och med öka de sista två km. Stannade klockan och insåg efter en stund att jag persat! IGEN!! Senast jag gjorde det var i januari och den här gången trodde jag faktiskt inte att jag gjort det. Jag höll ju igen lite i början och var inte nämnvärt trött på slutet... Vad innebär detta? Kan det vara så att flåset och styrkan blivit bättre? Eller hade jag bara en bra dag? Hmmmm, det blir spännande att springa Premiärmilen imorrn, hoppas på barmark men snömoddsrisken är ju överhängande. Ska ändå försöka ge järnet! Lycka till alla ni som springer!!!

Vad DUKTIG du är!!!

2009-03-08T19:28:00.012+01:00

Det är en kommentar man ofta får höra när man säger att man varit ute och sprungit...Vad svarar man på det???
Är jag duktig för att jag är ute och rör på mig? Är jag duktig för att jag gillar att röra på mig eller är jag duktig för att jag inte ligger hemma och latar mig/ umgås med familjen/ gör nåt annat icke träningsrelaterat? Tränat har jag alltid gjort, i en eller annan form, men så fort jag kommit igång med något så har jag tröttnat eller så har andra saker kommit emellan vilket gjort att träningen runnit ut i sanden. Men alltid, när jag hållit på som mest får jag höra kommentaren- vad DUKTIG du är!! Det är ju i all välmening, det förstår jag också, men, eftersom jag är en sådan person som hoppat från den ena träningen till den andra, vad är jag i så fall när jag inte tränar?

Jag är inte ute efter att vara duktig, när folk säger det känns det som att ribban är lagd, att man inte är det om man inte presterar! Att säga att någon är duktig är för mig att undermedvetet lägga höga förväntningar på något som man kanske inte kan leva upp till. Jag tar ett exempel från barnens värld så kanske ni förstår bättre vad jag menar;

Kalle sitter och ritar, han ritar dinosaurier för brinnande livet och det har blivit allmänt känt att han är himla bra på just detta. Bredvid sitter Pelle som också så gärna skulle vilja rita likadana dinosaurier som Kalle men han kan bara inte, han som just fått upp intresset för att rita.

Varje dag hör Pelle att personalen kommer fram till Kalle och berömmer honom för hans fina dinosaurier. "Vilka fina dinosaurier du gör Kalle, vad DUKTIG du är!"

Det personalen i själva verket gör här är att lägga ribban för Pelle och alla andra runtom, resultatet är det som räknas! Pelle tänker då att det inte är någon idé att försöka sig på att rita dem, jag kan ju ändå inte för de blir inte alls lika fina som Kalles. Detta leder ju till att Kalle inte ens försöker, han vågar inte för han vet att ingen är intresserad av hur han tänker, bara av hans resultat! Istället skulle personalen sagt;

" Vad kul Kalle att du ritar, hur tänkte du när du ritade det här?" Då blir det istället fokus på vad just Kalle tänkte när han ritade tankeprocessen, vägen till målet och inte på att resultatet blev fint.

Det jag vill säga med det här är att det viktiga inte är resultatet, att vara först, bäst, störst, snabbast osv. utan det viktiga är processen på vägen dit och att nån är intresserad och fokuserad på just det!

Nu när jag spenderat det senaste året på att analysera mig själv i löparspåren har jag kommit fram till att just löpning är det som passar mig allra bäst. Det är inget jag kommer att sluta med i första taget, inget som rinner ut i sanden...Och framförallt, jag tävlar inte med någon annan än mig själv! För, det är ju klart, när man väl börjat springa olika lopp, ja då vill man hela tiden förbättra sina tider men vägen till loppen är det som är det intressanta, alltså själva träningen. Även om jag inte sa så för ett år sen. Japp, det är ung. ett år sedan jag tog löpningen mer på allvar och började träna mer målinriktat. Som första lopp hade jag siktet inställt på Midnattsloppet. Nu råkade det falla sig så att jag hittade min kära löparklubb IF Linnéa som fick mig på andra tankar och fick mig att delta i mitt allra första lopp: Premiärmilen.

När så Mia och Karin fick mig att ställa upp i mitt första marathonlopp (Berlin fast det vet ni ju alla nu;) ) så tog träningen nya former. Jag hade nu introducerats i löparvärlden och var på god väg att bli en så kallad löparnörd :D (Hm, jag som aldrig någonsin skulle springa ett marathon, det var inget för mig- yeah right!!!)

Jag hade hela våren och sommaren stött, blött och nött söders gator och backar med coach Allan och coach Nisse i spetsen. Jag mötte hela tiden nya utmaningar i form av löpskolning, backintervaller, vanliga intervaller, stegintervaller och vanliga distanspass. (Ok, distanspass var väl det jag hade kört hela tiden som ensamlöpare, utan att veta om det). Jag mötte fler och fler härliga löparsjälar som jag lärde mig massor av. Tuggade på i mitt tempo, alltid på den kortare uppvärmningsrundan och alltid bland de sista i intervallerna, men vad gjorde väl det. Alltid fanns någon där och var peppande och stöttande- de fokuserade på att få mig att känna mig glad och nöjd med min träning. Jag körde mitt race och det var (och är) helt okej med de jag tränar med, för vi har ändå alltid lika kul! Ingen är duktigare än den andra, alla har olika mål med sin träning men det vi har gemensamt är fokuseringen på roliga, givande träningar, dvs vägen till våra olika mål!

Sommaren gick och marathon närmade sig. För att få loppvana (det hade jag fått klart för mig att det är bra att ha inför tex ett marathon) sprang jag milspåret, musköloppet, midnattsloppet, Kkjoggen och sthlm halvmarathon. Och jag tror att det var nånstans efter Kkjoggen som det plötsligt lossnade. På träningarna gick allt mycket lättare, Allan påpekade vid någon backintervall att mitt löpsteg blivit mycket bättre, att jag ser starkare ut. På uppvärmningsrundorna höll jag mig långt fram bland de jag tidigare aldrig sett skymten av och insåg att jag nu kände mig helt behaglig i ett snabbare tempo. Vad hade då hänt? Jo, jag hade förvandlat löpningen till en hobby som jag bara ville lära mig mer och mer om. Jag tänkte inte längre på att jag tränade, bara att jag skulle iväg och ha kul! Fokus låg på träningen :D
Jag upptäckte att ju mer jag kan om denna underbara form av träning, desto bättre blir resultaten. Och just backintervaller ger snabbt bättre form och är en vansinnigt rolig form av träning särskilt med ivriga påhejare. Så får man dessutom ett naturligt löpsteg vilket i sin tur leder till ett bättre steg på flackt underlag vilket leder till att man blir snabbare. Och som jag har slitit i tantobacken och på västerbron och inne på zinken, varv efter varv. Klart det lossnar lite nån gång, men det behövs någon bredvid som ser det, för själv märker man det inte! Jag hade ett tydligt mål hela sommaren, på varje pass såg jag mig själv gå i mål på Berlin marathon!

Så sprang jag då äntligen det längsta loppet i mitt liv, ett lopp som fick mig att bara vilja springa mer. Jag blev, som Karin säger, biten av löparbacillen! Nu ett år senare tränar jag regelbundet efter ett marathonprogram eftersom jag har två marathonlopp framför mig detta år. Jag tränar för att det är kul, för att hela tiden slå mina personbästan. Jag tränar inte för att vara duktig utan för att jag kan och vill och har ett brinnande intresse för denna värld, för processen som leder fram till alla olika mål man satt upp.

Det är viktigt att ha mål med sin träning men ännu viktigare att ha kul på vägen dit!

Jag har på ett år lärt mig en hel massa löparbegrepp, hittat nya, underbara vänner, sprungit fler lopp än jag trodde jag skulle klara, pressat ned mitt personbästa på milen och lyckats skada mig och komma igen, spenderat en massa pengar på schyssta löparskor, inlägg till dem för att förhindra ytterligare skador, agerat glad hejaklack och glatts åt andras framgångar och sist men inte minst, ändrat inställningarna till distansernapå mina rundor. För ett år sen var milen en omöjlig gräns för mig att nå och det slog mig häromdan när jag pratade med en kollega om min träning att en mil, det är inget långpass. Jag fick frågan "hur långt är ett långpass, en mil eller?" Nej, minst två, svarade jag varpå kollegan sa oj, jösses! Det är inte klokt!

God hälsa och bra fysik får man ju på köpet, det är inte längre det primära, jag blir inte längre trött av att springa 10km i prattempo men kör jag tröskelpass på samma sträcka, ja då pratar jag inte men tar gärna rygg på nån snygg Linnéarygg :)Det primära för mig är att ha roligt så länge jag bara kan!!! Det är då, i just den stunden när man har som roligast, som utvecklingen sker, det är jag helt övertygad om. Med detta sagt ska jag återgå till soffan och kurera årets första förkylning, men räkna med att återse mig på banan om en snar framtid, tills dess- UT OCH HA KUL, dvs SPRING!!!
Puss & kram!

Svacka?

2009-02-24T16:12:00.003+01:00

Ny vecka med nya utmaningar...men, varför känns det så tungt? Alla pass jag körde förra veckan kändes bara sega liksom. Kroppen vaknade inte riktigt och den sköna känslan som brukar infinna sig när jag väl gnisslat igång, infann sig aldrig. Visst jag körde två kortare pass à 7km med efterföljande styrka el löpskolning, ett stegintervallspass och det var kallt som 17. Kanske det var kylan? Uppladdningen var det inget fel på, äter och dricker ordentligt och lagom lång tid innan träning så vad är haken? Jag får verkligen peppa mig själv för att motivera min träning. Glädjen är som bortblåst :(

Försöker tänka tillbaka på alla roliga träningstillfällen jag haft, alla härliga lopp jag deltagit i och försöker visualisera min målgång i sthlm marathon nu i vår och då blir jag på lite bättre humör, börjar längta efter nästa träningspass och så....samma känsla igen! I och för sig så var söndagens långpass med TSM inte att leka med, snö och modd, ett steg fram, två steg bak och säkert ett par, tre åt sidorna;) Varenda liten backe (det var faktiskt inte många på vår runda) kändes, de sög musten ur mig, men jag lyckades hålla mig i mitten av klungan hela tiden. Efteråt fick jag höra att det inte bara var jag som tyckte det kändes slitigt och underlaget var såklart boven i dramat.

Men vet ni,nu är jag orolig! Ska verkligen varje träningspass kännas så här jobbigt?? Visst, det är klart att träning ska vara jobbigt, men det ska ju kännas kul också! Jag ser ingen utveckling just nu i min träning, kan det vara så att jag bara har en svacka? Hur kommer jag ur den? Och kommer jag ur den? Eller har jag helt enkelt tröttnat på löpning??? Hjälp mig ur detta, för sluta springa vill jag ju inte ;)

Kallt och härligt!!!

2009-02-18T12:09:00.005+01:00

Så var man ordentligt igång igen! Efter en helg i festens tecken uteblev långpasset till förmån för roliga familjeaktiviteter som judo och lite vila;) Jo jag blev ju ganska trött efter drinkkvällen med alla härliga Linnéaner! Men kul hade vi och det var det värt!! Jag säger bara-LOVE IS IN THE AAAAAIIIIR!!! :D

Ny vecka, nya tag som Karin skrev. Tisdagen bjöd på ett riktigt kallt intervallpass vid tanto. Vi var säkert 20 pers som kämpade hårt och duktigt i stegintervaller. Eftersom vi inte hade någon bana att köra på så körde vi på tid; 4 min, 3min, 2min, 1 min,, 2min, 3min, 4min, med 45 sek ståvila mellan varje. Karin och Ken coachade väl och höll ihop gruppen riktigt bra. Såg till att vi höll oss varma och skadefria och tog hänsyn till alla runtomkring oss. Det var en hel del fotgängare, cyklister och löpare ute och rörde på sig trots det kalla vädret. Bra coachat Ken och Karin!!! Och bra kämpat alla andra!!! Ingrid, du är urstark, jag blir lika imponerad varje gång jag tar rygg på dig!! :D Och så har vi Tone som skulle ta det lugnt idag, hon har ett marathonlopp att tänka på om en vecka, i Kilimanjaro!! Så coolt! Ja oj vad hon tog det lugnt-inte!! Blir lika impad där, vilka farter!! Lycka till Tone!!!

Hade äran att få sällskap av min svåger denna kväll, han kämpade på riktigt bra. Det var hans andra träning med Linnéagänget och jag måste säga att han ännu inte insett sin kapacitet! Han är bra mycket starkare än vad han tror :D F, jag hoppas du hänger med fler gånger!!!

Nu blir det ingen mer Linnéaträning för mig denna vecka, utan jag kör själv på torsdag-ett pass enligt Szalkais program, söndag måste bli TSM som jag inte varit på på länge. Det blir förhoppningsvis ett skönt långpass i glada vänners lag. Lördagen som blir min vilodag, ska jag ägna åt så roliga saker som att städa ur bilen, tvätta den, måla om i ungarnas rum (sonen vill ha randigt i olika färger, vad tror ni om det? Hmmm;) ) och rent allmänt njuta av livet!! Kram på er alla och trevlig vecka!!!!

Denna veckas äventyr....

2009-02-10T18:30:00.006+01:00

Efter en helg i familjens och förkylningens tecken är det nu dags att återigen ta tag i träningen igen. Följer som sagt mr Szalkais marathonprogram och på schemat denna vecka stod fartlek, 7km. Sagt och gjort, efter jobbet svidade jag om och gav mig iväg. Fortfarande lite rosslig i rören men jag körde på så gott jag kunde och snittiderna per km såg ut som följer:

1km-5.41
2km-5.40
3km-5.20
4km-5.47
5km-5.20
6km-5.19
7km-5.54=nerjogg

Avslutade passet med löpskolning och stretch.

På torsdag är det dags för lätt distanslöpning 6km följt av styrketräning 15min. Däremellan, dvs onsdag, kör jag armhävningar-är inne på andra passet, andra veckan på "100 armhävningar på sex veckor".

På lördag funderar jag på att klämma in ett långpass innan firandet av alla hjärtans dag går av stapeln tillsammans med människor jag tycker mycket om :min söta familj och min söta" Linnéa familj" ;) så alltså inget långpass på söndag med TSM. Då är det vilodag! Trevlig vecka på er så länge!

Det går trögt men bra...

2009-02-05T22:46:00.003+01:00

Så kan man väl sammanfatta mitt liv just nu. På bloggfronten är det väldans trögt pga diverse annat, men tränat DET har jag hunnit med :) Börjar få flyt på två kvalitetspass och ett långpass i veckan. Långpassen landar numer straxt runt 20km och är jag bara pigg nog till söndag så blir denna veckas långpass i TSMs sällskap. Har en lätt förkylning i kroppen vilket gör mig trött och lite småhostig, men löppassen känns helt ok. Kanske är jag lite tröttare än vanligt under träning men jag mår toppen efteråt. Och inte mycket kan hålla mig ifrån IF Linnéas träningar även om det bara blivit en gång i veckan senaste tiden. Har kört mycket ensamträning vilket känns rätt viktigt att kunna göra emellanåt för att inte inkräkta för mycket på familjelivet.

Styrketräning har jag också fått in lite lätt de senaste veckorna. Dels kör jag styrkan från Szalkais marathonprogram, men även armhävningar som en kul grej (ni vet 100på sex veckor). Får se om jag kan öka på styrkan och även fler löppass...konstigt nog känns det som om jag tränar alldeles för lite, med tanke på de två marathonlopp jag anmält mig till i år. Önskar att jag kunde träna lika mycket som alla andra, prova på Nordic Military Training, springa dubbla pass flera ggr i veckan osv, men mitt dygn har bara 24 timmar;) varför kan det inte ha fler? Nä, nu är det snart läggdax, men först-armhävningar! Trevlig helg på er och spring lugnt!

Utmanad från tre håll...

2009-01-29T22:38:00.003+01:00

En utmaning likt ett kedjebrev för löpare! Jossan, Karin och Magdalena har utmanat mig så...håll till godo!

1. Vilken typ av löpare är du?
Medeldistans, långdistanswannabe
2. Hur länge har du löpt?
Sedan sommaren 2003, fast inte på allvar med lopp och grejer förrän januari 2008. Premiärmilen var mitt första lopp någonsin.
3. Hur mycket löper du per vecka?
30-40km, alldeles för lite ;)
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
5.50fart. Vill ned till 5.30
5. Vid vilken ålder började du springa?
31
6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Inga alls, försöker få in styrketräning mer regelbundet. Räknas raska promenader till sport förresten?
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Mobilen och min garmin (surprise?;))
8. Varför springer du?
Från början för att hålla vikten, men nu för att det är så himla skönt och för att jag vill bli bättre, snabbare och orka marathondistansen.
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej.
10. Hur ofta köper du skor?
Hm, vem sa att löpning var en billig sport?? Sedan jag började träna på allvar för ett år sedan så har jag köpt två par, nu är det snart dags för ett par till. Så..minst ett par per år
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Hm det har blivitlite för ofta detta första löparår, men nu har jag det jag behöver så framöver lär det inte bli lika frekvent
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Stadium/genom IF Linnéa eller Runners store
13. När föredrar du att springa?
Gillar alla tider på dagen, men just nu är mörkret lite jobbigt.
14. Hur ofta tävlar du?
Alltid med mig själv. Springer olika lopp året runt för att få vanan.
5. Vilka distanser?
Har sprungit nästan allt från 4km till marathon.
16. Vilken är favoritdistansen?
Halvmarathon.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
"Spring, ge inte upp, det går snart över" när tröttheten är som värst, i uppförsbackarna-"fram med höften, in med magen, upp med huvudet!"
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten-alltid, vitargo+vatten under maran
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Sprang alltid ensam förr, trodde inte jag kunde prata när jag sprang. Nu är det nästan alltid i grupp och lite mer pratsamt ;)
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Ordentlig stretch, dusch och MAT!
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backintervaller
22. Vart blir du oftast skadad?
Vet inte än...hö knä ligger pyrt till om man kan kalla "löparknä" skada...
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Just nu stockholm marathon för det har jag aldrig sprungit. Sedan längtar jag efter sthlm halvmara för det var vansinnigt roligt! Berlin marathon måste återupplevas så det finns också i mina drömmar.
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Ingen aning
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Pass (ok jag är tråkig, men jag kommer inte på nån!!)
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Det måste bli bureborn, pernilla och benet! Fast...egentligen vill jag utmana allihop ;)

My generation

2009-01-26T21:29:00.003+01:00

Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.

Precis så här lycklig, glad och pigg vill jag också bli när jag blir gammal :)

Alla behöver en kram ibland...

2009-01-21T21:52:00.004+01:00

Som vanligt när jag sitter här och ska skriva så är det helt tomt i huvudet! Tidigare på dagen har jag alltid tusen bra idéer som virvlar runt i huvudet och som jag tänker att "DET ska jag blogga om ikväll"...Har liksom inte fått in rutinen att skriva ned dem nånstans eller på annat sätt komma ihåg dem...

Men på väg hem från jobbet idag ringde en vän och berättade att en nära anhörig gått bort på morgonen. Så oerhört sorgligt! Det fick mig att börja tänka på alla runt omkring mig och hur tacksam jag är att jag har dem. Tänker mycket på min familj, särskilt när mina barn inte mår bra. Nu är båda sjuka med ihållande feber och förkylningar. Penicillinet hjälper inte och sånt här får mig att tappa fokus på träningen. Mina barn kommer alltid först! När de mår dåligt, mår jag dåligt. Jag hade ett riktigt segt backpass med Linneagänget igår, det var halt, det regnade och mina tankar var kvar hemma hos familjen. "Visst", tänker ni, "det hör ju till att oroa sig för sina barn" och " äh, alla är ju sjuka nu".

Nog är det väl så, men det finns en annan anledning till varför jag oroar mig så mycket- jag blev själv jättesjuk när jag var ca 1,5år. Drabbades av en bakteriell hjärnhinneinflammation efter en halsfluss. Jag var så sjuk att jag var medvetslös av feber när mina föräldrar åkte in med mig. Jag var illa däran men efter tre veckors sjukhusvistelse hade jag äntligen blivit frisk, men ändå märkt för livet. Förmågan att kunna gå hade försvunnit, det fick jag lära om och min hörsel blev för alltid skadad. Balansen är det lite si och så med, särskilt i mörker, men den lär jag mig så sakteliga att få ordning på. Så för mig är det inte givet att ge sig in i sociala sammanhang med mycket sorl och ljud runtomkring. Det gör det omöjligt för mig att höra vad människor säger, även de som står närmast och pratar. Men jag är ändå så glad och tacksam för att jag klarade mig så pass bra! Genom åren har jag mött människor som på olika sätt inte klarat sig alls lika bra och det värsta är nog när någon i ens närhet dör.

Så, vad vill jag egentligen säga med det här? Tja jag vet inte, men jag fick ett sms i morse av härliga Karin där det stod ung. såhär; Hörde på radion att det var kramens dag idag, så här får du en av mig! Sånt värmer och får mig att tänka på alla nära och kära runtomkring mig som får mig att må så bra, familjen, löparvänner och andra vänner, bloggare och andra :) och tycker att visst borde man väl ge varann en kram lite oftare?? Man vet aldrig när livet tar en annorlunda vändning!

Så till alla er som följer/ läser min blogg; STOR KRAM till var och en av er out there, where ever you are!

IF Linnéa rocks!

2009-01-16T08:11:00.004+01:00

Så gick en liten vecka igen :D Oj vad tiden rusar när man har kul! Dags att uppdatera lite här också.

Kul har jag haft och det är ju inte så konstigt när jag har hunnit med både 16km med TSM i söndags, Årstaviken runt med Linneiterna i tisdags och tröskelpass Södermalm runt med dito människor :) Och vet ni vad? Knät håller!

När jag satt och la in min träning på jogg.se insåg jag att det är precis ett år sedan IF Linnéa körde sitt första träningspass! DET måste ju firas, tänkte jag och anlitade genast Karin i ärendet. Vi bestämde oss för att köpa ett fång rosor kvällen till ära! Detta tilldrog sig i tisdags och när jag kom till klubblokalen var det fullt med folk! Efter passet hjälpte coach Nisse till att dela ut rosorna och jag hoppas och tror att det nog värmde i hjärtat på alla söderhjältar- det var i alla fall min mening :D Så tack Karin för idén och tack Mia som vi snodde idén av ;) Den här klubben har en alldeles speciell plats i mitt hjärta!

Så till årets första genombrott- PB!! Igår stod nämligen tröskelpass på schemat och efter kort uppvärmning drog vi iväg i 5.05fart. Tog straxt rygg på Maria från TSM och lämnade Ingrid plus en till bakom mig. Tänkte att de får hämta upp mig sen när jag blir trött ;)

Maria och jag hjälptes åt att dra varann medan vi väntade på den stora tröttheten,( men den infann sig inte förrän de två sista km för min del).
Vi konstaterade nånstans längs Södermälarstrand att den här farten inte var vad vi brukade hålla och trodde nog att vi skulle behöva sakta ned nån gång... Nåväl, farten var jämn, det kändes inte direkt behagligt och det gick inte att prata mer än några enstaka meningar, precis som ett tröskelpass ska vara! Så vi tuffade på medans vi såg ryggarna på Tone, Mia, Patrick, Anders och några till= babbelgänget ;)

Väl över på Hammarbysidan började motvinden jävlas med oss, mina ben var iskalla men pigga ändå. Vi körde på och när vi så närmade oss Eriksdalsbadet hade jag fått håll och tvingats sänka tempot till 5.20. Sa till Maria att fortsätta och hon var urstark och bara sprang på! Så äntligen passerade även jag milen och siktade på soptunnan i tanto där vi startat, spurtade de sista 100 metrarna och stoppade klockan på...52.55.59!!! Nytt personbästa på milen (eller på denna runda iaf som mätte 10,14km) Maria, som stått och väntat några sekunder på mig, satte nytt PB även hon och när vi nöjda och glada joggade tillbaka till klubblokalen möttes vi av ett enormt tjatter och en stämning som låg på topp! Det hade tydligen satts PB både här och var ikväll.

Så nu säger jag bara; vilken kväll, vilken klubb, vilken start på året!! Säger som Karin; var ska detta sluta?? :D

Fartlek

2009-01-09T12:06:00.014+01:00

Härliga underbara löpning! Nu har jag försiktigt kört ett lopp, två ensampass och två Linnéapass med mina nya inlägg i dojjorna. Idag går jag fortfarande omkring i ett lyckorus. Tisdagens backintervaller vid Münchenbryggeriet sög faktiskt inte musten ur mig utan var riktigt trevliga i det snöklädda, bitande kalla Stockholm. En rask promenad till och från jobbet dagen efter fick ge besked på hur knät mådde, fortfarande inga känningar mer än lite träningsvärk. Torsdagens träning fick bli lite av ett eldprov, är jag kvitt mitt löparknä eller skulle det ge sig till känna igen efter 45 min. löpning? Svaret skulle komma, men vi tar allt från början :D

Glad i hågen tog jag mig till Zinkensdamm och slöt upp med idel glada ansikten, både nya och gamla. 18.15 hade jag som domare gett order om start för plankanutmaningen mellan Mia och Ken. Den skulle ske inomhus. Prick 18.15 intog de sina positioner och jag startade tiduret. Vill ni veta hur det gick? Titta då genast in här!

Under tiden utmaningen pågick dök det bara upp fler och fler löpsugna vänner och när Karin & Ken, som för dagen var utsedda till coacher, instruerat oss om ett fartlekspass runt Södermalm, var vi nog uppåt 25 pers som halkade iväg i snömoddet.

Fartlek, vad är det för namn egentligen???

Nåväl, jag slog följe med I och Linda och vi tog det ganska lugnt i början. Själv tyckte jag det var lite svårt att hitta rytmen när det var väldigt moddigt överallt. Nånstans efter Västerbron hade vi i alla fall hittat rytmen så pass att vi körde åtminstone 3 fartökningar med ca 100m per ökning. Fick för mig att knät gav sig till känna ungefär halvvägs in i passet och förvarnade mina medlöpare att jag kanske måste gå en bit. Kämpade dock på och började tänka på annat och vips så infann sig den härliga rytmen. Nånstans efter Vikingterminalen blev jag plötsligt riktigt pigg i benen och sprätte iväg i ensamt majestät (efter OK från I och L som ville ta det lugnare). Det kändes förvånansvärt skönt i benen och resterande kilometrar fram till tanto körde jag 3-4 fartökningar varav den sista blev den längsta. Svaret på om mitt löparknä gett med sig fick jag nu-ingen känning!! Så jag hoppas hoppas hoppas att det är så!

Såhär dagen efter går jag omkring med ett leende på läpparna och är så glad att jag vill ut och springa igen, men man ska inte förhasta sig så jag skyndar långsamt. Eventuellt blir nästa pass ett långt sådant med TSM på söndag.

Med lite good music som i alla fall får mig att vilja göra små frivolter under löpturen önskar jag alla en trevlig helg! Stay tuned!!!

Ännu en rehabrunda

2009-01-02T17:57:00.002+01:00

Årets första pass, en klar och kall vinterdag i stockholm. Tänkt runda; hemifrån, runt Riddarfjärden och sedan tillbaka hem. Detta skulle ge ca 15km att föra in i löpardagboken men, efter halva rundan tyckte jag att mitt (löpar)knä gav sig till känna så jag tvärstannade! Lämpligt nog precis utanför T-banan i Gamla stan. Tog det säkra före det osäkra och åkte hem, men väl hemma var jag bara tvungen att jogga de ca 5oo metrarna hem. Ta mig tusan, då kändes det ingenting i knät!
Min lärdom av detta får bli; skynda långsamt, stretcha väl och rehabträna (lugna, korta joggpass) några veckor till. Jag är nöjd ändå, för ett år sedan var milen en omöjlig gräns att nå, nu bara längtar jag till starten i Sthlm marathon :) Jag måste vara galen :D
Trevlig kväll på er!

Gott slut och gott nytt 2009!!!!

2008-12-31T15:49:00.002+01:00

Årets sista lopp i Vallentuna, 4km och det kändes....alldeles underbart :D Strålande insatser av alla Linnéaner, både tävlande/motionärer och hejarklack, roligt att du gav dig till känna Jumper, det värmde! Tack allihop för en underbar vinterdag! Tack för alla hejarop, peppning och för skumpan efteråt! Bara så ni vet-IF Linnéa rockade!!!

Vill samtidigt passa på att önska er alla läsare (ingen nämnd, ingen glömd) ett riktigt gott slut på 2008 och ett riktigt gott nytt löparår 2009!!!!!

Årets sista runda

2008-12-30T10:07:00.003+01:00

Ett underbart 2008 ska avslutas med ett lopp såklart! Det har för egen del inte sprungits några lopp sedan Berlin Marathon så den här gången satsar jag på ett lugnt motionslopp på 4km ute i Vallentuna (måste ju tänka på mitt knä) så jag ser det som en rehabrunda i glada vänners lag. Och jag säger som Mia; IF Linnéa kommer rocka!!! Stay tuned :D

Lucka 21, 22, 23 och 24 ,BINGO!!!

2008-12-28T21:28:00.006+01:00

Och där var hela julhelgen förbi och bloggandet fick lämna plats för firande som sig bör. Lite kom jag av mig pga mitt nedrans löparknä. En lite snabb uppdatering av luckorna, sen blickar vi framåt tycker jag ;)

21 dec

Fjärde advent; När fjärde ljuset brinner, vi juleklappar syr,
vi bakar bullar och har ett väldigt bestyr.

Ja det var väl ungefär det jag ägnade mig åt, baka med barnen, putsa och fixa hemma och inhandla (iNTE sy, usch) de sista julklapparna. Och muttra lite över den missade TSMträningen :(

22dec

Denna dag, en vändpunkt i mitt liv, då jag stegade in genom dörren till den, av min naprapat rekommenderade, fotspecialist som tog sig an mitt fall med stor kunskap och engagemang.
Fick springa på löpband där de noggrannt studerade mina steg i löpardojjorna. Upptäckte att jag "snärtade till" ordentligt med högerhälen men kom ur steget starkt och bra. Inga skor i världen kan hjälpa en sån snärt och därför hade jag förr eller senare fått mitt löparknä. De la in ett inlägg som skulle motverka snärten plus en kil men det hjälpte föga upptäckte de sedan på film nr 2 (på vilken jag sprang igen på löpbandet fast nu med inläggen...)
Nåväl, detta resulterade i att jag fick en tid samma dag (!) för att forma inlägg efter mina fötter. Ännu en ny värld öppnade sig för mig, vilka grejer det finns! Efter ca en timme hade jag nya inläggen i min hand och var 1200kr fattigare. Det sög så här i juletider kan jag meddela ;) men snart skulle det visa sig vara värt det!

23 dec
Dan före dopparedan bjöd på traditionsenlig julgranspåklädning och sippandes på en god cognacsglögg vilade jag mitt knä ytterligare en dag från löpningen.

24 dec

Denna lucka tillägnar jag årets mysigaste tilldragelse i löparsammanhang, nästa år är jag garanterat med!!!
GOD JUL!!!

Och nu sitter jag här några dagar senare med ett leende på läpparna. Tre kortare joggingturer har jag hunnit med och i knät känns INGENTING! Så underbart. På onsdag är det nyårslopp i Vallentuna. Tänker vila fram tills dess och sedan köra motionsklassen fyra km bara för känslan och den underbara glädjen i att få träffa sina klubbkamrater igen. Stay tuned!

Lucka 19-20

2008-12-20T10:49:00.007+01:00

19 dec

Stor betydelse i Linnéafolkets löparliv
har antalet sprungna mil
December de fullt av löparturer smida
Vilka som ligger i topp visar denna sida

20 dec

En annan tuff tjej
har irrat runt stan med mig
Mysiga långa löparturer
rekat banor som ett par filurer
Det här är ett riktigt ultraess
hon parerar stockar, stenar och buskage med stil och finess!

Okej okej jag vet, jag ligger efter;) Men imorrn kommer mer, rimstugan fortsätter :D Den som väntar på nåt gott...

Lucka nr 18

2008-12-18T16:45:00.002+01:00

18 dec

Det här är en riktigt seg brud
även hon syns oftast i löparskrud
Glider fram i skön jogg
många kluriga tankar kan man hitta på hennes blogg!

Lucka nr 10-17...

2008-12-17T12:04:00.012+01:00

Och så gick en liten vecka och mer därtill, jag tycker tiden kunde stå still!!! Som plåster på såren får ni här möjlighet att öppna hela 8 luckor med allt möjligt spännande (?) bakom!

Lucka 10:

Ett löparknä är en lurig skada, som får många "inbitna" till en oändlig svada,

råd om alternativ träning får mig att vilja gå och bada.

Man ska stretcha massor, massera och vara sund

Vill man veta mer om detta kikar man in hos Berglund :)

Lucka 11

Men såklart startar den träningen nu
Japp jag ska simma som ett jehu
Kanske längre fram när skadan lagt sig
tar jag rygg på denna snygga, sprudlande tjej!

Lucka 12

En annan riktig superbrud
går alltid klädd i löparskrud.
Envis som fan på alla banor,
springer oftast för Sveriges el Linnéas fanor
Ger sig aldrig för asfalt eller dy
men så är hon också tvillingsjäl med lilla My!

Lucka 13

Den här Luciadagen går till historien med riktig klass
där huvudingredienser var karta och kompass .

Till riktig lucia kröntes en söderhjälte
hennes tärnor var snygga i vätskebälte
På klassiskt manér ikläddes coach Nisse Staffanstrut
om jag får säga det själv- kvällens snyggaste attribut!

Lucka 14

Söndag och äntligen dax för marathonträning
av knät fick jag bara en svag liten föresvävning
Bestämde mig för att köra ett lugnare pass
visste inte då att det skulle bli riktigt kass
Det är ju så himla kul med alla likasinnade filurer
att dra på sköna långa löparturer!

Lucka 15

Tisdag och klubbträning igen
fast jag hade det redan på känn
Lika borta som söderhjältarna var på TSM
lika borta kommer jag nu att vara från mitt "andra hem"

Lucka 16

På ett år har jag lärt mig en massa löparvett
och en härlig utveckling sett,
hos denna löparvän
hoppas vi kan ses snart igen!

Lucka 17

Ja ett helt år har gått
och många nya vänner jag fått
Dec.-07 trodde jag inte det var möjligt
nej, faktiskt rent utav löjligt
att springa en hel mil
var en tung deal
Tack vare alla fantastiska bloggar
ger jag mig ofta ut och joggar
långt mer än så,
bättre vänner kan jag inte få :D

Och när ni ändå hänger här, kolla in dessa sköna grabbar!!!

Imorgon; vem döljer sig bakom lucka nr 18???

Trevlig kväll!

Lucka nr 9....

2008-12-09T18:55:00.002+01:00

9 dec

Såhär blir man en snabbare löpare :D
Ikväll jobbade söders hjältar på det!

Av återkommande backintervaller blir man på sikt snabbare, kan vara bra att komma ihåg när det känns trögt :D

Lucka nr 8...

2008-12-08T18:21:00.002+01:00

8 dec
MÅLBILD

Vad har ni för mål 2009?
Själv vill jag vara precis lika glad som på min målbild när jag springer in på Stadion den 30 maj. Tiden vågar jag inte gissa på men jag vill ju såklart vara snabbare än i Berlin :)

Lucka nr 7

2008-12-07T16:10:00.003+01:00

7 dec

När andra ljuset brinner är snart lucia här
Hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.

"Motion är bara strunt. Är du frisk så behöver du den inte och är du sjuk så bör du undvika den."
Sagt av Henry Ford

Idag är jag benägen att hålla med honom, tyvärr...Mitt under pågående TSMpass sa mitt högra knä ifrån. Det gick bara inte att springa så jag fick bryta och ta mig promenerandes tillbaka till stadion. Som tur är vet jag precis vad det är, löparknä :(
För första gången nånsin drabbas jag av denna irriterande skada. Men inget ont som inte har något gott med sig, bättre att det kommer nu när löparsäsongen är inne i en lugn period än att det kommer en vecka innan marathon! Nu ska här stretchas, rullas brödkavel, smörjas voltaren och knapra ipren. Ett naprapatbesök ska jag se till att komma till också. Fick många bra tips av mina härliga löparvänner idag så TACK! Jag lyssnar och lär :D
Kram på er alla och trevlig andra advent!

Lucka nr 6

2008-12-06T09:07:00.003+01:00

6 dec

En av årets höjdpunkter bakom denna lucka!

Lucka nr 5...

2008-12-05T23:13:00.002+01:00

5 dec

Dagens lucka tillägnas helt och hållet dagens födelsedagsbarn (om än lite sent;) tack för en trevlig kväll och GRATTIS!!!

Klicka på bilden för att se vem som fyller år!

Lucka nr 4...

2008-12-04T23:09:00.003+01:00

4 december
Kanske har ni varit i någon av städerna och sprungit något lopp, vad vet jag, knasigt blir det när man gör så här;)

Översätt dessa svengelsa ord till en svensk stad.

1. Charles town
2. Crown of Country
3. Housemill
4. Castle of friends
5. Live a long time
6. Crowd
7. Penny Bridge
8. River Goal
9. Healthy Village Mountain
10. Whatstone
11. Live it
12. East of Healthy
13. Speak Against
14. Oh yes
15. A Duck sneased here
16. Bay of Eagleshield

Lucka nr 3...

2008-12-03T20:15:00.003+01:00

3 dec

Ljusa minnen...

Berlin Marathon, vilken galet rolig resa!
Ett härligt minne att plocka fram under ett motigt pass!

Lucka nr 2...

2008-12-02T18:31:00.005+01:00

2 december

Snart är vi där!!! :D
26 veckor kvar till Sveriges ledande långlopp:) Igår stängdes anmälan till detta eminenta lopp då deltagarsiffran uppnådde 18500!! Helt otroligt! Nöjd är jag att jag anmälde mig för 2 månader sen. Ni är väl med???

Idag börjar Anders Szalkais marathonträningsprogram (hm vad långt det blev) och gissa vem som sitter här med en brakförkylning?:(

Och som om det inte vore nog med att jag pga denna missade söndagens TSMträning, jag missar Linnéaträningen ikväll också:(
Men från och med nu ska jag bara tänka positiva tankar så: GOGOG SÖDERS HJÄLTAR!!!, på nya utmaningar i långintervaller :)

1:a december...

2008-12-01T18:56:00.008+01:00

Helenas adventskalender, "lucka" nr 1:

Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat.
Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.

För mig är den mentala biten i min träning nånting som jag jobbar mycket med. Under året som gått har jag lärt mig att bita ihop när jag börjar bli trött under ett pass och bara fortsätta. Det är jobbigt när de mörka, dystra tankarna kommer och ganska ofta funkar det att vända allt det negativa till något bra :D Hur jobbar ni med den mentala delen?

Member of IF Linnéa and damn proud of it!!!

2008-11-29T14:46:00.005+01:00

UNDERBARA UNDERBARA IF LINNÉA, utifall att nu någon skulle ha missat denna fantastiska händelsl så gör jag en" härmis" av Mias och Cattis bloggar.
Klicka på bilden så förstår ni vad äkta kärlek är!!!

Trevlig helg alla glada:D

2008-11-28T11:57:00.003+01:00

En hel vecka har gått och ingen träning har det blivit. Känns konstigt och linnéaabstinensen har kopplat greppet om mig:D

Diverse pyssel på hemmafronten och några ensamkvällar har gjort att jag inte kommit iväg helt enkelt. Ibland får det bli så, försöker att inte känna någon stress, men blir såklart himla sugen på alla styrkeutmaningar och olika former av träningar som jag får ta del av på alla härliga bloggar. Tur att ni finns därute och inspirerar!

Nästa veckas träning lyder som följer;

Söndag; TSM-träning (A Szalkais marathonträning börjar)

Tisdag; långa intervaller med IF Linnéa (som jag längtar!)

Torsdag; egen träning, distanspass plus styrka

Fredag; alternativträning i form av barrunda;)

Lördag; lugnt distanspass (som torsdag)

Söndag; Härlig TSMträning igen!!

Håll tummarna för att inte div. förkylnings-eller magsjukebakterier slår klorna i mig, det verkar vara vanligt förekommande överallt just nu!

Nu ska jag ladda staken med nya lampor och så var det nåt mer....ja just det, ska bara jobba färdigt först;) Trevlig helg och första advent på er!!!

Julstämning

2008-11-23T15:33:00.005+01:00

Helgen har tillbringats i julens tecken. Hos svärföräldrarna i Flen har ljusstöpning gått av stapeln för säkert 10 året i rad, hembygdsföreningens julmarknad besökts och mängder av julmat stoppats i magen. Lite tråkigt att jag missat TSMträningen för tredje söndagen i rad, men jag skulle för allt i världen inte vilja missa vår traditionella "julhelg" i Flen heller ;) Både barnen och jag verkar tycka att det är lika roligt. Vad maken tycker är en annan femma, men han kan ju alltid datanörda sig med sin pappa:D

En skön men något hal vinterrunda genom ett snötäckt Flen hann jag med i alla fall. Stora vita snöflingor singlade ned genom den kalla luften och solen lyste, vilken oslagbar kombination! Batterierna är laddade och snart går färden tillbaka till storstaden igen. Trevlig söndag på er!

Thuleparken Flen där julmarknaden gick av stapeln

Som balsam för både kroppen och själen...

2008-11-18T22:22:00.004+01:00

Idag var det ett tappert gäng söderhjältar som samlats för kvällens Linnéaträning. Varken Nisse eller Allan kunde coacha oss så Karin tog kommandot och styrde oss mot Västerbron. Väl där mötte vi världens bästa Mia. Efter en stunds löpskolning påbörjade vi första varvet (av 4) på bron. Urstarka Staffan, som kör NMT ( bläddra till mitten ung.) tre ggr i veckan (!) flög förbi mig på andra intervallen och frågade hur jag mådde...Pust, flämt, flås...jobbigt! lyckades jag få fram innan han försvann i fjärran. Och då var vi bara på första varvet! Hur ska detta bli, tänkte jag , men bet ihop och fortsatte. Sist, som vanligt, men nog flåsade jag Mia och Tone i nacken hela tiden! Ha;) Så fortsatte det, varv efter varv, och när vi var på sista kände jag mig förvånansvärt pigg. Ja faktiskt piggare än första, jag hade väl fått upp ångan. Vädret gjorde nog sitt till, förra tisdagen körde vi samma pass, fast i piskande regn och motvind från södersidan :(

Efter att ha klarat alla 4 varv i jämn fart (hurra, tyvärr lyckades jag inte klocka) joggade vi ned tillbaka till Zinken och då kände jag mig hur skön som helst i kroppen. Det här passet blev verkligen som balsam för både kropp och själ! Som Mia sa, "det är ren terapi" ;) att komma till Linnéaträningarna, man blir så glad. Hon har hur rätt som helst:D Tack allihop för ikväll, som vanligt mycket trevligt och bra pass!

I vår ska jag och Mia bli bäst på Västerbrointervaller, det har vi tummat på! Är ni med?

Tidsmaskin

2008-11-13T21:49:00.006+01:00

Idag hördes skratten över hela Zinkensdamms IP när jag kom strosande från tunnelbanan. Och mycket riktigt, när jag svängde runt hörnet på IF Linnéas kanslihus så stod de där, alla underbara löparvänner. Vi var ett stort, glatt gäng som bara fylldes på varefter tiden gick. Sist, med andan i halsen kom Nisse, vår eminenta coach. Efter en stunds muntert pladdrande och fixande inne i lokalen så gav vi oss iväg på ännu ett tröskelpass söder runt. Vi var nog uppemot 20st som drog varann idag. Så härligt och jobbigt, precis som ett sådant pass ska vara!

Allra sötaste Mia konstaterade ung. halvvägs att tempot var mycket bra, runt 5min/km och påminde mig lustigt nog om hur fort jag förändrats i tempo. För bara några månader sen var jag minuten långsammare (för jag hade precis innan passet gått och funderat på samma sak, därav dagens titel)
Jag har gått och fnulat på det här ganska länge och bestämde mig för att jämföra lite hur min löpning såg ut för ett år sedan och hur den ser ut idag. Passande nog tänkte jag ta tidsmaskinen vid Zinkensdamms Tbana(nån som vet varför det står så??) och åka tillbaka till första träningspasset med IF Linnéa.

Där stod jag i mörkret tisdagen den 15 januari och kände mig som ett riktigt blåbär. Allan hade styrt oss ned till backen i tanto för löpskolning och backintervaller. Vad löpskolning var hade jag ingen aning om och backintervaller gjorde mig alldeles livrädd ;) Mitt snittempo hela första halvåret med Linnéa var ganska mycket långsammare än nu när det andra halvåre tnärmar sig sitt slut och här ser jag ju själv vad löpskolning, långpass, backintervaller, korta/långa intervaller osv kan göra för ett blåbär som mig;D Icke att förglömma, vad många härliga löparvänner jag fått, utan er skulle jag aldrig utvecklats såhär. Kram på er alla!!!! Idag höll jag ett snittempo på 5,18, exakt det tempot jag höll på förra tröskelpasset när jag persade :D

	snittempo

Jan		7:01

Feb		6:52

Mar		6:14

Apr		5:59

Maj		5:57

Jun		6:16

Jul		6:13

Aug		5:43

Sep		6:02

Okt		5:38

Nov		5:37

Två viktiga delar av mitt liv

2008-11-11T21:58:00.007+01:00

Löpningen är en viktig del i mitt liv, skulle nog inte klara mig utan den, men min familj är ändå viktigast. De måste få komma i första hand, därför har det blivit lite skralt med skrivandet på sista tiden. Fokus har legat helt på familjen. Det har krävts en hel del kvällsmöten och diskussioner med berörda parter angående sonens förskoleklass, nu verkar det ha lugnat sig lite.

Orolig mamma pustar lite och tar sig iväg till ännu en MYCKET trevlig men tuff Linnéaträning. Så underbart skönt att träffa alla härliga löparkompisar igen. Och extra kul att min svåger hängde på idag. Hoppas det blir fler gånger! Efter uppvärmning och löpskolning svischade alla iväg över Västerbron, som coach Allan beordrat.

Västerbron, en lååång, seg jävel, men skam den som ger sig;)

Totalt tror jag de flesta hann 7 ggr. I piskande regn och motvind åt det ena hållet, i ganska skön vind åt det andra kämpade söders hjältar tappert och det var en ren glädje att se så många nya, men också gamla, glatt ge sig iväg på dagens uppdrag. Nu ska jag inta en god kopp kaffe och sedan inta horisontalläge :D Trevlig vecka på er!!

Veckans träning;
Tisdag; backintervaller, västerbron check!
Onsdag; vila
Torsdag; vanligt distanspass, ca en mil
Fredag; styrketräning, mage/rygg
Lördag; som torsdag
Söndag; missar träningen med TSM :( kör samma pass på egen hand

Veckans träning

2008-11-05T07:00:00.004+01:00

Sitter här och klurar på hur jag ska få in mina träningspass mellan allt annat. Igår missade jag IF Linnéas träning pga div. saker som skulle förberedas här hemma. Så kan det gå när familjelivet kommer emellan. Och såklart är familjen viktigast eller hur? :D

I lördags tog jag ett varv på min vanliga runda, mest för att få njuta av det vackra höstvädret. Tyckte det var lite flåsigt ett tag, men upptäckte sen att jag höll lite högre tempo än jag brukar. Trevligt :D

Nåväl jag TSMade i söndags, började passet med att springa ikapp min grupp i 4.30 tempo. Puh! Tur att det inte var längre än några hundra meter. Sedan blev det en solig härlig runda påca en mil på södra djurgården innan vi var tillbaka på stadion för löpskolning och koordinationslopp.

Måndagen tog jag tillfället i akt att springa när jag skulle på barnkalas direkt efter jobbet. Mormor hämtade barnen, tog med mitt ombyte så där fick jag till ett pass till. Hm det gäller att vara effektiv!! Sträckan blev nästan en mil i 5.34tempo, Västerbron flög jag över;) Tänk vad träning kan göra nytta för fart och ork!

Får se om jag hinner träna med "Linnéorna" på torsdag. Sedan åker jag till Skottland över helgen och missar således ännu en träning, den här gången med TSM. Någon som kan tipsa om en bra runda i Skottland/ Edinburgh?

Marathonfeber

2008-11-03T07:12:00.002+01:00

3.28.07! Hur bär hon sig åt, allra bästaste Karin??? Sitt tionde marathon i en av världens häftigaste städer, DET kallar jag SNYGG säsongsavslutning! Grattis Karin till ännu en strålande tid, du ger mig marathonfeber och längtan till 30 maj!!

Helena goes TSM

2008-10-29T13:47:00.007+01:00

I söndags var det så äntligen dags för uppstarten av Team Stockholm Marathons gemensamma träning. Kom till Stadion i god tid där ca 600 pers samlats. Träffade en hel del härligt bekanta ansikten. Tänk vad löparvänner kan göra en glad :D Bestämde mig efter en stunds dividerande att placera in mig i 3.45h gruppen där Catti visade sig vara en av ledarna. Hon försäkrade mig om att den skulle passa mig jättebra. Tempot var 5.40 och vi får väl se, framöver, när passen börjar bli längre om jag orkar hålla det tempot i 25km. Fast det tror jag ;)

När vi väl kom iväg, efter diverse indelning och info från ledarna visade det sig att vi var rätt många i vår grupp, ca 60 pers och ibland blev det svårt att få plats. Ledarna gjorde ett fantastiskt jobb med att hålla koll på oss alla och trafiken runtomkring så ingen skulle komma till skada. Tycker dock att en del borde lyssna lite bättre när ledarna skriker "håll höger, cykel!" till exempel. Nåja, det finns folk till allt! Vi sprang ca en mil i 6mintempo eftersom det blev lite trångt här och var men, det kändes helt ok. Ett kul gäng som glatt pladdrande nötte asfalten kring Premiärmilenbanan, dvs Stora skuggan och däromkring.

Här kan ni se bilder från första träningen

Väl tillbaka på stadion körde vi snabb, gemensam stretch, det var ju en aning kallt! Så plötsligt gav Catti upp ett glädjetjut! Allra sötaste, bästa Karin hade vunnit damklassen på milen på Åland!

Vi blev så glada så vi skickade det här mms:et till henne ;)

Glad Helena, Catti och Alexandra

Och så nöjda kände vi oss även med dagens pass! Nu är det TSM som gäller i 7 månader framöver, varje söndag fram till 30 maj när Helena goes Stockholm Marathon!!!

Drömmar och funderingar...

2008-10-26T07:42:00.005+01:00

"I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut" ;) Inte ett öga var torrt när jag, stolt av moderskänslor, satt på första parkett och lyssnade till min 6årige sons klass klämma i för kung och fosterland. Ett uppträdande i skolans aula, tillsammans med gitarrkompande sjätteklassare och glada 6-7-8åringar i en enda gemensam kör. Detta avslutade en soppkväll med fokus på FN-dagen, där alla intäkter gick till Hoppets stjärna, som i år stödjer några indianbyar någonstans långt bort...

Fast nu var det ju inte det jag skulle skriva om! Men, faktiskt, jag drömde något som jag aldrig drömt förut- jag drömde att jag köpte nya löparskor! Är det ett tecken? Bör jag köpa nya dojjor nu då, frågar man sig. Nää tror inte det, jag har ju redan köpt två par i år, dem får jag allt slita lite till på... I drömmen formulerade jag allsköns ursäkter till min man om varför jag var tvungen att köpa ytterligare ett par dojjor, men drömmen tog slut innan jag hann börja förklara mig, puh;) Jag menar, vi har inte världens bästa ekonomi, så samvetet ligger där och gnager så fort det ska göras nya inköp.

Idag ska jag slita lite till på dojjorna och träna med Team Stockholm Marathon, TSM. Första träninstillfället med gruppindelning och ett pass på 5-10km. Funderar på att träna med 4timmarsgruppen, enligt initierade källor bör det vara ett tempo som passar mig. Vi får väl se, annars finns det ganska många grupper att lägga sig i; klara loppet på 3timmar, 3.15, 3.30, 3.45, 4tim, 4.15, 4.30 osv...

Yep, jag är redan anmäld och startklar för stockholmsmaran den 30 maj i vår. Borde jag klara loppet på 4 timmar? Högst troligt...inte, men nånstans däromkring och absolut inte sämre än 4.36 som jag sprang Berlinmaran på...Så, nu är ribban satt och siktet inställt! HÄPP!!!!

I nästa inlägg; Helena goes TSM....stay tuned!

I'm back!!!

2008-10-23T21:24:00.003+02:00

Ok, det här håller ju inte! Kan inte gå runt och sura hela hösten bara för att jag är trött ;) Nä nu känns det som att jag är på g igen, med träning, bloggande och annat skoj. Ibland snurrar allt lite väl mycket bara...Träningen då? Jodå jag har tränat, men väldans lite för att vara mig. Några kul pass med Linnéiterna har hunnits med och en hel massa fest och skoj så jag ska väl inte klaga.

För att riktigt peppa mig själv till träning så lägger jag in en bild på mig själv, som jag såg ut innan jag började springa, blev lite inspirerad av Masse...Hjälp vad självutlämnande det här blev då...äh skitsamma, det är ca 10 år sen kortet togs och jag vill verkligen inte se ut så igen så..håll tillgodo!

Och nu då?

2008-10-14T14:51:00.004+02:00

Går här och klurar på ett inlägg men det får nog dröja ett tag till...Helt plötsligt tog all motivation slut, motivation att springa, att blogga och att träna... Har varit så fokuserad på alla lopp som varit och att ha ett marathonlopp som avslutning på säsongen känns ju bra. Men, sen då? Vad händer sen? För att återfå lite glädje i det hela försöker jag träna med IF Linnéa så mycket jag kan, har anmält mig till TSMträningarna och Stockholm marathon i vår....trots allt detta känns inget kul just nu. Hur gör ni för att återfå motivationen? Kanske så här?

Hässelbyloppet

2008-10-08T08:50:00.004+02:00

Där tänker jag vara på söndag och heja fram alla tävlande Linnéavänner. Är det någon som har tips på bra hejaramsor får ni gärna dela med er till mig:D

Skulle ha funderat ut några igår kväll när vi tog en lugn runda runt Riddarfjärden, jag och tre andra härliga "Linnéagrabbar" men just då var det som bortblåst. Istället slogs jag av hur vackert Stockholm är och att det finns få städer som slår den där underbara vyn som breder ut sig när man stolpar nerför Skinnarviksberget....

Marathondebut

2008-10-02T18:19:00.015+02:00

Mitt första marathonlopp kommer jag att minnas så länge jag lever. Det var en upplevelse som knappt går att beskriva i ord, men jag ska i alla fall göra ett försök.

På morgonen ringde klockan 05.00 och jag gick upp något nervös. Sömnen hade aldrig riktigt infunnit sig. Jag låg och vände och vred på mig som ett barn natten innan julafton;)
Men det var ju inget att göra nåt åt nu utan på med kläderna och så iväg till frukosten. Nu hade Karin också drabbats av marathonnerver, hon hade drömt att en bunt pensionärer ätit upp all frukost för oss, så vi skyndade oss till matsalen innan klockan ens var sex! Hmmmm, jag undrar om hon påverkat mina stackars darriga nerver:D I alla fall var det lögn att få ned mer än en tallrik yoghurt så det fick vara så.

Totalfokuserad på väg till start

Vid halv åtta mötte vi upp Mia och drog oss mot starten. Vi följde strömmen av löparklädda människor och var framme vid området på ca 10min. Dumpade kläder vid inlämningen, köade för toabesök och hälsade på div. svenska löpare innan vi siktade in oss på våra resp. fållor.

Snyggaste löparoutfiten i hela Berlin!

Eftersom det var mitt första marathonlopp hamnade jag i sista startgrupp, tillsammans med Alexandra. Vi stod där och peppade varandra och njöt av den enormt härliga stämning som infann sig när nedräkningen började. Folk jublade, visslade, klappade händerna och skrek och vrålade när ballongerna åkte mot skyn. Då hade startskottet gått!! Efter ca 10 min blev det vår tur att börja öka farten mot startmattan och sedan var vi iväg!

Första fem km var det jättetrångt. Det gick åt en hel del energi till att bara kryssa mellan alla. Min plan var nämligen att gå ut lagom hårt första milen och sedan känna efter. Nu var det trögt som sirap vilket gjorde mig rätt sur. De första fem gick därför långsammare än vad jag tänkt men när jag passerade första milen insåg jag att jag höll ett ganska bra tempo för att orka en mil till.

Jag delade in loppet i mattor. Nu hade jag"två nere och sex kvar". Fortsatte springa i samma tempo, var noga med att fylla på med vatten vid nästan varje kontroll men hade också med eget. Vid några tillfällen fyllde jag även på med energidryck, banan och äpple. Dumt nog satte jag äpplet i halsen och fick gå en stund innan hostattacken hade lagt sig;D

Femton km passerades utan större problem, nu hade det lättat lite och jag hittade äntligen ett flyt. Tjugo passerades på under två timmar så det var bara att fortsätta. Minns att jag tänkte vid halvmaramattan: " nu ska det bli spännande att se hur långt jag orkar"! Vid 25 km kändes det fortfarande helt underbart, jag lyckades komma in i nån sorts meditativ lunk. Alla omkring mig sprang i samma tempo, vi satte fötterna i marken samtidigt, alla ljud försvann utom ljuden från våra taktfasta fötter. Cooooolt! Har aldrig varit med om nåt liknande!

Vid 27km försvann denna härliga känsla lika snabbt som en avlöning. Jag började bli psykiskt trött, uttråkad trots den härliga publiken längs banan. Deprimerad över att kilometerskyltarna inte susade förbi oftare och som om detta inte vore nog blev jag hungrig;) När jag blir hungrig, blir jag sur! Det tog mig nog ända till 30km innan jag ryckte upp mig lite, sen insåg jag att det var 12km kvar av loppet. Det fick mig låg igen, pucko det är ju nu jag ska tänka positivt; på alla som hejar på mig därhemma, på alla som följt mig här och som är med under loppet!

Efter en stunds deppande och en del gående lyckades jag vända mina dystra tankar och sprang tills jag satte foten i 35km mattan. Där gick jag av ren stumhet i låren. Det kändes lite bättre men fötterna var trötta och krampkänningarna gjorde sig påminda. Det enda som kändes bra just då var att springa. Då sa låren ifrån, de kändes som stockar så det var bara att gå igen. Så där höll jag på sista km innan 40 km, det var pest eller kolera;)

Så äntligen hörde jag pipen från "40mattan", tänkte på mina härliga Linnéakompisar som satt på målområdet och väntade med gratisöl, tänkte på alla nära och kära här hemma, på min familj och framför allt min son Gustaf som skickat med mig en liten lapp att ha i fickan när jag springer så jag ska tänka på honom;) och sprang hela vägen in i mål. En och annan tår fälldes när jag hörde pipen från målgångsmattorna och jag höjde armarna mot skyn. Jag hade klarat det!! På vilken tid visste jag inte eftersom jag lyckades stänga av min GF 405 nånstans efter 27km, men det kvittade. Jag var så glad, äntligen visste jag hur det var att springa ett marathonlopp! Grattissms:en började strömma in, efter en stund ringde Karin och bara skrek "Vad duktig du är!" Insåg att "ja det kanske jag är" men nu vill jag ha öl! Kraschade på en soldränkt gräsmatta och njöt av tre-fyra öl och ett glatt Linnéagäng där det hade satts personbästan på löpande band! Min tid? 4.36.50 och jag som hade siktet inställt på 5 timmar! Såklart är jag nöjd!!! Om jag ska springa igen? Jag säger som Karin; once bitten, twice addicted! Stockholm 2009, here I come!!!!

And here are the results from the german jury

2008-09-30T17:47:00.002+02:00

name	Angetun, Helena (SWE)
number	F1154
club	IF Linnéa
class	W35

Split	time
5 km	00:30:00
10 km	01:00:02
15 km	01:30:10
20 km	01:59:37
half	02:06:09
25 km	02:31:17
30 km	03:05:16
35 km	03:41:05
40 km	04:21:14

total
place (M/W)	4586
place (ag)	801
place (total)	27752
time total (brutto)	04:43:28
time total (netto)	04:36:50

JAG ÄR STOLT, GLAD, NÖJD, MÅR HUR BRA SOM HELST FYSISKT, MEN MÅSTE SMÄLTA HELA DENNA GALET ROLIGA RESA NÅGRA DAGAR TILL...MEN SÅ MYCKET KAN JAG ÄNDÅ SÄGA; ONCE BITTEN, TWICE ADDICTED!
STAY TUNED FOLKS!!!!

4 DAGAR KVAR...

2008-09-25T15:44:00.004+02:00

Fyra dagar kvar...jag har proteinladdat, nu kolhydratladdar jag och försöker lugna darriga marathonnerver...Hur långt håller jag? Hur laddar jag mentalt? Är jag inte liiiite förkyld? Känningar i halsen? Vilken tid springer jag på? Hur tar jag mig i mål? ÅÅÅÅ jag som har satsat på en virtuell brödrost och allt;)

Imorgon drar jag till Berlin, startnummer F1154( om ni missat det), söndag 09.00 går starten. STAY TUNED FOLKS!

F 1154

2008-09-22T21:49:00.009+02:00

Med två barn som fyller år med två dagars mellanrum är det tätt mellan kalasen. Släktkalas för dem båda i lördags och sexårskalas för 18 kompisar i söndags så helgen blev helt körd vad gäller träning.
Men kalas är kul och allt gick så himla smidigt så nu sitter jag här och försöker lägga om fokus på det som komma skall...på söndag...BerlinMarathon! Det är ynka sex dagar kvar och varje gång jag tänker på det blir jag hypernervös! Går omkring med en känsla av att jag inte hunnit träna tillräckligt den här månaden! Och nu är det liksom inte så mycket att göra åt det! Ett pass till måste jag hinna med men när? Tvåårskalas imorgon kväll, jobba sent onsdag kväll, sexårskalas torsdag kväll(okej barnen har redan haft kalas, men mamman och pappan måste få rå om dem i lugn och ro också;)) och på fredag åker jag! Hmm, det lutar åt onsdag kväll efter jobbet. En lugn runda på ca en mil och sedan vila och uppladdning.

Vill ni kolla hur det går för mig i Berlin? Lägg då startnumret F1154 på minnet och beställ gratis smstjänst här!

Nytt pers på milen:D

2008-09-19T00:02:00.003+02:00

Träningsdags med IF Linnéa och en bunt glada linnéaner möttes upp som vanligt på zinken. Och BÅDA coacherna i egna höga personer;)
Några nya, många gamla och så premiärtur för Nix! Efter en stunds dividerande om klädbeställning av kollektion inför Berlin maran och Lidingöloppet (såklart vi ska ha snyggaste tävlingskläderna) och lite klämmande och kännande på dito plagg gav vi oss iväg på tröskelpass söder runt, enligt order av Allan. Lagom till då la min garmin av, såklart jag hade glömt att ladda den,suck!

Nåja, fick sällskap av tre nya tjejer, Tone och Fredrik och vi bestämde oss för att hålla ihop och ta det lugnt. Dock kände jag att jag hade mycket spring i benen så jag körde på. Fredrik höll koll på klockan och vi gissade att vi höll straxt över 5min tempo (enl hans puls) så så värst lugnt blev det inte för mig:D

"Håller vi det här tempot blir det pers ikväll" kommenterade fredrik efter ung halva sträckan.

Oj då tänkte jag och flåsade vidare som en blåsbälg. När jag lyckats få kontroll över andningen igen kändes det rätt ok och gav mig fasen på att inte sacka! Efter div harklande och flåsande så mötte vi Nix som stod och väntade vid 7km nånstans och även han blev draghjälp ända bort till tanto. Passerade milen på 53.14 ung och väl framme stannade Fredrik klockan på 54.01! Tänk vad bra det är med löparkompisar, som peppar en och drar en vidare fast hjärnan säger stopp stanna! Hade det inte varit för dem hade jag stannat, tro mig! Tack snälla ni för draghjälpen!

Jag kämpar fortfarande med den mentala biten- att ta sig förbi den där värsta trötthetströskeln, bara skita i den och springa på tills jag ramlar ihop;) Fast det gör jag ju inte och varje gång är jag lika sjukt glad att jag orkade! Nu återstår endast ett pass för mig innan Berlin Marathon, jag litar på alla kloka löpare som tipsat mig om hur jag lägger upp träningen veckan innan. Sista passet blir en stege med början på 1000m. Den klämmer jag in mellan släktkalas på lördag och barnkalas (30st 6åringar puh!) på söndag. Trevlig helg på er!

Träningsupplägg?

2008-09-15T20:26:00.003+02:00

Shit nu är det nära!!! Berlin Marathon om mindre än två veckor och jag har inte sprungit en meter sen halvmaran! En förkylning kom i vägen och nu när jag äntligen känner mig redo för en runda så kom livet emellan som Karin uttryckte det:)

Skulle verkligen vilja träffa Linnéagänget såhär innan resan men, familjen är ju ändå viktigast;) I veckan är mannen borta två dagar, den tredje är det föräldramöte, vi har skralt med barnvakt och hela helgen upptas av släktkalas och kompiskalas. Kanske kan jag klämma in tre egna träningspass ändå. Det första onsdag morgon (lättdistans 8km) andra torsdag kväll (korta intervaller) fredagkväll sista långpasset innan maran (25k) eller är det för nära inpå? Hur lägger ni upp er träning så här två veckor innan ett marathonlopp?

Höstdippdeppdropp:(

2008-09-11T13:40:00.005+02:00

Ungefär så känner jag mig nu, trött, hängig, toksnorig och feber som ligger och lurar men inte stiger....Suck, två veckor kvar till Berlin Marathon...hinner jag återhämta mig?

Fast det såklart, min kropp kanske bara vill säga till mig: Du gör bäst i att vila dig i form" och låter en riktig bondförkylning tvinga mig till vila....precis som Nix surrade om, om jag inte minns fel...

Och varför ska allt roligt hända på just de helgerna som jag är uppbokad? 17-19okt=träningshelg med jogg.se som funrun tipsade om, 25-26okt: Ålandsresa med div. lopp med ett gäng glada bloggare. Suck, nä nu måste jag rycka upp mig och tänka positiva tankar, som Mia, då blir ju allt genast mycket lättare! Ja jag kanske till och med blir frisk fortare???

Det är inte mitt fel!

2008-09-08T20:34:00.004+02:00

Var det nån från Linnéagänget som lyckades lura ut ett leende från denne charmige servitör??! Jag kommer inte att glömma den kommentaren i första taget, inte heller den i övrigt MYCKET trevliga middagen och sena efterfesten med alla glada linnéaner! Vid tresnåret satte jag mig på tunnelbanan hemåt, somnade och vaknade två stationer efter min! Snacka om att vara trött:) Tack igen alla härliga löparvänner, IRL or not, för all support och en helt underbar löpardag! Och stort GRATTIS till alla fina tider!!!

21098meter i en regnig huvudstad

2008-09-07T15:10:00.006+02:00

Ett halvt marathonlopp....Det sprang jag igår. Det var alldeles häftigt, underbart, roligt, blött och jobbigt. Fast nja, jobbigt var det ju egentligen inte, men jag TRODDE det. Den enda dippen jag egentligen fick var vid 17-18km, i slutet av Södermälarstrand. Precis det jag trodde, brukar krokna vid den distansen. Det snurrade och svirrade i huvudet på mig så där fick jag ta det lite lugnare. Efter tanto hade jag fått i mig en halv dextrosol och lite vatten så när jag närmade mig Mariatorget kunde jag börja öka igen. Nu var det ju bara allra allra sista delen kvar innan mål. Vid gamla stan stod Catti och hejade som en galning. Jag blev så underbart glad av att se henne att jag bara susade fram över den regniga banan och med ett leende på läpparna sprang jag över målmattan på 1.59.52! Och jag som hade tippat 2.15 nånting....lite vet man om sin kapacitet :D

Roligast var allt egentligen, att värma upp tillsammans med Pernilla, att smyga upp jämsides med Maria och lite senare, Fredrika, att kunna öka farten på Norrmälarstrand och persa på milen ;) (56.13) att få syn på snabba Ann-Sofie och Nisse vid gamla stan och att sedan själv kunna susa in i mål med en hel massa krafter kvar.

Efter lite "bubbel med brudarna" som Mia uttryckte det drog vi oss mot Pelikan där den efterföljande middagen med IF Linnéa bjöd på en något lökig servitör; "det är inte mitt fel" när någon fick fel mat! Hmmm....vems fel var det då?

Nu är det dags att ladda om för Berlin Marathon om tre veckor, men först-VILA!!! Stay tuned folks:D

14051

2008-09-05T22:12:00.002+02:00

Det är mitt startnummer imorgon. Inför Stockholm Halvmarathon 2008 känner jag tävlingsnerverna ligga utanpå. Jag kommer att ta rygg på 11095 och flåsa denna vackra fasan i nacken- hon har väckt tävlingsmänniskan i mig. Fast det såklart, med start 16.50 får jag nog svårt att hinna ikapp och förmodligen har hon flugit i mål för länge sen. Då kan jag istället ställa in psyket på att ha kanske till och med roligt? När jag blir trött kan jag alltid hoppa framåt i tanken och tänka positiva tankar om alla nedjoggar jag gjort längs Zinkens väg där Jossan kommer att stå och heja fram oss. En tacksam tanke flyger nog iväg till en efterbliven löpare på väg tillbaka när jag passerar IFLinnéas hemtrakter i tanto. Vid gamla stan hoppas jag få lite mer spring -i-benen innan jag spurtar i mål på straxt över två timmar.

LYCKA TILL ALLA SOM SKA SPRINGA IMORGON!!!!

8 x200m...

2008-09-02T21:34:00.009+02:00

Korta intervaller( 8X200m) stod på schemat idag med Linnéagänget. Såhär inför halvmaran känns det som ett bra pass för att få upp lite fart i benen. Är fortfarande inne i en härlig formkurva som pekar uppåt. Intervallerna var spyjobbiga, på fjärde blev jag omsprungen av härliga Mia och det såklart att jag gav mig fan på att hänga på henne i bakhasorna:D Tack Mia, nu är tävlingsmänniskan väckt!! Sista tre var mjölksyran ett faktum och det syns på tiderna men va fan, såhär bra har jag nog aldrig kämpat förr:D

Rebecca ledde passet idag och innan intervallerna startades körde vi lite löpskolning-perfekt helt enkelt. Avslut med nedjogg och gemensam stretchning. Att jag också sprang hemifrån och till Zinken som uppvärmning gjorde inte saken sämre:D Ett sista träningspass på torsdag och sedan smäller det! Spring i benen och taggad till tusen!!!

Och såhär blev intervallerna, på de tre sista var mjölksyran ett faktum!

Uppjogg	4,26km	27:52	6,32min/km
Repetition1	203m	00:43	3,32min/km	ståvila
Repetition2	197m	00:38	3,13min/km
Repetition3	204m	00:41	3,21min/km
Repetition4	185m	00:41	3,42min/km
Repetition5	194m	00:42	3,36min/km
Repetition6	185m	00:43	3,52min/km
Repetition7	181m	00:41	3,47min/km
Repetition8	182m	00:42	3,51min/km
Nerjogg	0,80km	04:00	5,00min/km

Efter väl genomförd halvmara väntar Linnéas efterfest/middag på Pelikan, men DET är en annan historia. Stay tuned folks;)

LITE BILDER FRÅN KVÄLLENS PASS

Tjejmilen 2008

2008-08-31T15:31:00.009+02:00

Idag var det en ära att tillsammans med Maria och Catti få heja fram Söders hjältar på spurten till mål. Rebecca, Linn, Mia och Tone, ni såg så pigga ut och vilka tider!!! Ni är fenomenala!!!! Stoooort grattis till er alla som kämpat väl idag. Och till Jossan vill jag säga; BRA JOBBAT TJEJEN!!! Det var så kul att se dig innan start, du såg så pigg och laddad ut så det kan inte ha gått annat än bra eller hur?! Så härligt att se dig in action igen!

Vet ni, det är ju faktiskt nästan lika roligt att stå bredvid och heja på som att springa, fast bara nästan ;D

2008-08-28T23:46:00.003+02:00

Dax igen för träningspass med IF Linnéa; nya och gamla ansikten, lika trevligt som alltid trots att jag var lite ur spår ( i tanken var jag hemma hos mina barn som börjar tycka det är jobbigt att mamma är borta så mycket).

Idag stod vi utan coach igen, men snabba Karin tog ledningen (TACK)och guidade nya och gamla Linnéaner runt vår vanliga uppvärmningsrunda. Vad tror ni stod på schemat sen? Som alltid när vi är utan coach: stegintervaller. Ingen vågar fuska av rädsla för coach Allans hemliga spioner....mmm stegintervaller is da shit! ;D

Sträcka	Distans	Tid	Snitttid	Kommentar
Uppjogg	5,20 km	32:00	6,09min/km
Repetition 1	957 m	04:33	4,45min/km	joggvila
Repetition 2	748 m	03:41	4,55min/km	ståvila
Repetition 3	582 m	02:47	4,47min/km	joggvila
Repetition 4	382 m	01:44	4,32min/km	ståvila
Repetition 5	213 m	00:47	3,41min/km	joggvila
Repetition 6	381 m	01:49	4,46min/km	ståvila
Repetition 7	579 m	02:49	4,52min/km	joggvila
Repetition 8	747 m	03:50	5,08min/km	ståvila
Repetition 9	943 m	04:46	5,03min/km	joggvila

På söndag ska jag agera hejaklack till alla duktiga linnéaner och andra som springer tjejmilen. Det krävs träning också för att bli en bra hejaklack och till hjälp tar jag min son! C U out there!!!

Fokus på IF Linnéa

2008-08-27T21:15:00.005+02:00

Äntligen, äntligen tränar vi på tisdagar igen, alla glada Linnéare. Och coach Allan var på plats efter ett längre uppehåll. Stämningen var som vanligt glad och munter när vi begav oss iväg på vår vanliga uppvärmningsrunda.

Allan, som fortfarande tar det lugnt med sitt onda ben, gjorde sällskap med en fotograf från tidningen Fokus. Hon hade på något sätt lyckats hitta oss genom Mia och fått lov att ta lite bilder till en artikel om löpning.

Nåväl, glada i hågen gav vi oss iväg och ganska snart tog jag och Patrik täten. Vänta nu, täten? Jag som alltid springer sist?! Hm vad har hänt? I täten låg vi, ända ned till vattnet. Där lyckades vi precis möta de typ 1000 tjejer som deltog i kvällens "tjejgoing" (?) lopp Årstaviken runt. På något sätt lyckades vi kryssa oss förbi allihop och efter upptäckte jag att jag fortfarande låg i täten!? Nu tillsammans med Staffan (en rel. ny Linnéare, för övrigt jättetrevlig såklart;)) och eftersom han inte riktigt visste vilken backe vi brukar köra intervaller i så tänkte jag att det är bäst att jag håller mig kvar där med honom så han hittar rätt.
Hörde Mia, Linn, Tone, Ann-Sofie, Patrick och Rebecca bakom mig, glatt pladdrande och DET var en ovanlig och trevlig upplevelse! Jag som alltid ligger typ en kilometer efter dem annars! Nästan framme mötte vi Allan och fotografen som knäppte bilder av oss för brinnande livet.

Vid vår vanliga backe (tantobacken som vi numera kallar Linnéabacken) stannade vi för lite löpskolning innan intervallerna tog vid. 8 st hann vi med innan regnet började falla, tätare och tätare- vilken luft, vilken stämning, vilka härligt jobbiga intervaller och vilken otrolig peppning från alla! TACK!!!
Jag börjar så smått inse att jag har tagit ett rejält steg i min löparutveckling tack vare mina löparpolers och coach Allan, som sa rätt ut "fasen vad du har blivit stark Helena"! Så kul att få höra att man utvecklats! Och allt detta tack vare den eminenta träningen i glada vänners lag:D

Glatt pladdrande avslutade vi passet med nerjogg tillbaka till Zinken där det knäpptes lite fler bilder av oss springandes i en klunga bland annat. Något fnissiga (det är banne mig inte lätt att se naturlig ut på kommando, samtidigt som man ska stirra in i en kameralins!) körde vi gemensam stretchning alltmedan myggorna sakta men säkert åt upp oss;D

Vad är det som gör att vi har så roligt? Kärleken till löpningen såklart, coach Allans piskande kommentarer ;), ni som varit med på Allans träning vet vad jag menar, Mias tävlingsinstinkt och jädraranamma (tack Mia, nu har du väckt tävlingsdjävulen i mig, du ÄR min förebild), Pernillas alltid lika glada utstrålning där hon kämpar med sitt onda knä och lyssnar till kroppen- ännu en förebild! Linn, Rebecca, Tone, Patrick och Ann-Sofie som bara svischar förbi uppför backen och kommer med glada hejarop i joggvilan nerför. Och så de nytillkomna vännerna som återkommer gång efter gång, Staffan, Gunnar och Pernilla. Vad vore livet utan löpning???

Så här såg intervallerna ut:

Sträcka	Distans	Tid	Snitttid	Kommentar
Uppjogg	4,52 km	24:03	5,19min/km
Repetition 1	147 m	00:44	4,59min/km	joggvila
Repetition 2	140 m	00:42	5,00min/km	joggvila
Repetition 3	138 m	00:39	4,43min/km	joggvila
Repetition 4	136 m	00:41	5,01min/km	joggvila
Repetition 5	128 m	00:38	4,57min/km	joggvila
Repetition 6	136 m	00:40	4,54min/km	joggvila
Repetition 7	137 m	00:42	5,07min/km	joggvila
Repetition 8	140 m	00:39	4,39min/km	joggvila
Nerjogg	1,60 km	00:00	0,00min/km

Kan pengar göra en lycklig?

2008-08-24T07:27:00.003+02:00

Nä jag tror inte det, men det skulle inte skada att ha lite extra av den varan;) Det finns ju så mycket man skulle vilja ha...

....och folk säger att löpning är en billig sport! Bara att gå utanför dörren, ta en runda och så är man hemma igen. Snabbt, enkelt, bekvämt.

Inspirerande färgval, för 1400 är de dina;)

Men så vill jag ha de där skorna som är så sköna, inte skaver, inte ger domningar i tårna- OK 1200papp fattigare. Det var det värt, fötterna måste ju må bra så jag kan springa! Och så ville jag bara ha de där byxorna och den där tishan, strumpor också, och en tisha till som matchar brallorna, nä vänta nu, min mage syns ju, vätskebältet till långpassen får hålla in en valk där, nu så är jag redo...OJ DÅ personbästa på milen, mer träning, fler lopp, OJ 800 spänn i anmälningsavgift, okej inga nya skor den här månaden heller....mer träning, nyttigare mat, energipåfyllning, fasen det kostar ju också, naprapatbesök- är det benhinnan som spökar? Nä svaga muskler, mer styrketräning, gymkort, GAAAH nu vet jag vart mina pengar tar vägen;)

Tisdagsträning, torsdagsträning, TShM=bra träning men tråkigt, IFLinnéaträning=bra träning och ROLIGT! Egen träning veckans övriga dagar, bloggande hit och dit, kommentera och följa med spänning alla glada bloggares och löparvänners utveckling och framfart, träffas IRL- KUL!!!

Det allra bästa i livet går inte att köpa för pengar; löparvänner och glädjen som följer i löpningens spår!!

22K med fartökning

2008-08-23T17:17:00.003+02:00

Idag var det rekning av halvmarathonbanan på schemat. Mötte upp Maria och Mia inne i stan vid 11 och så gav vi oss iväg. Efter en hel del svängande hit och dit och en och annan snabb titt på kartan hade vi avverkat dryga milen och Mia tyckte det var dags för fartökning.

"Ok vi kör fram till stadshuset" och vad coachen säger lyder man;) Fartökning blev det, i ungefär 500m och i ett tempo som gick allt snabbare ju närmre vi kom! Tror vi var nere på 5min tempo och till och med straxt under nån gång. Sedan blev jag så klart jättekissnödig (typiskt mig att dricka FÖR mycket före en långrunda) så snälla Mia erbjöd sin toa alldeles runt hörnet. Så efter snabbt stopp hos henne fick vi äran att träffa hennes två barn innan vi rusade vidare mot söder och den avslutande delen av banan.

Södermälarstrand bredde ut sig i all sin glans, det var soligt, varmt och vi var såå nära att putta i en turist som stod och poserade vid kajkanten. Det var verkligen lockande att bara sträcka ut handen i förbifarten;)

Efter de sköna fläktande kilometrarna kom vi fram till den sega tantodelen och jag trodde jag skulle dö av törst. Här återstod bara tre km innan vi var framme så det var bara att kämpa på. Maria vann en tyst kamp med sig själv; trots att hon var helt slut och tänkte kliva av så fortsatte hon! Otroligt vad mental styrka kan göra med en:D Så bra gjort Maria!!!!

Väl framme tog jag en extra sväng med Mia bara för att komma upp i fler kilometrar och ev komma upp i en distans jag aldrig sprungit förr. Tyvärr orkade inte kroppen när jag insåg hur nära en tunnelbanestation så jag gav upp helt enkelt. Nöjd ändå med mig själv (såhär långt har jag faktiskt inte sprungit förr, har stannat och gått de två sista km av 22) bunkrade jag två loka och begav mig hemåt för en skön eftermiddag med familjen.

På tisdag väntar ett nytt västerbropass med IF Linnéa, stay tuned:D

Tråkigt och trist och alldeles.....UNDERBART!

2008-08-22T18:38:00.004+02:00

Ett träningspass med IF Linnéa kan vara tråkigt och trist och tråkigt och alldeles....alldeles........alldeles UNDERBART!!! Igår stod stegintervaller på schemat; coach Allans ord är Linnéanernas lag;)

(Men ok, Linneaträningarna ÄR ALDRIG tråkiga, bara min känsla inför just stegintervallspass, hade det inte varit för alla goa klubbkompisar så hade jag aldrig sprungit det!)

Den första jag mötte på väg till Zinkens IP var coach Nisse. Glada över att vi i alla fall blev två på kvällens träning traskade vi på i ösregnet. Väl framme väntade en hel drös glada "linneaner" som hade trotsat hällregnet och tagit sig till träningen. KUL!!

" Det är det här som skiljer löparen från motionären" sa Mia innan vi gav oss iväg på en MYCKET BLÖT uppvärmningsrunda. Jag tror vi var uppemot 15 pers som glatt värmde upp i hällande regn innan återsamlingen på Zinkens IP. En Linneaträning missar man ogärna alltså. De tre nya killarna från västerbropasset häromveckan dök upp igen. Får anta att Karin och Mia gjorde gott intryck på dem då i coachernas frånvaro:D

INTERVALLERNA: Igår fick jag en alldeles ny konstig känsla inför detta pass; det kändes alldeles trist och tråkigt och trist....och alldeles, alldeles underbart!

Jag vill minnas att jag tyckte denna form av träning var urjobbig första gången jag körde den. Fick liksom aldrig nån rytm i den. Men den här gången var det annat ljud i skällan:D

Med början på 1000m hittade jag snabbt en skönt jobbig rytm. När alla 9 intervallerna var avklarade hade jag lyckats hålla mig ung. ett halvt varv efter Mia, Tone och Linn. Det har aldrig hänt förut. Antingen tog de det lugnare än vanligt eller så har jag blivit snabbare än förut!

Det känns som det senare, redan på uppvärmningsrundan, där jag hade sällskap av Fredrika och Pernilla, låg jag i ett snabbare tempo än jag trodde. Det kändes ju precis som vanligt:D

Så med detta kan jag nog konstatera; idog träning med framför allt IF Linnéa, har lett till att jag nått ännu ett steg framåt i min utveckling som löpare!

Och såhär blev resultatet:

Uppjogg	4,28km	26:07	6,06min/km
Repetition1	1 020m	04:36	4,31min/km
Repetition2	800 m	04:19	5min/km
Repetition3	600 m	02:20	3,53min/km
Repetition4	400 m	01:52	4,40min/km
Repetition5	200 m	00:47	3,55min/km
Repetition6	400 m	01:58	4,55min/km
Repetition7	600 m	02:25	4,02min/km
Repetition8	800 m	03:19	4,09min/km
Repetition9	989 m	04:55	4,58min/km
Nerjogg	0,80km	05:42	7,08min/km